Alltså jag vet inte hur det är med er, men jag börjar bli lite knäpp av social svältning?
Jag tar ju mycket hellre en lock down nu när det är grått och kallt och jävligt, men efter några veckor nästan kliar det i mig av LÄNGTAN efter människor? Vi har arbetat hemma i nästan två månader, jag ser bara familjen, jag begränsar kontakter privat så mycket att det blir svårt efter ett tag. Ingen människa är en ö som du vet; vi behöver varandra. Så jag saknar kontoret med alla kollegor, jag saknar morgonkramarna när man kommer in, jag saknar middagar och uteserveringar i värme. Nån slags kombination av längtan efter vår och längtan efter människor? Det är inte lätt. Men jag antar att det inte är meningen att det ska vara lätt heller. Det ska bara hållas ut.
Och håller ut gör vi, visst? Även om man behöver kräka av sig ibland.
Vi får göra vad vi kan tills det lättar. Region Skåne är just nu kaos med smittspridning och det känns ju helknäppt att skicka barnen till skolan (låt vår absolut största grupp ovaccinerade mingla runt bara) – och då kan jag inte ens föreställa mig hur det känns för er som är lärare? Som måste stå mitt i det och göra vad ni kan. Samtidigt vet jag att samhället skulle gå under om alla var tvungen att vara hemma med sina mindre barn såklart, och att det inte går. Men ja. Upp och ner är det.
Så vad kan man göra för att stå ut? Jag har några förslag:
- Se film tillsammans online. Finns många tjänster där man samlas i ett onlinerum när man ser en film, så blir det lite som på riktigt.
- Boka in middagar online också. Bestäm en tid med dina vänner, öppna en flaska vin och käka ihop framför webbkameran.
- Beställ hem BUS och ge dig själv en somrig glow, så kan man låtsas att det är vår typ.
- Spa hemma! Tänd ljus, ha sheetmask, ta ett bubbelbad med lavendel, skrubba kroppen, gör fotbad, byt nagellack – vad som helst. Hårinpackning är bra. På med allt du har bara; se till att göra januari till din ta-hand-om-mig-själv-månad.
- Skriv. Om du inte vet om vad köp hem nån självhjälpsbok med övningar och ta hand om din själ. Inte bara utsidan kan behöva omvårdnad.
- Bli expert på något med hjälp av Youtube. Kanske vill du kunna fermentera saker? Se varenda klipp du kan hitta och experimentera. Bli pastaexpert, ölbryggare, vig som satan med yoga, aktiehaj eller kanske sångfågel. Vem vet. Passa på att utforska.
- Djur. Djur är alltid bra. Kanske inte ska uppmuntra folk att skaffa covidvovve eller pandemikatt men hey; en myrfarm möjligtvis?
- Fokusera på dig själv. Yttre omvårdnad och inre. Lista vad du vill stärka i dig själv och ge dig själv hjälp att nå det. Var snäll mot dig själv, ät mycket kolhydrater, ta många bad och sov gott. Du har all tid i världen nu att klappa om dig själv innan våren, så att du kommer ut mjukare och gladare på andra sidan.
- Dansa. Ta en onlinekurs eller bara passa på med din favvo-spellista. Man blir pepp som tusan av musik.
Ni har säkert massa mer tips, men vi får se det såhär: nu har vi tid.
Låt oss göra det bästa av det.
Jag undrar stilla om vi ska hålla på så här i framtiden också? Med influensor, RS och vinterkräksjukor? Har vi liksom flyttat målstolparna? Krisen nu är ju en utarmad vårdapparat, inte att väldigt många blir jättesjuka och måste ligga på intensiven i just covid.
Jag lever i stort sett som vanligt, det har jag gjort hela tiden. Jobbar på kontoret – där många kan jobba hemma men inte alla – åker kollektivt och går på bio och restaurang. Träffar vänner. Jag följer de restriktioner som finns, vill jag påpeka – att du inte träffar nån utanför familjen är väl ett val du gör med egen bred marginal, utifrån en egen känsla?
Jag tycker det finns all anledning att fundera över vilka begränsningar i våra friheter vi accepterar utan vidare och framför allt av vilka skäl. Det är principiella frågor.
