För fem dagar sen var jag där. Fem.
Och nu är det krig, igen, och de första raketerna på 20 år har skickats mot Tel Aviv – mot samma ställe där vi för fem dagar sen strosade längs stengator och kände oss trygga.
Men det är inte vad som satt sig fast i mig sen i måndags. Att vi kände oss trygga, att det lika väl kunde hänt då. Att läget kunde vända snabbare än någon kunde tänka sig.
Nej.
Vad som är värst är att de kände likadant. Människorna. De vanliga människorna, de som andades, levde, bodde, arbetade där – de vanliga människorna som inte ville ha annat än fred och som själva tyckte att situationen var för komplicerad för att förstå. De som snuddade vid våra liv under några dagar och som vi kom att tycka om. Det är dom vi tänker på nu, de vi pratar om – oavbrutet. Skickar FB-meddelanden med are you ok? mailar varann och frågar vad vi kan göra, vad gör man?! utan att hitta ett svar.
Vad ska hända med dom? frågar vi.
Med Or och Paule. Med den satta taxichauffören med damvippan, med restaurangmanagern i hamnen med de stålbågade glasögonen, med alla människorna på caféet där hundar fick sova i solen och där barnen lekte på golvet. Med Mutti, männen på gatan, kvinnorna vid strandpromenaden som sköt sina barnvagnar framför sig i kvällsdiset.
Jag har aldrig någonsin, jag med min trygga, svenska, fredliga uppväxt, varit så nära ett krig. Haft ansikten, röster, dofter och skratt på alla de som drabbas.
Och jag har aldrig känt mig så maktlös.
Nej, vad gör man? Dina ord och bilder gör att kriget kommer närmare också för mig. Smärtsamt…
Det var nästan det första jag tänkte på igår när jag hörde det på nyheterna…. Herregud det var ju där du var!
Har tittat på sina bilder och jag tycker man ser så mycket kärlek i dina foto och att landet verkar vara fantastiskt!
INGEN förtjänar ett krig och oskyldiga hamnar alltid i mitten… <3
Usch, det är overkligt. Och som sagt, vad gör man? Tar hem dem och låter dem bo i sitt hus?
Det var vad Emma tänkte också. Kanske typ världens snällaste människa.
Det är hemskt och fruktansvärt, det är bortom min förståelse hur man kan kriga. Vad som är värt det. Inget, inget är värt det fruktansvärda lidandet.. Förstår att det måste kännas väldigt märkligt, obehagligt, sorgset..och maktlöst. Kram Mary
Ja, nyheterna rapporterar så och så många döda och insikten att det är så många älskade människor som för alltid är borta gör ont och förändrar oss för alltid…
🙁 Det finns inga ord… 🙁
Fruktansvärt… det finns nog inget så hemskt som krig… och alla oskyldiga som drabbas.. Kram Sarah
Den där freden som aldrig tycks komma på riktigt, och alla människor som aldrig tillåts se bortom konflikter och rädsla och död. Och så dina bilder och dina ord. Det är så att man svämmar över, lite grann.
Jag… Det går faktiskt inte att förstå hur du känner. Eller de. Där nere. Alla fina människor i det vackra landet… Jag hoppas jag aldrig kommer förstå, för det betyder att jag är med om samma sak. Jag kan GISSA hur det känns, men ändå… Maktlös ja… Det bränner bakom ögonlocken. Dessa jävla vapen. All denna död och förstörelse till vad nytta då? Jag hatar vapen. På riktigt. Mina barn kommer aldrig få ha ett enda leksaksvapen. ALDRIG och då menar jag ALDRIG! Det är vi två om min man och jag. För han är polis och han vet vad vapnen kan göra. JÄvla krig. Jävla vapen. Jävla maktlöshet.
Mina varmaste tankar till alla inblandade (men vad hjälper det?)…
Jag förstår vad du menar men barn ser och hör saker ändå och lek är deras sätt att bearbeta saker som de inte förstår, deras enda sätt. Att förbjuda barn att leka krig och att ha leksaks pistoler o. dyl är samma sak som att inte låta dem bearbeta hemskheterna de ändå upplever. Hur mycket vi än skyddar dem. Men det är ju skillnad att låta bli och köpa leksaksvapen och att förbjuda dem att ”panga” med pinnar!
