Vi startar den här söndagen långsamt.
Sover ut, ligger kvar en stund med Buses morgonmumlande mellan oss och hans fingrar i håret, klär sen på oss och tar flickorna för en promenad i Smålandsregnet och den lilla parken med en träpaviljong som ser så ensam och tom ut där den står.
Mamma står med håret på ända ute i köket under tiden och lagar mat till hundarna; hon gör egen hundmat från grunden med nötfärs och oljor och morötter och ägg och annat som får både flickorna och Tage & Lisa att stå paralyserade vid hennes fötter med bedjande ögon.
Har ni sett hennes lägenhet?
En brokig samling av fantastiska skåp, udda figurer och bevis på att hon en gång i tiden tog den där jägarlicensen och var jaktlagets enda kvinna ute i skogarna. Nu jagar hon ju inte längre, men det sitter ändå kvar där inne i bröstet på henne på något sätt och spiller då och då över i inredningen.
Det är härifrån mitt eget intresse kommer.
De har skaffat en ny matta till vardagsrummet;
en djupturkos patchwork som får mina ögonfransar att fladdra av förälskelse och som jag utan problem skulle kunna se hemma i vårt sovrum. Och i deras sovrum finns en orgie av Chhatwal som jag också skulle kunna samla ihop och ta med mig hem, särskilt det där påslakansetet med paisleymönster (ett sånt HÄR). Överkastet har jag ju redan, det köpte hon på Sleepo när det var kod, och just de här tydliga tecknen på att v inspireras av varann – de gör mig varm i hjärtat.
Det är så fint att ha kommit dit.
Och Buse är helglycklig och mjukvarm i den här lägenheten, sitter nära sin mommo och godnattpussar Sockervadds-Göran och är som en liten virvelvind av glädje mellan rummen.
kom mommo! ropar han titt som tätt och skiner upp som en sol när hon kommer.
Hans kärlek är så okomplicerad, så rak, och går inte att ta miste på för nån av oss.
Vi läser böcker och tankar lugn;
sitter i en hög med hundar och böcker och lockar i knäet, jag stryker hans hår ur pannan och det slår mig återigen hur fantastiskt mycket kärlek det kan rymmas i en lägenhet och i en bröstkorg för en sånhär liten krabat som är strax över två och pratar i femordsmeningar,
Och när man är här så tänker jag ofta på det där ordspråket det krävs en hel by för att uppfostra ett barn just för det fina i alla dessa famnar som finns inom dessa väggar för att ta hand om honom.
Vi tar en långsam söndag här;
tittar inte på klockan och har ännu inte börjat packa.
Vi stannar här ett litet tag till, äter frukost och bildar soffhögar och njuter lugn.
Idag har vi inte bråttom.
Det är alltid så härligt att titta in på din blogg och läsa dina vackra ord.
Ha en underbar söndag.
Emma. Jag är kär i dig.
Ha ha, bli int rädd, jag bor långt bort och jag är lyckligt gift!
Men du skriver så det fladdrar som om man vore kär. Jag förstår verkligen er kärlek inom dom där väggarna ni vistas i nu – härligt att läsa om!
God morgon, vilket vackert hem din mamma har! Vill gärna se mer :-)) och busen, ja vad säger man, lilla prinsen så rar att det nyper i hjärteroten. Ha en fortsatt skön söndag/ mvh Mia
Vackra bilder och ännu vackrare ord,rena rama poesin att in här .)
kram,
Monica i Rom
This will be my very first comment, I just couldn`t help myself. You have the ability with words and to capture pictures that just goes straight through our ( the readers) hearts and mines. And that is a gift. Love your blog.
Yours sincerely
Joslyn
Ååh Emma.. så vackert skrivet och den där sista bilden på dig och Leo gör mig tårögd. Så mycket kärlek <3
Låter som en härlig helg. Vet du var hon köpt mattan ser urläcker ut
Låter som en super härlig söndag.
Jag ÄLSKAR dina bilder från både din mor och din fars ställe, vill hemskt gärna se fler bilder. Det är så inspirerande. Hälsa din mor att jag hade hemskt gärna hälsat på hos henne i hennes fina lägenhet och hälsa att våra hundar hade hemskt gärna kommit och fått hemlagad hund mat.
Jag sitter här i pyjamas med mitt kaffe och datorn och myser av ljudet från tre marsvin som pratar för fullt och försöker överrösta varandra. Vi tar hand om min dotters klass marsvin äver deras vinterlov och det är så mysigt att ha dem här. Hundarna tycker att det är väldigt många små , lurviga djur som låter mycket.
Ha en skön söndag!
Hälsningar från andra sidan plurret.
Underbart med lugn och söndagar och den där bilden på Buse med glasögonen! Så söt!!
Alltså det här är livet, jag känner riktigt hur lugnet sipprar ut mellan textraderna… ljuvligt =) Stor kram till er, Mia
Hennes turkosa skåp… jag tror jag smällde av. Hälsa henne att det är helt fantastiskt fint!!