Har nästan levt på stranden dessa veckor.
Stranden i Småland med sin inte lika finkorniga sand, stranden här i Ystad vars sand är så lätt och flygande att man hittar den i hela huset i veckor efter. Har promenerat på stranden, badat vid stranden, haft picknick på stranden, suttit och sett solnedgången på stranden, ätit lunch på stranden, träffats på stranden – mer eller mindre spenderat all ledig tid på någon form av strand, och njutit av det till fullo.
Visst man har sandkorn överallt och visst det hamnar i skor och kläder och hår och mat och allt det där men friheten? Att höra vågor och sitta på en handduk med en flaska vin och känna hur sanden ännu är varm under en, se ut mot en disig horisont och prata oväsentligheter det måste ju ändå räknas som en högre form av lyx? Att ha vatten så nära och sommarvärme och vid vissa tillfällen nästan vara helt ensam på stranden (särskilt tidiga mornar, då är det bara vi där) och kunna lyssna på tystnad också.
Levt på stranden denna sommar. Kunde inte varit bättre.
Så vackert!
Ja, så måste stranden vara. Finkorniga sand och du måste hitta den överallt. Jag har en fantastiskt irobot dammsugaren som heter Roomba. Han jagar varje sand.
Livet på stranden 🏖 är något underbart. Herregud tiden borde aldrig gå. Superskönt bilder, superskönt inlägg, så tack 🙏