Att säga yes to the dress!

 

Igår eftermiddag/kväll mötte jag upp Nelly och hennes mamma för att titta på några brudklänningar för andra gången. Det började närma sig beslutstid, det kändes i luften, det skulle bara provas om och testa några nya eventuella kandidater och sen kanske vi var i hamn. Eller inte.

Det är ju ett stort beslut det där med klänning. Inget man fattar lättvindigt om man är en Nelly.

 

 

Två olika brudbutiker hann vi med!

Och så pratade vi om hur det praktiskt ska gå till på deras bröllop. För jag ska både vara tärna och fotograf hade vi tänkt, och då finns det ju vissa moment som blir knepiga. Men nu gör vi som så att jag fotar förberedelser och porträtt, och så fotar någon annan vigsel och fest – och på så sätt kan jag både få föreviga och vara med på händelsen just när det sker och inte bara bakom kameran.

 

 

En sisådär tio klänningar hann vi nog med igår, men i den sista butiken klickade det till 100% tillslut (ingen av klänningarna som fanns i åtanke är med på bilderna). Nelly hittade en hon gillade till 80% och sen med lite justeringar i modell, några bitar lakan, lite hit och lite dit, lite fantasi och en smula envishet så hittade vi på Klänningen med stort K – och det blev så RÄTT! Det blev h e n n e s klänning, den som hon bär och som inte bär henne. Man måste ju inte ha alla klänningar precis som de hänger på galgen, mycket finns ju faktiskt att göra om man gillar den fast har ”men den skulle vara perfekt om…” med i meningen. En viss irritation i butiken möjligtvis uppstod hos säljaren efter jag eventuellt haft en ganska rak kommunikation gällande en grej (min totala oförståelse för att typ 2% av utbudet finns något annat än en fransk 36:a och hur i helskotta någon med större storlek än det ska kunna få en hum om hur den eller den modellen skulle fungera, och varför man envisas med att de större storlekarna ska se ut på ett visst sätt – som om alla över storlek 36 bara kan tänka sig att bära en viss typ av draperad klänning och inget annat, och butikernas ovilja att ens f ö r s ö k a med någon annan modell trots att man uttrycker att det är just en sån man letar efter) men sånt får man ta. Det blev ju bra tillslut, och det är ju det viktigaste. Och butiken fick sålt en klänning.

 

 

Sen åt vi sushi! Det bör man göra när man väntar på tåg.

Och så kramades vi hejdå och jag satte mig på tåget hem och planerade möhippa inne i huvudet, och DEN ser jag fram emot så det bara skvätter om det. Tänk; att hon ska gifta dig. Min Nelly.

Och idag är det alltså fredag och vet ni? Den lugnaste dagen jag har haft på en evighet. Och det är SÅ skönt, ska ta tag i det som kommit lite efter fast göra det i ett behagligt tempo, sen ska jag provköra en bil (nog hittat en modell jag gillar tillslut) och så ska helgen förberedas. Mannen har helgjour så det blir bara jag och pojkarna, och jag har en rolig aktivitet inplanerad som jag vet att de kommer älska.

Så fin fredag på er vänner!

F R E D A G!

Är det inte underbart, så säg?!

 

8 kommentarer till “Att säga yes to the dress!

  1. Bra du röt ifrån gällande klänningarna! jag kände precis samma sak, är inte själv spciellt stor typ en nr 40, men de viktigaste i affären var att dölja magen o förminska bysten o. röven. drapering hit o skärning dit… Framhäva kurvor? no way.

    1. Galet! GALEEET! Det finns SÅ många vackra klänningar, men nähä den gubben går inte. Så jag frågade rakt ut om det inte fanns några tjejer över storlek 36 som gifte sig? Jo det gjorde det såklart. Jaha, och hur ska de kunna köpa någon annan klänning än de där tre med drapering då? ”Vi tar mått”. Jo, såklart, men vem vill beställa en klänning rakt från galgen i rätt mått utan att ha kunnat få ens en UPPFATTNING om hur den modellen skulle sitta?

  2. Visst är det hemskt! Förstår er precis. Detta problem har man lite hela tiden när man skall handla kläder när man har större storlek än 42. Tydligen skall man se ut som en gammal tant eller hösäck! Zizzi och Lindex har kommit en bit men det är fortfarande katastrof. Förstår att man inte kan göra alla kläder i större storlekar men en himla massa mer än det som finns nu i alla fall! Bra att du säger till Emma! Roligt att din Nelly hittade en fin klänning och att du är med henne. Det betyder så mycket!

  3. Och där är skälet till att jag fick min brudklänning uppsydd. Är man en stl 44 så finns det INGA klänningar att prova och att gissa sig till hur man kommer att passa i en modell är ju snudd på omöjligt… Så trist!!

    En annan fråga, dina byxor du har på bilden med blivande bruden, var kommer de ifrån? Galet snygga!!

  4. Bra rutet – jag är en 38 ungefär och det är ju inte speciellt stort liksom. Förbannat dåligt, att det ska vara så svårt am man inte är strl 34-36, att hitta något vettigt som går att prova. Heja dig, Emma! ♥

  5. Ja, usch för rigida bröllopsklänningförsäljare! När jag skulle leta efter min klänning och beskrev modellen jag var ute efter sa dom ”nej, du är för kort för en sådan modell.” De tog inte ens fram någon! Kände mig bara deppig efter det besöket…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg