Att bara ha lördag än så länge.

Jag är fortfarande helt fel på dagarna.

Två gånger nu har jag varit tvungen att kolla på datorn om det verkligen står lördag, och inte är söndag ändå? Men nej, lördag är det. Det är lördag och mannen kom igår, efterlängtad, och värmde oss med att bara vara där (han är så saknad, alltid, när han är borta) och nu är det alltså lördag och jag är påklädd i annat än mjuka byxor och cashmere för att åka en vända till Växjö och försöka hitta stjärnsladdar.

Jag, mannen, flickorna, Buse och kulan.

Rakt framifrån och i poncholiknande tröja kan man inte se att jag är gravid. Vänder jag sidan till blir det annorlunda, då går inte kulan att ta miste på. Och det är skönt att ha kulan, tycker jag, så mycket enklare att klä än de där tre första, svullna månaderna då bara brösten växer till gigantiska proportioner men man inte med säkerhet kan säga att jag är gravid.

Jag vet hur mycket jag ålade mig av åsynen på bilderna ur Peters kamera när han var här och fotade för Lantliv. Minns ni? Då var jag inte uttalat gravid och försökte klä mig i något som inte framhävde det, fallifall. Men brösten, de gick ju inte att klä ner. Så på några av bilderna sitter jag med dunderpattar i profil och försöker se själfull ut, i lite släpande motljus.

Åh gud.

Men jo. Man får väl bjuda på det. Även om det inte är riktigt så jag är van att se mig.

Jeansen!

De är nästan precis som helt vanliga jeans, med fickor och sånt som jag saknar som gravid. De fick jag av GlamMom i gåva, och de har liksom en smart liten flärp vid fickorna istället för den där dundermuffen som ska upp och över hela magen. I dom här kan man liksom stoppa in en del av tröjan om man vill, så som jag brukar ha det när jag inte har mage. Och så är dom generösa i storlekarna märkte jag (dessa ska egentligen vara skinny, jag har lite att växa i) vilket jag verkligen uppskattar. Jag kan få nervösa besvär bara av att försöka åla mig i en del av de vanliga kedjornas mammajeans ibland, tycker att de har så himla små storlekar. Som om det bara är magen som växer, och inte som i mitt fall – rumpan också (dessa jeansen ska dock vara ankellånga, som ni kan se på bilden här, men fördelen med att vara kort är att ankellånga brallor blir vanliga brallor he he). Tröjan i poncholiknande modell är en gammal från Softgoat, och sjalen finns här.

Nåja. Färdigsvamlat för nu. För nu ska bilen styras mot Växjö, lampsladdar modell längre ska inhandlas och kanske blir det en lunch någonstans i frostvädret.

Och vi, vi ses senare. Ta hand om er.