Så, i tisdags befann vi oss på ett hotellrum på Elite Plaza vid Gustav och drack lite bubbel och la en tjock dimma i rummet av spray, parfym, skratt och kläder –
vi hade som sagt köpt oss varsitt kuvert till Johan P:s champagnemiddag för Team Rynkeby och deras arbete med Barncancerfonden och såg fram emot en trevlig kväll med sjurätters och champagne och bra sällskap, och vi var ju alla enade om att den där tiden innan man går någonstans oftast är en av de trevligaste och ville alltså dra ut på den lite.
Banditen hade guldmask och såg ut som en förgylld staty i rummet.
Mathilda och Svåra Lena kom förbi och gjorde oss fina och hjälpte till i pladdrandet.
Fem kvinnor i ett hotellrum, alltså. Livsfarligt och fantastiskt på en och samma gång. Men den här gången så lyckades vi faktiskt med konststycket att INTE sätta igång brandlarmet (steamern fick stanna hemma och jag kollade locktången tio gånger) vilket var vansinnigt skönt, för jag får fortfarande lite ilningar i kroppen när jag tänker på det där.
Den enda bild jag har på oss tre är bilden ovan, från mobilen.
Det var en man vid namn Kent och hans fru Yvette som tog den, och de där två älskade vi från första stund. Helt fantastiskt par som fick oss att vika oss dubbla redan ute på serveringen innan vi ens gått in för att påbörja maten, och som vi sen sammanstrålade med hela kvällen genom att alltid segla förbi deras plats som skepp när vi var på väg nånstans, lägga en hand på deras axel och höra det senaste.
Jag hade en draperad klänning från Asos som var superbra – MEN slitsen gick ju för helsike upp till halsen ungefär så den fick jag sätta stygn i innan vi gick (ett av tre stygn lossnade senare, men då var det fortfarande hyfsat okej djup jämfört med innan, herregud alltså).
Det var Champagnehuset Joseph Perrier och Johan P som anordnat detta med team Rynkeby.
Heja när det som smakar gott gör gott också!
Vi fick sällskap!
Och sen startade middagen!
Sju rätter, med allt från havskräftscarpaccio till rabarbervariation och det var så gott att man ville hålla i sig lite i bordet när man åt. Och Jean Claude från Joseph Perrier var extremt fransk och pratade om champagnen, och Niklas från Johan P pratade lite om maten och arbetet med Team Rynkeby och det var helt enkelt ett panginitiativ om ni frågar mig.
Att så många människor kunde samlas och göra något bra en kväll.
Alltså.
Har döpt denna till ”when you try to take a selfie” och skrattar så jag får huvudvärk varje gång jag ser den. När man försöker vara lite seriös och ta en selfie på sin fräsiga klänning, och ens kompis bestämmer sig för att det är ett bra tillfälle att försöka snärja ner sig i ett par Spanx och det ser ut som man har opassande sällskap på toaletten.
Jenny. Hon livar upp mitt liv, den där långa kvinnan.
(Skorna är från Aldo).
Tillbaka till mat och fransk champagneherre!
Hur fin är inte han? Som en liten seriefigur liksom. Så himla härlig människa.
Hm ja, och så var middagen slut!
Och det, mina vänner, var tisdagens sjurätters i goda vänners lag – en trio bestående av en liten tax i hög slits, en amazon på 1,90 med ögonskugga och en Bandit med eldpuffra.
Lagom så.
Hej Emma!
Ett stor tack för att du och dina underbara tjejer valde att stötta Team Rynkeby denna kväll. Jag läser din blogg och har förstått att ni hänger ofta på Johan P:) Tack för en trevlig blogg föresten!
Jag har fått äran att detlaga i rynkebylaget i år och där igenom lärt känna Niklas, en otroligt driven och inspirerande kille som verkar satsa fullt ut på allt han gör och nöjer sig bara med det bästa.
Jag var en av de som kom förbi innan middagen drog igång och de bilder och info jag har fått tagit del av efteråt tyder på att ni hade en toppen kväll.
STORT TACK än en gång.
Tilsammans gör vi skillnad.
KRAM
jag önskar jag kunde ha följt med! ni såg ut att ha det världsbäst och jag orkar inte hur snygga ni är på mobilbilden på alla er tre! <3