Att ha tulpaner och färg.

T o r s d a g!

Och jag har tulpaner från i måndags på vardagsrumsbordet; nickande, vackra tulpaner som jag liksom bara tycker blir finare ju mer på slutet dom är. Det blir som en fontän tillslut av kronblad som nästan nuddar bordsskivan. Och där bak på bänken står en rosmarin och doftar gott varenda gång man stryker handen över den, och de två sakerna gör en hel del för hemkänslan i rummet. Och ja, mattan såklart. Den klädde rummet, som en filt gör en soffa.

Igår förespråkade jag ”själv är bäste dräng”-ordspråket och satt på golvet i Buses rum med en borrmaskin och fixade en ram för hans sängbotten alldeles själv, minsann! Sängen jag köpte var ju som ni vet ett mäss-ex och var utan tvärslå i bottnen så för att den skulle vara riktigt stadig behövde det fixas. Och istället för att be en av hantverkarna eller få mannen att göra det så sågade jag egna brädor, mätte upp vart vinkeljärnen skulle sitta och borrade allt på plats. Och nu är den så stadig att den inte rör sig en millimeter och tre vuxna kan nog ligga i den utan minsta risk för ras.

En himla fin känsla det där, att inte alls kunna men ge sig på det ändå och lösa det under resans gång. Kan själv-andet.

Och nu ska jag spendera resten av dagen med att ta hand om Noah, försöka få till lite foto när han sover och se om jag kommer iväg till färgaffären i eftermiddag för att hitta dekorplast till ett projekt (och färg till kökshyllan) så att jag har allting hemma när tiden skulle visa sig finnas till. Och så ska jag hålla ett öga på Haggis så hon inte äter upp mina franska tulpaner, för det är annars en favoritsysselsättning av den här donnan och det är många som gått ett hårt öde till mötes om hon fått chansen.

Fin torsdag, vänner! Och ta hand om er.