Att ha magfjärilar.

Golvet börjar ta fart här hemma i köket; nästan hela gången i hallen är nu kaklad och jag får hindra mig själv från att stå där ute och klappa händerna av förtjusning bakom golvläggarnas arbetande ryggar.

Det. Blir. Så. Fint.

Och på köksbänken trängs blommor; såna från underbara människor som vill önska grattis till företagarlivet men också en bukett som gått ut till alla bloggarna här inne på Elsas för att berätta att de är efterlängtade på lördag (jo, då får man beställa en till sig själv också ha ha, blomhem.se fick jobba stenhårt den dagen.

Och så har jag fixat lite inspirationsbilder åt Yellow Ferry; deras nya kofta hade kommit in och behövde fotograferas (yellow ferry finns här) och det är så vansinnigt tacksamt att jag har arbete att lägga fokus på när jag kan höra hantverkarna prata där ute i köket och jag mest vill svärma runt och ropa heja! och vara allmänt jobbig och störa i deras arbete.

Det är bara så förbenat svårt att låta bli.

Och inne i sovrummet ligger en kartong och väntar på Buse;

jag beställde lite nya vårkläder i rätt storlek från Zara (men har dom inte de finaste barnkläder så säg?!) och jag längtar tills han kommer sätta sig på knä och slita upp det och ropa oj oj oooooj! som han alltid gör när han får paket.

Och ser ni?

Det gror. Helt otroligt, men visst tusan gror det där inne i växthuset; solrosorna och gurkorna tävlar om att sträcka sig högst mot himlen men får hård konkurrens av tomatplantorna som skälver på små, tunna stammar strax bredvid. Jag är där och lyfter på locket titt som tätt, andas in den där fantastiska doften av fuktig jord och frön och längtar tills de är stora nog att plantera om.

Och fjärilarna, ja. Dessa fjärilar i magen som kastar sig fram och tillbaka och berättar att snart, snart är det lördag.

De har funnits med mig i dagar.