Usch, jag ryser när jag läser. Så hemskt, man kan liksom inte förstå det!
Kram
Det blir så tydligt när du skriver. Att när du varit just DÄR, lärt känna människorna, känt dofterna, SETT. Då förstår man inte att nån vill slåss och kriga. Jag tror att ju mer vi umgås, bekantar oss med andra kulturer, miljöer, det okända, helt enkelt SER varandra, så bidrar vi till lite mera fred på jorden. Eftersom just vi, just då ökar förståelsen människor emellan.
Sen tror jag ju också att krisen i Mellanöstern är så mycket mer än en konflikt religion-religion eller stat-stat. Denna kris är så gammal och är så mycket stormaktspolitik, tror jag. Det känns som om den inte har ett slut, tyvärr.
Fruktansvärt är vad det är….
En av mina vänner bor just där, i Tel Aviv, tillsammans med man och barn.. och jag känner exakt samma oro och maktlöshet som du!
Satt med min man igår och tittade på nyheterna.. Vet inte om det är för att man har blivit vuxen,
Man har blivit så medveten, medveten om verkligheten, det är verkligen så overkligt!
Kan nästan förstå känslan du måste ha inom dej, att för 5 dar sen, suttit där och skrattat med medmänniskor
och nu är allt kaos!
I dessa situationer önskar jag att jag hade makt – makt att påverka och makten att rädda liv – makten att stoppa ett vansinnes krig!!
Det är ALLTID vidrigt med krig och när oskyldiga arma människor drabbas. MEN har rätt svårt att känna sympati för Israelerna… Med tanke på den terror de utsätter, och har utsatt Gaza för i alla år…Se bara hur det gick för senaste Ship to Gaza. Fäller tårar för alla stackars människor som bor i Gaza. Såg senast en dokumentär som var helt osensurerad. Den var Norsk. Nån som såg den? Önskar att jag kom ihåg namnet, men tyvärr. Desperata föräldrar som skrek till Israeliska soldater, att det är bara barn kvar i huset!!! Men de sket fullständigt i det, och bara mosade in brandbomber, såna som inte går att släcka. Och barnen brann som facklor.
I barnuppfostran runt Gaza, ingår det att lära sina barn att spotta och slå andra barn som är muslimer. ALLA Israeler är självklart inte onda! Men det är nog tusen gånger mer synd om muslimerna på Gazaremsan. Bomber är tyvärr deras VARDAG sen urminnes tider.
Tycker det är konstigt att du beskriver att Israelerna utsatt Gaza för i alla år!!! Hallå!! Gaza började inte skicka in missiler i Israel i går. Det har dom gjort i flera år nu och innan dess så gick man runt och var rädd för att bli sprängd i luften på en buss, ett café eller disco av en självmordsbombare. ISRAEL har levt under Terror i alla dess år!!! Väldigt ofta händer det dessutom att judar blir knivhuggna på stan elle i deras hem när dom ligger och sover. Eller det har du inte hört talas om…för den delen av det ständiga kriget visar inte Sveriges media. Jag blir så ledsen.
Ship to Gaza är ett stort media jippo!!! Kanske om Abbas skulle dela med sig av alla sina miljarder så skulle han folk ha det lite bättre ekonomiskt. Varför går det inget Ship to Kongo??? DET skulle va fan så mkt mer till hjälp för mänskligheten.
Har släktingar som bor i Ashkelon, deras barn kan inte gå till skolan sedan ett tag tillbaka pga den eskalerade raketsjuktningen från Gaza!!! Dom sitter hemma dag in och dag ut för att hålla sig nära skyddsrummet. Dom yngsta barnen kissar på sig varje gång det kommer ett alarm. Men det kan du inte sympatisera med. Det kallas antisemitism!!!
