Att visa det sista av resan med Yves Rocher.

Ja, det är mycket fokus på mat – när kommer det egentligen?

När jag var yngre hade jag inte alls samma intresse, samma njutning av bra mat som jag fått när jag blev äldre. Då fanns det alltid två perioder; antingen drack jag proteinpulver och åt rostbiff och gick på gym fem dagar i veckan eller så drack jag energidryck och rökte och var rangelsmal och förälskad mest hela tiden.

Så skönt att det där gick över.

klänning//bossorange, skor//ldir, sjal//stylesnob, halsband//icon

Men iallafall.

Hotellet som vi bodde på var ekologiskt och hade en egen organisk trädgård där de hämtade sina råvaror inför middagarna så där var maten verkligen bra. Och terrassen utanför hade små vita parasoll som gjorde små öar av skugga över borden och där satt vi innan och efter och drack skumpa och såg ut över fälten som liksom flöt ut ner mot byn, och Kristina (på nedersta bilden, arbetar för Yves Rocher och har de vackraste ögon jag sett) sa byss istället för buss vilket är typiskt Helsingborgst och fick min mage att snörpa hop sig lite av hemlängtan.

Helsingborg kommer nog alltid vara min stad, min hemstad. Oavsett var jag bor.

På onsdagen hade vi lite tid innan det skulle ätas lunch och innan bussen skulle gå tillbaka mot flygplatsen, så jag och Josefine bestämde oss för att leta upp det där lilla caféet igen; det bredvid den gula kattdörren och där ägarinnan pratade amerikanska och bjöd på en chokladtårta jag fortfarande inte kan få ur huvudet hur gärna jag än vill.

Om ni nån gång är i La Gacilly måste ni hitta detta lilla ställe på en bakgata och njuta av hennes tårtor. Så är det bara.

Och den här gången fick vi besök av en orangeröd, tung kattherre som tydligen bodde nånstans vid den gula dörren och som mer än gärna kom och höll oss sällskap vid bordet. Mest av allt ville han åt tårtornas grädde eller Josefins skum från latten såklart, men nöjde sig med att få ligga stilla som en baby i famnen och bli klappad på tills hela kroppen brummade av spinnandet.

jeans//please, linne//magali pascal, kavaj//sheinside

Och här är vi som var där! Jag, Josefine, Linda, Viola, Sanni, Catherine, Elise och Sara.

Och sen bar det av hemåt igen med flygplatskaos och borttappade väskor och en sekvens som hämtat ur en film då jag och Yves Rocher-gänget springer genom flygplatsen utan skor och med handbagaget slängande omkring oss som segel i storm. Men det gick ju bra, för oss iallafall, och jag kom hem samma dag om än utan väska.

Men; c’est la vie, inte sant?

Jag har iallafall fått uppleva Frankrike.