Sitter på bussen på väg hem och funderar på sånt som det finns lite för lite av i livet, sånt som är vackert och som man skulle vilja se mycket mer av. Sånt som får en att stanna upp mitt i ett steg och titta en extra gång och le för sig själv åt, sånt man tar med sig hem eller berättar för andra. Och jag kom på några saker:
- Män som håller upp dörren för en när man ska ut från Pressbyrån och de ska in. Gärna väldigt långa män i svarta rockar, såna som kan hålla upp dörren med ena handen och nicka artigt och vara så långa att man kan gå under deras arm utan att böja på huvudet.
- Gamla människor som hamnat på skorean i trendiga skoaffärer. Detta är nog en favorit; gamla människor som sitter på röda lackpuffar och provar Converse samtidigt som de stödjer sig med ena handen mot väggen och kisar närsynt på prislapparna mellan bytena.
- Stora vältränade män med små hundar. Det är också vackert; stora muskulösa män med tribaltatueringar och rakad skalle som sitter i busskurer och värmer en tax under dunjackan, såna som är så uppslukad av denna lilla håriga varelse att de inte ens ser sig omkring utan bara klappar den mellan ögonen med ett försiktigt finger och viskar tyst om hur duktig den är tills taxen somnar med huvudet i deras handflata.
- Flickor över tolv som håller varann i handen när de är ute och går. Saknar inte ni det, ni också? Flickor i sextonårsåldern som fnissar så de knappt kan stå, de som går lutande mot varann som två grenar som fastnat, de med färgglada frisyrer och huvudena tätt ihop och med fingrarna ihopflätade nedanför jackärmen. Såna man inte kan sluta titta på eftersom man själv börjar fnissa när man ser dom, trots att man inte alls vet vad de pratar om. Såna som kan varandras alla hemligheter eftersom de spenderat otaliga nätter med att sova över på varandras golv och lyssna på Kent och rita hjärtan runt pojkar i skolkatalogen.
- Mormödrar som åker vattenrutschkana med sitt barnbarn. De man ser på Aqvakul som har zebrarandiga baddräkter och gul badmössa och som kniper ihop ögonen hårt, hårt när de åker den branta rutschkanan med sitt barnbarn i knäet eftersom de egentligen är alldeles för gamla för att hålla på med sånt och det skrämmer livet ur dom, men eftersom de samtidigt älskar sitt barnbarn för mycket för att säga nej.
Det här är sånt som får mitt hjärta att klappa lite snabbare och dagen att bli lite mer skimrande. Men nu tänkte jag utmana er. Vad fattas ni i livet? Vad är det vardagsvackra som ni ibland ser och önskar att ni fick mer av? Jag tycker vi försöker lista allt vackert vi bara kan och på så sätt sprida det vidare. Är ni med?
förälskade par – nykära eller såna som hållit ihop i årtionden, ingen skillnad. så länge dom är så där puttenuttigt galna i varandra och det enda som behövs för att visa det (åt varandra och andra) är en blick, ett ord, en smekning…
så där så att man som singel egentligen bara vill titta bort för att det gör så ont i ens hjärta att man själv inte har det. men ändå måste man bara titta, för finns det något bättre här i världen en den känslan av samhörighet?!
och när äldre damer går till mat-affären med papiljotter i håret. så mysigt!
Jag ska försöka tänka på vackra saker …Sånt som man blir glad av…Jag är med . Imorgon kanske..
Mötet mellan människor, då det uppstår magi.
Är med. *sätter igång hjärnan*
Lycka är att stå på cykeln i nerförsbacken på en grusväg och skriksjunga ”Kom och skriv mig det på näsan – om du vågar” (sången som Hedvig sjunger i ”Från a till ö”) . Det gör jag nästan varje gång jag cyklar hem ifrån svärföräldrarna på sommaren (inte för att jag har något emot dem, nähä, jag gillar dem skarpt, men för att det är så vansinnigt roligt att göra det en härlig varm sommardag)
Eller åka spark en gnistrande solig vinterdag, eller att höra alla barnen stå och sjunga julsånger tillsammans inne på toan en vanlig mörk vintermorgon, då klappar hjärtat lite extra och man ler för sig själv..
Det finns så mycket, men jag stoppar där så länge…
//Elvira
//Elvira
Vilken härlig idé.
Som mamma klappar mitt hjärta lite extra när ett barn (vilket som helst) övervinner en rädsla eller äntligen lyckas efter tusen försök.
Jag tycker det är vackert hur busschaufförer och lastbilschaufförer alltid vinkar till varandra när de passerar.