En liten påminnelse bara… Israels militär heter Israel defence forces. Med det menas att Israels arme är enbart defensiva. Så om dom nu går in i Gaza så är det för att försvara sina civila.
Ah jag blir bara så ledsen!!! jag önskar fred för alla människor på denna jorden!!! Amen!
”svårt att känna sympati för Israelerna” säger du. Kriget i mellanöstern är 10 gånger mer komplicerad än den bild som svensk media ger. Det är självklart svårt att känna sympati för Israelerna om man inte är insatt hur situation egentligen ser ut där nere. Man måste förstå vem som terroriserar vem!
Det du däremot har rätt i är att oskyldiga människor drabbas och det är hemskt. Mer än ord kan beskriva.
Tack Anna!
Jag kan faktiskt inte annat än att hålla med dig!
Det är verkligen hemskt, kan inte förstå varför man ska kriga mot varandra över något som är så gamalt. Jag tänkte på er här om dagen när jag läste om det i tidningen, att ni precis vart där och lika gärna kunde vart kvar där nu. Det är det som är så skrämmande, att vi i Sverige är så inlindade i en falsk trygghet och tänker att det där händer aldrig oss. Krig ser man på tv.
Men vad annorlunda berörd man blir den trygga fasaden spricker och man ser ur ett annat perspektiv än tidigare. Krig berör alla även fast man inte befinner sig just på den platsen där bomberna släpps.
Usch ja vad gör man…
Såg du på dramaserien The Promise som gick på SVT i våras? Den bygger på verkliga händelser och speglar en del av den mycket komplexa konflikten. Mycket sevärd. Tyvärr är Israel verkligen inte oskyldig i detta, såklart inte Palestinierna heller. Krig är alltid orättvist, hemskt och drabbar alltid oskyldiga dock!
Kram Ulrica
http://www.imdb.com/title/tt1692202/
Åh Emma jag förstår dig faktiskt på ett sätt. Det var just därför jag hade nästan panik i hjärtat före ni åkte, före min bästa vän & soulmate Josefine åkte dit. Det vänder så fort!!
Jag har haft en lång & VÄLDIGT nära relation till Israel (another life and story…) Jag har sett när en mor sitter i Norge & fasar för sin mor, far, syskon i Israel. Hur hon lämnar sina två små döttrar i Norge i säkerheten, för att få krama sin familj därhemma. Den eviga oron & längtan efter trygghet & fred i hemlandet.
Det enda vi faktiskt kan göra är att be för dom & skicka alla energi vi tänkas kan mobilisera. Folket på båda sidor behöver veta att världen ser dom!!!
Jag är så glad att ni är hemma <3
Kramar
Jo, vi har det oförskämt bra här, förskonade från mycket. Och vi är väl inte alltid medvetna om vilken bekymmersfri tillvaro vi ändå lever i.
Det var det första jag tänkte på imorse när jag såg nyheterna. Vilken tur ni hade! Det är så hemskt och ofattbart.
Kram Lena
Emma jag förstår dina känslor och ber för alla i Israel att klara sig ur denna hemska knipa!
Skulle själv ha åkt till israel i nästa månad. Mina barns farfar bor där men pga omständigheterna får vi avboka.
Shabbat Shalom!
Jag vet inte vad jag ska säga, du sa allt så bra. Det är fruktansvärt! Vi lever rätt skyddade i Sverige, me n det finns så många människor som lever på ställen där krig är vanligare än fred. Tänk att alltid behöva oroa sig för att något ska hända, när som helst, var som helst…..fy faan!
Tänkte på dig i morse när jag hörde nyheten på radion. Så läskigt att ha varit så nära…
Tears of Gaza heter dokumentären. Det är fruktansvärt synd om alla människor som lever i skräck, krig och misär. Det är nog viktigt i alla sammanhang att vara objektiv. Tack o lov att du är hemma igen Emma.
