För någon vecka sedan fick jag ett mail.
”… För att göra en lång historia kort så är jag bärare av cancergenen Brca2, det är en aggressiv genetisk cancergen som jag fått av min pappa. Min pappa dog för fyra år sedan i skelettcancer och efter hans bortgång fick jag och min syster veta att vi hade 50 % risk att bära på samma gen. Min syster drog vinstlotten (vilket jag är mycket glad för då hon är 8 år yngre än mig), medan jag fick reda på att jag bar på genen. I mitt fall innebar det att jag hade ca 85 % risk att drabbas av bröstcancer varje år jag levde, samt 30 % risk att drabbas av äggstockscancer, siffror som var svindlande, jag hade nyss fyllt 29 och nyss blivit mamma till mitt andra barn Wincent. Ganska omgående bestämde jag mig för att operera bort mina bröst, de kändes som två tickande bomber och jag var fast besluten att de inte skulle få förstöra mitt, mina barns och min mans liv. Ett enkelt beslut, men en tuff upplevelse. 27:e maj förra året opererade jag bort mina bröst, under samma operation sattes expanderproteser in och man har under ca ett halvårs tid byggt upp två nya bröst. Efter lite komplikationer och en kompletterande operation anser man min resa ”någorlunda” färdig.
Och nu till min fråga! Jag ska i år för tredje året i rad ha en välgörenhetsfest. Jag bjuder in mina tjejkompisar till middag och fest där vi förenar nytta med nöje och skänker pengar till cancerfonden. I år är det 70 tjejer/kvinnor som ska komma och göra denna fest till en fantastisk kväll. Under kvällen så äter vi och dricker gott, vi lyssnar på föredrag av kvinnor som varit eller är drabbade av cancer och vi skänker pengar. Förra året samlade 55 underbara tjejer in 20 000 kr och jag var alldeles rörd till tårar. Vi har vår egna insamling på cancerfonden och det är fint att se hur den sakta men säkert ökas. (Första året skänkte vi pengarna till UngCancer, då var middagen hemma hos mig och jag bjöd in mina 25 närmsta vänner).
…
I år har jag gett festen temat ”jag har haft tur”, för det är just så jag känner, jag känner att jag har haft tur som har fått möjligheten att ta bort mina bröst istället för att drabbas av bröstcancer. Jag har bestämt mig för att under årets fest berätta om min resa, från det att jag fick mitt besked till där jag är idag! Under resans gång har jag tagit mycket foto, både på sjukhuset och när jag varit hemma. Jag har varit noga med dokumentationen utifall min dotter Ottilia någon gång i framtiden kommer att behöva gå igenom samma sak. Men vad jag inte har är några foton från hur jag ser ut idag. Foton som visar att jag har olika bröst och ärr som går över hela bröstet, bröstvårtor som inte sitter där de ska men även foton som visar att jag är stolt över det jag gjort, att detta är mina nya bröst och att med dessa har jag valt livet.
…
Jag söker en fotograf som kan ta dessa bilder, bilder som visar mitt nya jag, bilder som visar både sorgen och lättnaden i mina ögon. När jag bestämde mig för att jag ville göra det här så kom jag att tänka på dig, jag älskar dina bilder och ditt sätt att framhäva det du vill visa. Är detta en fotografering som du skulle kunna tänka dig att göra?”
Och ja.
Självklart var det bilder jag kunde tänka mig att ta.
Så idag möttes vi tidigt i morse medan regnet slog hårt vid havet, hon och jag, och stod under ett träd medan jag sminkade henne och trasslade hennes hår och bad om ursäkt på förhand för hur mycket hon skulle frysa.
Och här i inlägget ser ni resultatet; bilder tagna ur hjärtat på en helt fantastisk kvinna när regnet höll andan och svanarna doppade sina långa halsar under ytan strax bakom. De är beskurna, såklart, innan jag la upp dom här och den nedersta bilden är lite manipulerad över brösten – men hennes historia är en för alla att höra och jag är så glad
så glad
att jag fick träffa henne.
Tänk vad livet är bräckligt och skört, och vad stark en människa kan vara även när det stormar. Det får mig att stanna upp ett tag, känna hur det känns att vara levande, vara frisk.
Och hur tacksam jag är över ännu ett möte, ett starkt.
∞
Mer om Angelicas insamling kan man läsa HÄR.
Tänk. Att man verkligen behöver stanna upp ibland för att verkligen förstå vad det är man har i livet om man är frisk.
Så vacker. Så vackert skrivet!
<3
Eller hur Marika, visst får det en att tänka… Så vackra bilder Emma!! <3
Finaste! Jag ska också vara med på en hörna till de Rosa. Det lilla jag kan. <3
Vilken stark tjej. Jag gråter av berättelsen. Och vad vackert du har fångat henne. Kram till er båda
Jag gråter för jag tycker att det var så fint att hon gör allt det där och för att hon vågar visa och berätta och för att just detta lugfer så nära inpå. Och du, du tar de finaste bilder.
