Det finns vissa saker jag minns mer än andra, såna jag redan sagt.
Som hur jag låg på båtgolvet otaliga somrar när jag växte upp, varm av solen och saltsträv och lyssnade på motorns fräsande i vattnet bakom oss – hur det kändes i kroppen precis innan man slumrade till av båtens mjuka gungande, och hur stroppen till den brandgula livvästen smakade salt när man hade den i munnen. Hur båtens plastinnandöme såg ut, spräckligt som ett ägg, och hur solen nästan lyste igenom det på sina ställen där man låg på rygg med halvslutna ögon och tuggade på livväststroppen och väntade på att få komma fram till en holme och bada från klippkanterna och äta farmors pannkakor medan man torkade.
Sånt.
Men det som är ännu starkare är bilden av min pappa då; egentligen bara en storväxt kontur mot solen, sittande med ena handen på motorns styrstång och med håret som en vild gloria. Hans starka fötter på golvet bredvid mina ben, det stora leendet, rösten som han gjorde djup och viskande när han hittade på sagor för att göra färden kortare. Det var aldrig samma saga, aldrig, han var fantastisk med fantasin och byggde upp läskiga slott och spöken och en spänning som fick det att skrattkittla i kroppen och ibland knep han tag om knäet på en och sa buuuuu så man skrek rakt ut av förtjusning medan han själv bullerskrattade nöjt och strök bak håret. Och så höll han mina fötter, mina små fotsulor i sin gigantiska handflata, och det var det bästa jag visste – bättre än jordgubbssaft och krabbfiske och egentligen inte alls åldersanpassade skräckfilmer med farfar i den vita sextiotalssoffan i sommarhusets vardagsrum.
Och det är det där jag önskar kunna ge vidare. Just det där. Att oavsett vad som händer med livet och oss och världen så ska min son ha kvar den där känslan, någonstans i sig själv,
av trygghet och lugn och sina fotsulor i mina händer.
Så fint!
Och du ger det i arv, lita på det.
Kramar
Du skriver vackert, med verklig känsla. Jag förstår precis vad det är du vill ge vidare. Det är det jag vill ge vidare till mina barn. En känsla av trygghet och närhet.
För mig är det doften av hö och känslan av att få vara med farfar och far ute. Ett få hålla i en stark och trygg hand som berättar en oändlighet av berättelser om svunna tider.
Kram
Rakt in i hjärtat och så stockade det sig i halsen…
Vad fint skrivet. Fina minnen är något jag också vill ge vidare till mina barn..
Jag skulle kunna se dig öppna ett sommarkollo för barn som behöver det där lilla extra bara för att dom skulle få just barndoms minnen som dessa och lite värme i sitt liv. Du är så full av liv och sprider sån glädje kring dig!
Med en tår i ögat. Precis det där vill jag också ge mina barn. En trygg hand.
Precis det har vi försökt att ge våra barn. Nu är det barnbarn som gäller.
Ingen stress, långa samtal om ditten och datten, skapa förtroende, lite tröst ibland men mest skratt.
Så fint skrivet 🙂 Man ser ju på Leo att han älskar sin mamma 🙂
Fina fina minnen!
Kram Lena
Oj, säger jag bara.
Tänk vad många barn som inte lämnat hemmets vrå med det du så vackert beskriver… Jag är ett av dem och jag kan ärligt säga att är det något man inte kan köpa för pengar så är det just sådana saker. Det kan inte ges i efterhand, däremot kan man försöka kompensera bort saknaden av det på olika vis.
Jag är helt övertygad om att du/ni lyckas med precis detta! Samtidigt oerhört tacksam att du delar med dig av dessa saker. Det ger personer som mig hopp om att det finns fina saker i barndom, föräldraskap och nära relationer…Å det går verkligen rakt in…
Just sådana minnen är så mycket värda, och alla som har dem, bär en skatt i sitt hjärta.
Mina tankar år till min egna far, nu tyvärr borta sedan förra sommaren. Stor, stark trygg och med glimten i ögat, sittandes i vår lilla båt med urblekt jeansskjorta och fransiga shorts.
åh, det här satt där det skulle,
som en förlängning av ett
söndagssamtal med tårar & skratt,
~ & rakt in i roten av hjärtat.
tack för Dig.
<3
Trygghet och lugn tror jag att vi alla behöver en stor portion av i dagens samhälle.
Iallafall känner jag ofta så.
En väldigt fin och bra grundtanke och omtanke om din son Emma.
Den allra finaste gåvan man kan ge någon annan, och sig själv.
Kram Mrs G (Ska du, ska jag)
Så himla vackert, både ord och bild…
Du skriver så vackert, Emma. Leo är lyckligt lottad som har en mor som du!
Så underbart vackert skrivet!
