Att snörvla vidare.

 

Det är fortfarande förkylningsöken här hemma.

Eller ja, mest för mig, busen verkar snart vara samma gamla vanliga buse igen. Jag är däremot väsande och snörvlande och kraxande och tycker fasligt synd om mig själv och dricker en himla massa chai och säger oj oj oj ser lidande ut. Det är ju i och för sig lite skralt med sympatierna här hemma när det bara är jag och busen, han tittar mest på mig innan han säger hä! och ger sig iväg som ett skott över vardagsrumsgolvet och vill bli jagad. Men jag kör hela oj oj oj ändå. Man vet ju aldrig.

Den här veckan har jag oroväckande lugnt. Jag säger oroväckande för det finns alltid en överhängande risk att jag har bokat in något som jag glömt. Det brukar aldrig vara såhär lugnt. Men jag tänker försöka hålla det så – veckan efter kan, om allt går som planerat, behöva mig lugn och utvilad och redo att sätta tänderna i något fullkomligt nytt. Så jag stillar mig.

Men nu; lite mer chai och golvrally med buse. Och en smula oj oj oj på toppen.

18 kommentarer till “Att snörvla vidare.

  1. Oj oj oj, stackars dej Emma 😉
    Vad finns de för mening med att vara sjuk om man inte ens får sympatier…

    Massa styrkekramar, och jisses va snygg du var som rödluva
    Kram Emma

  2. Haha… har precis samma känsla… kalendern är hyfsat tom… så det måste vara något jag missat.
    Nu kanske man kan hinna ta itu med alla andra saker man skulle hinna med.
    Krya på dig från en annan som pratar med vääääldigt mörk röst, snörvlar och dricker te…

  3. Stackare, krya på dig! Skönt att busen mår bättre iallafall!

    Klart att du måste oj-oj-oj’a lite! Jag tycker alltid det känns lite bättre om man får beklaga sig lite, även om det ibland bara är hunden eller katten som hör 😉

    Kram

  4. Känner igen mig. Är i samma sits just nu… Tjejerna bryr sig inte ett dugg 😉
    Men gubben kommer få höra många oj oj när han kommer hem…

    Krya på dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg