På julafton fick ju Buse en käpphäst av mormor och Sockervadds-Göran.
Han älskar den.
Inte med samma intensitet som han älskar Koi-Koi såklart (jag menar; Koi-Koi är ju trots allt Koi-Koi) men snäppet under. Onnien är älskad och ska släpas med överallt. Onnien ska med till ICA, onnien ska sova i sängen, onnien ska sitta i soffan, onnien ska stå lutad mot badrumsväggen när Buse tar ett bad så att han kan vinka till den med jämna mellanrum och säga heeeej onnien!
På sätt och vis förstår jag honom, onnien är ljuvlig med sin fårskinnsman och sitt röda träns, men mest så slås jag över hur intensivt och långvarigt ett barns kärlek kan vara till alla dessa trots allt ganska små ting. Hur vackert det är med den där ömheten för den numera ganska så luggslitna kaninen, och hur fint det där samspelet är – mellan en liten tvåårig pojke och hans käpphäst.
Det är just den där kärleken jag så intensivt önskar ska följa med honom hela livet. Eller snarare; förmågan att kunna älska sådär. Otvunget.
Då ordnar sig nog det mesta i livet ändå.
∞
Pssst! Vinnaren i tävlingen med Hvita Villan är nu publicerad här!
Oj så fint! Nu blev jag nästan lite tårögd!
Eller hur! Kommer ihåg när min numer vuxna (jaja…18 är han, men vuxen…nä, mitt hjärtegryn nu och forever…) förälskade sig i en mångfärgad bläckfisk som var med överallt, även i toastolen när det skulle tränas 😉 Han har en väl utvecklad empati och det gillar jag!
Så underbart!
Min första docka har jag kvar och sitter på en hylla här hemma. Henne skulle jag aldrig kunna kasta bort. Jag hoppas kunna ge henne till mitt framtida barn någon dag.
Kram // Therése.
Underbart!
Barnens rena och hjärtliga kärlek över det de faller för.
Minns vår förstfödda. Jag köpte drösvis med mjuka goa snuttefiltar i form av kaniner, nallar och annat. De var inte så speciella för henne som jag hade trott, men så fick hon ett Pingu mjukisdjur som hon blev förälskad i på studs.
Barns kärlek är ärlig, sann och vacker!
Ha en mysig kväll fina du!
Tänk om vuxna kunde ha hälften så mycket kärlek i sig som barn har. Världen hade sett bra annorlunda ut.
Så fin! 🙂
Hade en nalle som jag fick som bebis som sen också fick en fru. De två var med jämt och nu sitter de kvar ovanför sängen i mitt flickrum.
Helt underbart, jag minns min första gosiga gulskitiga nalle ( den var ju ren när jag fick den). Den har jag fortfarande kvar..efter typ 30+ antal år:-)
Kram jess
http://www.annorlundaunderbara.com
Nämen vilken fin! Min dotter Signe fick också en käpphäst i julklapp och den släpas det också runt på minsann. Men det är fortfarande ”Beorna” som fortfarande regerar i Signeland. Det är en gris och en kanin som fått samma namn (praktiskt) och som även dem börjar bli lite luggslitna, minst sagt. Kram Kram!
Nämen åh vilken dröm-käpphäst! Med den manen och det fina tränset. En sån måste min lilla tös få, kan du tipsa om inköpsplats? Än är hon bara liten (3 månader) men kärleken till hästar måste hon väl fått av mor redan? 😉
Jag ska kolla var de köpte den 🙂
Tack! 🙂
Åh så fint! Jag minns en gosedjursbjörn jag hade som liten som höll på att falla sönder för varje dag som gick och jag gillade den lika mycket för det:)
Barn är underbara! Och deras sätt att älska är underbart! De har så mycket kärlek i sig, barnen….jag är stolt över mina två tjejer som båda är väldigt kärleksfulla. Det är fint!
Här hemma har vi en Apis…… 🙂
Kram Jennica
Gulligt! Helt igenkännbart, jag förundras också varje dag av att min 2,5-åring tror att allt har sin personlighet, även bilar eller gosedjur. Jag älskar det, oskyldigheten, kärleken och förmågan att förundra sig över världen, blir alldeles varm när jag tänker på det.
Ha en härlig helg!
Drömde om dig i natt… Att det var läge att ge en kram. Du behövde det, så då gjorde jag det! Berättade hur fantastisk duktig du är på att med de skrivna ordens och bildens hjälp förmedla så mycket känsla! Du introducerade mig för Banditen med. Vilken energi jag fick! Så… Hoppas du förstår vilka avtryck du gör. Sträck på dig, var stolt och ha en härlig helg! Kram – igen 😉
Åh vilken underbar flashback! Min dotter älskade sin käpphäst som heter förresten ”chokolina” den skulle också följa med överallt, och även om den inte var hennes favo-gosdjur så var den dock mycket älskad, det finns mycket kärlek att dela ut från ett barn. ♥
kram