Anna -”har svårt att känna sympati för israelserna”. Det där sätter fingret på kärnan i konflikten. När man inte ser MÄNNSIKAN utan reducerar den till ett folk, det är då rasism, krig, konflikter och annat elände uppstår. Det är MÄNNISKOR som lider, oavsett på vilken sida. Och människor är nästan alltid oskyldiga individer. Du Anna har fallit offer för svensk medias ensidiga och förenklade rapportering. En klassiskt dramaturgi med onda och god, offer och förövare. Den är nämligen vad gemene man normalt klarar av att sätta sig in i, så skönt att ha något att rikta ilska och vanmakt mot. Och någon att tycka synd om. Raketerna faller över Israel hela tiden, men tack och lov är det inte så sofistikerade raketer och de brukar mestadels bara skada materiella ting eftersom Israel har förmodligen världens starkaste försvar, men mycket bra varningsystem, så människorna kan sätta sig i säkerhet. För det mesta. Tror du de har det där försvaret för nöjes skull? Tror du inte de vill lägga de enorma summorna på skola, vård och omsorg? Nä, just det, för att de ständigt står under hot. Och så länge vi reducerar människor till kategorier, och låter en få sympati och en annan agera skurken som vi inte känner sympati för. Ja, då gynnar vi faktiskt väldigt onda krafter och freden kommer fortsätta var långt borta.
Oj så klokt skrivet Susanne!
Krig, raketer och död upprör alla, det blir lätt att man ”hoppar på varandra” – tänk på den, tänk på den där då. Jo, visst är det så att vissa saker upplyses vi mer om än andra, men är det inte därför det är så viktigt med kommunikation, förståelse och EMPATI!!
Just nu har du träffat de som blivit drabbade, likadant som jag satt och skickade mail när Breivik var i farten… Så är det, när någon drabbas som man känner, träffat eller sett med sina egna ögon, så berörs man, det handlar inte om att välja sida eller vem det är ”mest synd om” – det är alla människor, oavsett vilket land, vilken sida eller var i världen det händer. Men inget blir bättre av att man attackerar varandra i ett kommentarsfält i en blogg. Om vi inte kan hålla sams, hur ska resten av världen?
När det gäller dina nyvunna bekanta, Emma, be, be och be! Just nu finns det inget annat du kan göra, du kan inte hjälpa till, förrän du hört vad de kan behöva hjälp med, du kan inte skydda dem men du kan be för dem! Kan kännas lite, men det hjälper!
Styrkekramar!
Så hemskt, fäller en tår och känner mig maktlös.
Kram Lotta
Emma jag vet hur du känner. Jag går med en stor klump i magen nu och väntar på det värsta. Satt och väntade till kl 01 inatt på att min familj som bor i Tel Aviv och andra ställen skulle höra av sig. Oron går inte att beskriva, speciellt när man via fb och vänner som bor där får höra att nu gick raketalarmet i Tel Aviv och folk sprang till sina skyddsrum. Önskar att många fler kunde förstå att de som bor i Israel också är människor med liv och familjer. Tycker väldigt ofta att det framstår som om Israeler är ondskefulla barnamördare som vill kriga.
Detta har varit något som byggts upp under en lägre period och vill bara berätta att södra Israels cevilbefolkning blev beskjutna med 250 raketer i helgen. Det var det som fick bägaren att rinna över och IDF dödade en av Hamas ledare. Vill också vara tydlig med att säga att det är fruktansvärt med ALLA de civila som blir drabbade oavsett vilken sida man befinner sig på! Emma tyvärr finns det inte så mycket vi kan göra här även om jag önskar det.
Oavsett vilken tro, oavsett vilka åsikter ens föräldrar har, oavsett vilket land, så ska inget barn behöva växa upp i krig. Punkt.
Och det var nog den bästa kommentaren!
Ja det är så hemskt detta krig. Oavsett tro o åsikter så är det människor som är drabbade. Människor som vi. Kan inte ens föreställa mig vad dom går igenom.
Kram
Stor kram! Måste kännas fruktansvärt, att vi är så maktlösa!