Jag känner till denna starka kvinna och blir så imponerad över hennes beslut och hennes sätt att hantera det hon går igenom. Även om jag inte jag själv är drabbad av något liknande så känner jag en tacksamhet för att hon delar med sig till andra människor! Att sedan få se dina fantastiska bilder Emma, bilder på Angelica vars utseende jag alltid tyckt varit vackert tar det till en nivå där det berör! Så vackert!
Otroligt vackra bilder på en vacker kvinna.
Fantastiskt brev hon skrev till dig och jisses vad stark hon måste vara som har tagit sig igenom en sådan resa. Om hon läser det här så hoppas jag att hennes dotter är den som drar vinstlotten. Och om det inte blir så kommer hon att ha det bästa av stöd i sin mamma.
Ett stort lycka till med insamlingen!
Kram Linda
Jag sitter med gåshud på hela kroppen.
Önskar henne all lycka i världen.
Så vackra bilder, man tappar andan för en stund.
Tack för du delar med dig och får oss alla att tänka till en extra gång.
En frisk har många önskningar, en sjuk har bara en.
Kramar till er, Veronica.
Du har verkligen lyckats!
Bilderna är fantastiska!!!
Jag kan inte minnas när jag blev så berörd sist. Bilderna, texten – så starkt, så vackert. Jag har länge tänkt att jag ska köpa ett Fuck cancer-armband, men det har liksom inte blivit av. Men nu, en minut efter att jag läst texten, genomförde jag köpet. Tack för knuffen.
Och Angelica, kram och lycka till. Jag hoppas att du får ett långt, friskt och lyckligt liv.
Angelica, vilken modig & stark kvinna. Det har säkert vart oändligt tuffa dagar, men tänk att vara så modig att hon går ut med sin historia till hjälp för andra.
Å du, Emma som har skildrat henne så vackert & som tar hennes historia vidare till alla dina läsare, så enormt stort gjort.
Skickar massa kramar till båda starka kvinnorna
Så fint, så fint så jag blir bara sittande…Vilken tjej och vilka bilder du har tagit!
Så berörande och vilka tankar man får…livet här och nu.
Kramar
A
Så så vackert att man tappar andan.
Emma jag har följt dig ett tag men aldrig kommenterat, nu var det dags!
Tack för att du har skildrat en underbar väns resa i din blogg och för att du tagit så underbara bilder på henne! Jag blir så varm
I hjärtat och tänker på vad alla dessa fina kommentarerna kommer att betyda för henne. Tack fina du och alla dina bloggläsare.
Gud så vacker!
Vackert! En berättelse som går direkt in i hjärtat på en.
Jag går själv igenom behandling för bröstcancer nu ( 37 år) och jag är otroligt tacksam för att det har gått så bra som det gjort för mig. Heja alla som gör ngt extra för denna hemska sjukdom – Fuck Cancer! Tack för fin blogg Emma 🙂
Åh, mina tårar rinner, så vackert. Och så härligt att hon lever och få finnas till för sina barn. Och dina bilder är extra magnifika i dag, jag ryser….
Vilka underbara bilder! Och vilken berörande berättelse om denna starka tjej.
Kram Ulrica
Skakad & rörd!
Oj vad starkt! Blir så berörd. Vad klokt beslut att operera och vad klokt att fotografera. Stark och vacker kvinna. Och du en sån duktig fotograf!
Kram Lena
Åh vilken stark berättelse så modigt och starkt att dela med sig av något så svårt. Så dina bilder Emma så fångade i nuet och så starka. Tack för ni båda berör och visar det sköra och vackra livet. Kram
Vilka fantastiska bilder du tagit och vilken historia som ligger bakom. Tack till både dig och Angelica för att ni delar med er och får oss andra att njuta lite mer av dagen. Inte ta något för givet och uppskatta det man har. Så svårt men så viktigt! Kram Maja!
Fantastisk stark kvinna!
Vackra bilder!
Kram
Vilken stark kvinna <3 Och så vacker. Inifrån och ut. Det riktigt lyser genom orden och bilderna.
Jag säger bara; Wow! Åt allt.
Rörd… Rörd till tårar blir jag.
Och jag vet hur cancer kan skaka om ens liv. Och hur skakad man blir varje gång man blir sjuk.
Därför är det så viktigt att precis som den här kvinnan dela med sig av det öde som drabbar en.
Som det berör. O vilken kvinna, helt otroligt vacker!
Tack för att du delade dessa vackra bilder och tack till denna fantastiska kvinna som delar med sig av sitt liv o öde..