Jag håller med. Idiotiskt att stänga skolorna som de gör i andra länder. Barn ska få möjlighet att bygga upp sitt immunförsvar på ett naturligt sätt istället. I vår familj lever vi också i princip som vanligt, men följer restriktionerna som finns. Jobbar dock hemma i princip till 100% just nu, men åker till kontoret en dag per vecka.
Håller med fullt ut
Att vara lärare har varit jätteknäppt under pandemin. Såå mycket restriktioner och hålla avstånd men inget kan gälla i skolan. Jag har inte fått ett större klassrum direkt och inte heller färre elever så vi kan sprida ut oss. Men men. Vi påminner om att tvätta händerna och har fått handsprit i matsalen. Alltid något haha!
…Och hur går det med twerkandet????? 😀
En försöker 🙂
För att inte tala om förskolan. Där jag jobbar har vi just nu ett utbrott bland barnen, men eftersom de är så små så testas de inte o får komma tillbaka efter 24 timmars feberfritt. Alla andra i samhället ska antingen testa sig eller vara hemma 7 dagar och ha två feberfria dagar, men inte de yngsta. Nu när vi hos oss har barn vars föräldrar,drar testat dem med snabbtest o de var positiva så känns det sådär att de barn som har exakt samma symptom och blivit sjuka exakt på dagen samtidigt men inte testats får komma tillbaka på måndag, om de varit feberfria imorgon. Helt helt galet och när man tänker att det är så är det inte konstigt att det kommer bli svårt att hålla förskolor öppet. Är jag inte redan smittad blir jag det i början av veckan. Lika bara ta förbereda sig o bunkra upp…
Kära Emma 🙂
Jag kan förstå dig om du är begränsad i din frihet och dina sociala kontakter. Vi måste att lära oss att leva med viruset. Vi måste hitta en sund balans där alla är nöjda.
Jag funderade länge på att skriva mitt svar på ditt inlägg. Jag gör det för att jag vill visa en helt andra sidan av pandemin.
Det finns några reumatismläkemedel som används som off-label terapier vid behandling av Covid 19 patienter.
Läkemedel för reumatoid artrit blir mer och mer off-label i Covid 19. För oss reumatiker betyder det att det finns en brist på våra behandliger. Vi måste stå i kö längst bak i raden. Vi har en shutdown. Det är en katastrofal situation just nu. Läkemedelsindustrin kan inte längre hänga med i produktionen.
Mitt läkemedel är en IL-6-blockerare och är ett av modernaste läkemedlen som finns på marknaden för närvarande. Det har stor framgång inom njurcancer och reumatism behandling. Tyvärr kommer mitt läkemedel inte längre vara tillgängligt förrän våren 2022.
För mig betyder det borta med rörlighet, bestående smärta, noll livskvalitet. Ingen, men ingen kan föreställa sig det när din livskvalitet sjunker till noll. Det är som att bromsa din bil. Förutom att du måste arbeta, har du ditt hus och familj. Men du har inte längre någon terapi som låter dig vara smärtfri i några timmar.
Jag blev inte tillfrågad om jag skulle vilja dela min medicin med de personer som insjuknade i Covid 19. Det togs helt enkelt ifrån oss.
Jag tycker att det är viktigt att det finns regler. Säkert klarar varje land detta på sitt eget sätt. Ju färre som blir sjuka desto bättre för oss som plötsligt måste dela med sig av sin medicin till ännu fler sjuka.
Tack för att ni läst. Ha en bra söndag <3
/Liz
❤️
Liz,
Jag blev så berörd av det du skrev. Tack för att du tagit dig tiden. Följder av pandemin som vi inte har en aning om när vi inte drabbas själva. De både kort-och långsiktiga konsekvenserna är oöverskådliga och svåra att mäta.
Jag är ledsen att du och din familj blivit lidande.
Kära Anna.
Tusen, tusen tack för dina superfina och vänliga svar som jag uppskattar mycket <3 Jag ville visa en sida som ingen människa pratar om. För mig personligen är det väldigt viktigt att folk vet varför allt detta är så viktigt.. Viruset kom över oss som en tsunami. Nu måste vi lära oss att förbättra oss. Tack igen för ❤️ feedback . Håll dig frisk och hälsningar till dig och din familj . Stay healthy <3
Kramar
Liz