Var i Libanon 2006, några veckor innan kriget. Mina nya bekantskaper pratade inte mycket om krigen som varit och såg ljust på framtiden. De såg dock alltid till att ha mycket kontanter på sig för de visste att det kunde gå snabbt. Och det gjorde det. Fyfan..
”Allt är ok. Barnen är rädda, men det kommer bli ok. De var i skolan idag, men är hemma o säkra nu.”, skriver Ranni, min vän i Tel Aviv, för en halvtimme sedan.
Keep writing!! Keep enlightening others with your up-close and real impressions, thoughts, feelings and experiences. War is always thought to be about someone else, somewhere else. You now know those other ones in another place, and your open-heart words will help weave our shared world.
Var också i Israel och på på Västbanken för några år sedan. Tel Aviv, Jerusalem, Betlehem, Jeriko…. en resa som satt djupa spår i mig. Vilken värme det finns hos detta folk! trots bomber och elände. Vilken tragedi det är att inte låta folk – grannar – vänner – och barnen få växa upp och sova lugnt! Önskar alla i detta vackra land all lycka oavsett politisk och religiös övertygelse och en god natt………
ordlös .
Fast du har ju inte alls ansikten på alla som drabbas eller hur? Just därför verkar det ha varit en bra investering att betala för din resa dit. Tel Aviv är ganska förskonat, vet du, i jämförelse med Gaza City, Khan Yonis eller för all del bosättningstäta Hebron på Västbanken. Givetvis oroar sig människor för vänner och familj alldeles oavsett om de är israeler eller palestinier för det är en skrämmande utveckling som kommer sluta illa för många människor på båda sidor. Men du fick en resa betald för att prångla ut ett budskap. Med tanke på händelserna nu är detta ganska osmakligt.
Det gör ju så ont i en när man läser om det här… så tragiskt.
vill bara få hit den fina lilla vovven.. Svårt att förstå..
Kram
Ja, oerhört svårt att förstå… Konflikten är så mkt mer komplicerad än många av oss kan förstå. ”The Promise” belyste detta på ett pedagogiskt sätt, om än säkert förenklat. Så mkt sorg, maktlöshet, oro, tragedi. På båda sidor. Under så lång tid. Är oerhört glad att du är hemma i säkerhet. Och önskar att både israeler och palestinier en dag ska få uppleva fred och trygghet.
Kram
Usch, hemsk läsning och svårt att förstå. Så komplicerat. Tyckte nog egentligen att det var lite konstigt att ni åkte dit överhuvudtaget på en sådan ”reklamresa”. Ingen nyhet direkt att läget är ganska spänt där. Varför då göra ”reklam” för att få fler att resa dit? För jag antar att det var syftet med resan… Måste ifrågasättas! /Tina
Shiit alltså! :-S Ja, det är ju obegripligt! Saker och ting vänder på ett ögonblick och man kan aldrig vara förberedd. Vem vet, någon dag händer det kanske här också? På måndag går vi till sängs trygga och vaknar av raketerna på tisdagen? Man vet aldrig vad som sker och man måste verkligen uppskatta varenda minut. <3 Krig, det finns fan inget onödigare, och inga ord starka nog att beskriva hur idiotiskt och onödigt krig är!
Slår en volt i hjärtat när jag läser…
ja, vad gör man. det du gör är ju något vi kan göra. Framställa människorna som berörs som människor, vänner en av oss och inte några andra. Se världen som vår och inte sätta upp murar.
Kram
Det är så märkligt…Jag har sett så underbart vackra bilder här i din blogg. Tänk att det händer sådana fruktansvärda saker på sådana underbart vackra platser runt om i världen.
Jag bor i Tel Aviv och blev rörd av dina fina ord. Det är ett fantastiskt ställe och ingen kan förstå hur det är och leva här med all dramatik om man själv inte har varit här och sett och upplevt vad som finns i detta otroliga land.
Vad vi kände oss var: ilska, frustration, rädsla men samtidigt hopp, styrka och en otrolig sammanhållning.
Livet har gått vidare till det normala och hoppas du kommer tillbaks. Då får du gärna höra av dig.
Kram