Fick en skön ilning i kroppen av välbehag och minnen från barndomen!
Mina ivriga ben som bara ville springa iland från båten när man lande an på en ny ö… trots stränga ord från pappa om att ”bara gå på bryggan, Lisa”!!
Eller det obligatoriska badet så fort det kom en droppe regn, det blir ju så varmt i vattnet när det regnar!
Ha en bra dag// LISA
Du skriver fantastiskt.
Har du berättat för din pappa vad han betytt för dig?
Som förälder till utflugna barn gnager frågan om man gjorde tillräckligt. Blev barnen det de blev på grund av- eller trots mig som förälder?
<3
Herregud, du är verkligen fantastisk på att skriva – fångar och förmedlar känslan på ett så vackert och känsligt sätt att man på ett ögonblick är just.. där! Vad du än skriver så gör du det på detta makalösa sätt, men idag blev det så alldeles extra för mig då jag själv är uppvuxen i just en sådan miljö. Sitter vid köksbordet i mina föräldrars hus och tittar ut över ett vatten där det du beskriver så många gånger ägt rum. Den härliga och busiga pappan var även min, men när jag nu sedan förra månaden inte har honom kvar är det just sådana här minnen jag får bära ömt. Tack för att du bar fram en av alla härliga stunder som finns där i minnenas bok!
Herregud, du är verkligen fantastisk på att skriva – fångar och förmedlar känslan på ett så vackert och känsligt sätt att man på ett ögonblick är just.. där! Vad du än skriver så gör du det på detta makalösa sätt, men idag blev det så alldeles extra för mig då jag själv är uppvuxen i just en sådan miljö. Sitter vid köksbordet i mina föräldrars hus och tittar ut över ett vatten där det du beskriver så många gånger ägt rum. Den härliga och busiga pappan var även min, men när jag nu sedan förra månaden inte har honom kvar är det just sådana här minnen jag får bära ömt. Tack för att du bar fram en av alla härliga stunder som finns där i minnenas bok!
Lovely:)
Du är så bra på att sätta ord!
Kram Susanne
Så fint så jag gråter. Precis så. De finaste av minnen vill man ge dem. Tryggheten.
Skickar lite kärlek tillbaka till dig, för du ger så mycket av den varan till oss !
Kram
Du skriver så det känns.
Alla har redan sagt det jag tänker och känner inför dina ord. Så jag lägger till att jag även fängslas av en fantastisk vacker bild. Klassisk och tidlös. Och full av kärlek.
Om mina barn kan tänka tillbaka på sin barndom å minnas den lycka jag själv känner vid minnet av pappas pianospel, mammas ork å glädje å de traditioner bara vår familj skapat då vore jag också den lyckligaste i världen!
En dag sitter han där, Silkesapan, och berättar om alla sina fina barndomsminnen <3
Underbar bild!
Vilkel applikation använder du för att göra ”ramen” till bilden?
Bästa bloggen har du!!! TACK
Tack <3 här har jag bara lagt en skugga under bilden och sen två tejpbitar (du kan hitta mängder av tejpversioner om du googlar).
Trygga barn är glada och nöjda barn:)
Fantastiskt skrivet. För övrigt så var du och jag på fest på Gotland inatt. Drömmar alltså, haha! 🙂
Du kan verkligen det där med att formulera och skapa magi. Underbart!
Du är ju så enotmt duktig på att reflektera och minnas det fina i livet och sätta en verklig känsla på det, så du kommer garanterat föra alla fina stunder av trygghet vidare
Kram
UNDERBAR BILD! SÅ lyckad! Önskade att det fanns så fina bilder på mig och mina pojkar också… Men det får vara bra nog med lite underliga miner, dubbelhakor etc 🙂
ps. by the way, jag älskar det ”nya” utseendet på din blogg, MEN (”alltid” ett men… ;), den är superlångsam att ladda upp sig!! Beror inte på datorn, den är lika långsam på hemdatorn, ipädden och jobbdatorn 🙁
Du skriver så fint att det bränner till bakom ögonlocken….precis sådana känslor vill man föra vidare till sina barn!
Väldigt härlig blogg du har förresten!
Kram
S
Gud vad fint skrivet. Sitter här med tårar i ögonen.
Du skriver så otroligt fint att jag ryser i hela kroppen…Ditt skrivande får mig att plocka fram mina egna härliga barndomsminnen. Vilken känsla du förmedlar. Wow!
Ha en riktigt härlig sommar!
Vackra du….
Underbara ord som fäster sig i mitt hjärta och sprider värme i hela mig.
Du är helt fantastisk på att beskriva saker med ord.
Vackraste bloggen är din och jag älskar dina fina bilder och är så glad att få ta del av ditt liv.
kram
Fantastiskt fint skrivet!