blus/Maison Scotch, byxor/jfour, skor/chie mihara, väska/cowboybag, halsband/icon
Det är så ofta jag försökt förklara vad jag älskar med Västkusten, men det är så svårt att sätta fingret på. Visst är det havet och färgerna och luften och minnena och allt det där, men också något mer. Och nu har jag äntligen ett bra exempel.
Jag följde en av smågatorna utanför Smögens Hafvsbad innan vi skulle in och äta, bara för att få komma längst ut på klippan och kunna fotografera det storslagna havet som brer ut sig där. Just som jag står där och balanserar för att få en skarp bild hör jag någon som ropar på mig med bred, nasal bohusländska; Har di redan fotograferat färdigt?
Och där, på sin balkong, plirar världens sötaste gubbe ner mot mig. Va? ropar jag tillbaka och försöker skärma av solen med handen. Har di redan fotograferat färdit? ropar gubben igen och pekar menande mot kameran som nu hänger längs med sidan på mig som en tung, svart bössa. Jaha, ja, här är ju så vackert ropade jag tillbaka, men nu är jag nog färdig.
Vill di inte fotografera här uppifrån? ropade gubben. Har di varit här?
Jag kunde inget annat än att skratta. Nej, jag har inte varit där, ropade jag genom blåsten och skakade på huvudet. Det ser fint ut!
Kom upp! ropade gubben. Di kan ta bilder härifrån. Di i bara att gå in.
Och så kom det sig att jag helt sonika korsade en trädgårdsgång, sparkade av mig skorna innanför dörren, tog två trappor med bara fötter och snabba steg och tillslut stod på en balkong tillsammans med en vilt främmande människa och beundrade den vackra utsikten.
Så vackert! mumlade jag och mannen nickade, pekade med ostadig hand ut mot skären och sa vet du vad di är för nåt? och trots att jag varit mycket på Smögen fick jag erkänna att nej, det visste jag inte, och då pekade han ut fyren för mig och vindkraftverken och storbonden och båtlederna och di där vita som flyger där, di e måsar sa han, och då skrattade jag igen – länge – och knuffade till honom lätt med axeln, och sen stod vi där och fnissade sida vid sida och tittade ut över havet tills klockan blev middag och jag var tvungen att bege mig vidare till världens godaste grillbuffé och en lokalradio och Smögens svar på Sylvester Stallone-
men om det får ni höra imorgon, för nu är bror min här och det vankas glass och solen håller precis på att gå ner bakom klipporna.
Och vinnaren i Dalani-tävlingen? Det blev Cissi! Stort grattis! Du har fått mail.
Men vilken underbar farbror! Sådana skulle det finnas fler av. En riktig mysfarbror.
Vilken skön gubbe! Det där kan man kalla gästfrihet!
Kram Mrs G
Underbart! Tänk om vi alla pratade lite mer med varandra fast vi inte kände varandra. Så trevligt det hade varit.
västkusten i all ära, men int´ klår de HÖGA Kusten int!…;)
här är det gått om goa gubbar…(läs unikum!)
du kan int si na värre!!!! =)
Underbart, man kan inte annat än att älska Västkusten, kram
Så fint!
De är roliga, gubbarna! Gillar du Cowboyväskan? kollade på den i går kväll på Folks sida letar efter en lite stadigare lagom stor väska som jag kan ha till kamera och några objektiv men som är snygg – har en Campomaggi på näthinnan men denna var liksom med lagom i pris! Jag älskar mina säckiga ceannisväskor men måste erkänna att kameran far illa av att kastas ner där…
Den är grym! Har den som kameraväska och älskar den.
Västkusten är bästkusten.
Johoodå, massor av goa gubbar finns här i Bohuslän, det vet väl alla? O alla heter inte Glenn i Gbg 😉
När man träffar på dem skall man noga stoppa in händelsen i minnet för att sedan bli en likadan go gubbe/gumma..Tänk vad goa människor man kommer att möta då, eller varför inte- go kan man väl vara redan nu..innan gubb/gummåldern?
