Och så var det dags att ta adjö från den vackraste stad man kan tänka sig.
Lite sorgligt såklart, men med så mycket skratt var i kroppen att det är okej ändå, och när man börjar tänka på hitte-på-franska så vet man att det är dags att säga hejdå. Ni vet, när man spenderar dagarna med att försöka prata något man inte alls behärskar och det till den grad att man till och med tänker med en fransk accent, även när man sover. Ja, då är det dags.
Vårt flyg går lite senare ikväll så dagen ska spenderas med att fota det allra, allra sista, äta en god lunch, njuta av försommarvärmen och vandra bland gator. Och sen blir det taxi, flyg, taxi igen – och så hemma.
Så himla glad att jag fick uppleva dessa två dagar med någon som får mig att skratta så jag måste be henne sluta, och jag längtar efter att få gå igenom alla bilder och lägga kärlek i varenda en.
Ses hemma igen, vänner!
Ta hand om er.