Att ha hundhög och en nästan färdig uppfart.

Flickorna på sin vanliga plats; utslagna lite huller om buller i soffan.

Nej, man får inte plats själv – det får man lära sig att acceptera. Haggis tar gott och väl en halva som ni kan se och Tooka och Spöket har intagit ryggstödet och tänker absolut inte flytta på sig. Tant? Hon är nog i trädgården och inspekterar förändringarna som skett sin vi var här sist.

Och visst har de hunnit med mycket! Ja, allt egentligen. Det som är kvar är för mig att jämna till kanterna med en spade, slå ner rabattavgränsarna och allt annat sånt där smått som kommer att göra den stora skillnaden i slutändan. Jag har varit SÅ NERVÖS under de här dagarna, särskilt när mamma åkt förbi och skickat bilder – ni vet, när grävmaskiner står där och gräset är borta och det bara är en smutsig plats full med jord av hela framsidan. Då är man inte så kaxig och måste intala sig själv att det ser ut så innan singel kommer på, kanterna är på plats och grävmaskinerna borta. Ibland är det svårare att visualisera i kaos, minst sagt, men jag har försökt att hålla fokus på slutresultatet. Och det blev ju hur bra som helst. Precis som jag hade hoppats att det skulle se ut.

Lite extra kul är att grävaren ringde tidigare i veckan och berättade att han minsann grävt upp ett gammalt flaggstångsfundament, bara några meter närmare grinden än där jag valt att sätta vår. Så där HAR varit en flaggstång en gång i tiden, precis som vi trodde, och det känns fint att få återskapa – bara på ett lite nyare sätt.

Nu ska jag ge mig ut och fortsätta arbetet!

Snart, snart ska ni få kika.