Smögen är fantastiskt! O jadå, jag håller gladeligen med om att västkusten ÄR bästkusten!
Vyerna liknar ingenting annat. Vi befinner oss i samma stad. Det känns lite kul.
Åh, vilken söt topp!
Visst är det vackert! Jag och min man gifte oss på bryggan man ser på fotot, har inte varit där sedan dess så det var kul att se.
Nja Emma jag tror det är du och inte västkusten som gör att det blir så bra! Jag har bott här på kusten i drygt åtta år och kan inte påstå att jag stött på något liknande, snarare tvärtom. Så fina Emma, jag tror mer på att det är du och din fina energi som skapar sådana här stunder 🙂
Naaww herregud.. Jag blir helt tårögd, här jag sitter på bussen och uppdaterar mig,.. Vilken underbar människa! Så himla härligt! Tack för din underbara beskrivning!:) Du är grym.;) Kram
Ja, visst är västkutsen fantastisk! Och vilken otroligt fin farbror. Blir alldeles rörd.
Det är sådana här personer, som gör det lilla som blir stort, som förgyller kanterna i tillvaron!
Kram till honom och Dig!
Åhh hahha va söt, vilken sötnöt det var!
Å du likaså 🙂
Kramar Åsa
Åh en sån mysgubbe!
Det är egentligen synd att du har så mycket att göra, så många projekt på gång. Jag skulle vilja att du låste in dig i en liten stuga på västkusten och började skriva böcker. Du skriver så bra Emma!
Vilken fin farbror<3 åh!!
Ho ! Det första photot liknar otroligt mycket en vik uppe vid Djupviken pâ Mollösund där det skall bli tomter med sommarstugor, konferenshotell och hyreshus enligt kommunen. Om 50 âr…kanske det liknar Smögen eller Stenungsund…. en liten jolle skulle sitta fint dâ …! Lyckliga ni !
han känns ända hit.
ååh, tack än en gång för Dig.
Jag blir alldeles gråtig av sånt här. Äldre människor är verkligen som små skatter. Körde upp i Mora för länge sen och stod vid grönsaksdisken för att plocka nånting och då kom det fram en farbror till mig och bad mig hålla upp hans påse så han kunde få i grönsakerna. Helt självklart och naturligt. Sen pratade vi lite mer om vad jag gjorde där och hur länge han bott i Mora osv.
Så himla mysigt att få träffa nya människor som bara är underbara.
Sâdana finns inte här i Frankrike därför att invandrartätheten är för stark. Äldre är mycket misstänksamma i början (10 âr) men vâgar sedan mjukna till, fast sân vâgad humor med okända finns nog bara hos det andra könet i motsvarande âlder….:) och dâ skall man oftast akta sig. Fast vet du, jag minns skärgârden som en levande miljö med solidariska, ärliga , snälla människor med den där specialla Kâlle/Ada humorn Ibland stoppade mig okända farbrödrer en med en fast hand när man kom springande pâ gatan föt att frâga : Vem är du ? Dâ visste jag att svara för mormor hade lärt mig. Jag är Idas,Ebbas, Mona, sen fick jag en karamell frân västfickan. Idag sitter de gamla pâ servicehem och ugglar eller bloggar 🙂 och träffar sällan unga spontana, levande, rara ungdomar. Sâ glad han mâste ha blivit för att ha bytt nâgra ord med dig !!
Personerna är oftast det som gör något bra eller dåligt.
Underbart!
Kram
Vilken snäll farbror. Tänk om det fanns fler som honom
Kunde inte sagt det bättre själv!
Hade en liknande upplevelse förra året när vi vandrade längs klipporna utanför Smögen/Kungshamn och letade efter någonstans att sätta upp vårat tält. Försökte hitta mjuka gräsplättar att sova på när vi hör ett äldre par erbjuda oss att minsann få sätta upp tältet på deras stugtomt inte långt därifrån. Sagt och gjort. Vi satte upp tältet utanför deras hus och fick även frukost morgonen därefter. Goa vänliga människor!
Mer gästvänlighet åt folket och tummen upp för västkusten 🙂
Underbart! 🙂