Kram Anna
Börjar med att jag gillar din blogg mycket även om jag inte gillar precis allt. Men,det jag gillar är att du står med fötterna på jorden i all din framgång i bloggen. Du gillar ( läs älskar) sonen, mannen, uppdragen, ja människorna du möter, av alla sorter. Sen är du ju en hundmänniska som också tilltalar mig mycket. Hade jag varit mer aktiv i min hund/fotoblogg hade jag banne mig sökt till Elsas.
Ha det bra
Så vackert och värdigt. detta berörde mig djupt. <3
Ut med ett kontonummer för insamlingen så ska vi som följer Att vara någons fru visa vad vi går för! Underbart fina bilder tagna av dig Emma och en alldeles fantastiskt vacker modell!
Vad du är söt Camilla! Emma länkade till insamlingen längst ner i inlägget. Klicka där och du kommer till min sida på cancerfonden! Tack <3
Kära Emmas läsare!
Ni gör mig rörd till tårar, STORT TACK för era fina kommentarer, jag blir alldeles fladdrig 🙂 Att få ha denna dag med Emma och att genom henne få berätta min historia gör mig alldeles varm om hjärtat. Jag hoppas att jag kan hjälpa någon med min berättelse och jag vill att ni alla ska veta att jag läst alla kommentarer med ett stort leende på läpparna.. Tack från mitt innersta. Kram till er alla!
Fantastiska bilder!
Så vackra bilder – så själfulla!
Så vackra så starka 🙂
Hon lever – hon hade tur – jag lever fyra år efter min operation där en stor del av mitt bröst togs bort – tänker varje dag med tacksamhet på detta att det kunde ha gått så mycket sämre…
Å nu blev jag alldeles rörd av hennes fina fina text och dina fina fina biler. Tänker ibland att man har kanske inte så mycket foton på sig själv (inte jag i alla fall) som kan minnas hur man sett ut oavsett man har tur att vara frisk eller drabbas av nåt. Ska genast länka till insamlingen.. Kram Sara
Vilket rörande inlägg! Sån fantastisk tjej och underbara bilder! Kram Suss
Fina Angelica!
Åhhh…vad ska man säga…andlös!
Kram Malin
Åh , helt betagen av text o bild. Varma kramar!!!
Vilka vackra bilder. Jag tycker att du har fångat både hennes berättelse och styrka i bilderna!! Och vilken tuff tjej!
all styrka till angelica!!
Otroligt stark och vacker berättelse . Vansinnigt vackert fotat och skrivit.
Mycket gripande inlägg. Det är Just detta som gör din blogg så otroligt speciell.
Kram, <3
Monica i Rom
Åh så fint. Jag är helt tagen! Många kramar!
Jisses vilka foto, blir helt mållös, vilken vacker och gripande berättelse. All styrka till denna modiga kvinna <3
Berör verkligen detta inlägg. Vilken historia om en stark kvinna och väldigt vackra bilder 🙂
Så otroligt fint och modigt, alltihop! Storyn, mötet, bilderna.
Du är verkligen en begåvad fotograf! Dina bilder har alltid ett magiskt vackert ljus som gör att man stannar till och bara vill vara njuta.
Så fint 🙂
Åhhhh, så fine billeder og så rørt jeg blev over denne helt, helt fantastiske kvinde, som tog en så vigtig beslutning på så velgennemtænkt et grundlag. Jeg er virkelig, virkelig fuld af beundring. FANTASTISKE billeder du har taget. Styrke, alvor, stolthed og glæde lyser ud af billederne, men frem for alt viser de en meget, meget feminin kvinde. SMUKT!!!!!!!
Kærlig hilsen
Jeanette
Fantastiskt! Vilken tjej och vilken grej! Jag blir så imponerad av sådana här människor….
Kram Mia
http://happyvardag.se/2014/04/09/and-around-it-goes/
Så fantastiskt fint
Så inspirerande och gripande! All styrka till henne! Och vilka vackra foton.
Sitter här med tårarna rinnande nedför kinderna, vilket öde, vilken kvinna och vilka vackra bilder.
Jag har förlorat två nära vänner i bröstcancer och nu förra veckan kom vår granne över och berättade att hans fru precis blivit opererad , jag känner mej tom, lite rädd och hjälplös.
Varför ska det vara så svårt att få ett slut på denna lömska sjukdom…..
Vilka fina bilder Emma, på en väldigt fin person. Jag har den stora äran att få närvara vid Angelicas fest, ser verkligen fram emot det. Tror att det kommer bli en väldigt minnesvärd kväll!
Så himla vackra bilder på en superstark & vacker kvinna & jag är så otroligt glad över att vara Din vän fina underbara vackra Angelica= Du är bäst<3