Jag tycker det är vackert när det visas gammeldags artighet, resa på sig för att lämna över sin plats, hjälpa någon över vägen, hjälpa någon av/på tåg/buss osv.
Något som får mig att le en hel dag är när jag råkar se någon som mitt i vardagsstressen tar sig tid att stanna upp och lukta på blommor. Det är fint.
Ska försöka att se ngt fint, vackert och positivt varje dag.
När vi var med barnen på ålderdomshemmet och sjöng Lucia för de äldre och de flesta var åldersdementa. Där tårades ögonen på de gamla när de någonstans mindes…….Då grät jag…….
Vilka fina tankar det har kommit in redan, man blir ju glad bara av att läsa dem…
I dag är jag alldeles för trött för att tänka överhuvudtaget. Men jag ska ta med det här och fundera. I morgon 🙂
När jag just parkerat vid den stora affären och ser ett äldre par komma gående över den stora parkeringen, hand i hand. De är så gulliga och jag blir så himla glad och varm i hjärtat och vill också ha det så när jag blir gammal.
//Vic
Jag ska få igång de små grå, men idag var det ett leende från ett litet barn som såg ut att nyss lärt sig gå och kommit på glädjen med in viss självständighet, det kändes äkta. Det mötet fanns med tills jag gick hem vid fyra idag.m
När någon pratar med en spontant på en gatan i Stockholm. Häromdagen köpte jag en jääättestor palm till vardagsrummet, å jag kånka kan jag lova *s* då en man i 50 + brunbränd och välklädd stannar mej och säger, -nämen tack så stor, inte hade du behövt ta till så stort. Dvs spontana människor som jag själv, och hur vi stannade och skrattade båda två mitt på öppen gata, mitt i ett buisy söndags-shoppande Stockholm, det gillar jag.
En annan gång var jag och min sambo på en husvisning ute på Värmdö. På vägen tillbaka stannar vi vid en lite småbåtshamn vi ville handla en kulglass och en varsin latte att njuta i den varma solen. De tog inte kort, och vi hade inga kontanter, men hon sa -äh, kom tillbaks en annan dag med kontanter, -vassegod å ger oss brickan med världen s leende 🙂 Sånt händer lixom inte i Stockholm, inte en i Norrtälje 🙂
Vilken bra idé! Som någon sade, man blir glad av att läsa det som redan skrivits. Förutom ovanstående, som när folk t.ex. reser på sig för gamla eller gravida, blir jag alltid glad när jag läser om djur och människor där historien fått ett lyckligt slut. Det kan handla om en hund som det tagit timmar att rädda ur ett trångt utrymme, eller en katt som varit försvunnen och hittat hem igen efter flera år. En svan som frusit fast i isen och som huggits loss. Eller varför inte ett husdjur som räddat husse/matte från att brinna inne, etc. Sådana historier kan göra mig tårögd, jag gillar djur 😉
Människan är rätt så god och fin ändå. Sådana här tillfällen vill jag addera till listan. När alla delar med sig av sitt gnistrande inre, släpper på de murar vi vanligtvis har uppe i all vardagsstress och värmen är så närvarande att man nästan tycks se den!
Den där första dagen på året då det doftar var ute, eller att alldeles för tidigt en vardagsmorron kliva ut på trappen för att ge sig av till jobbet och mötas av en skur av fågelsång.
såg en liten liten tant med rullator streta i motvind torsgatan upp mot sankt eriksplan… i toppluva och med alldeles röd nästipp. ajajajaj vad det värkte i mitt hjärta då!
Jag önskar att det fanns mer skidåkande människor, som precis som jag, vågar skrika ”Se upp i backen – 10 hål i nacken” när de störtar ut i slalombacken.
Det tycker jag är vackert. 🙂
Och människor som vågar ge komplimanger och säga TACK och se andra människor i ögonen. Och de som alltid vågar ge ett leende, utan att vara säker på att få ett tillbaka.
Det är de som detaljerna som gör vardagen bättre. 🙂
Hjärtat slår extra slag och ögonen blir alldeles blöta när jag läser era otroligt fina kommentarer.
Blir nästan lite ledsen på mig själv att jag inte stannar upp och andas mer.
Vad roligt det är med männsikor som uppskattar det där lilla extra.
Nä det här gjorde min dag! Nu ska jag bara le… Precis hela dagen!
TACK ALLA!
Och tack för en superfin/konstig/småsjuk/speciell/vacker och alldeles UNDERBAR blogg.
Åh, långa män som man kan gå under armen på saknas definitivt i mitt liv! Men det kan bero på att det är svårt att hitta tillräckligt långa män när man är 178 cm över havet själv. Jag ska fundera och återkomma med ett blogginlägg om vackra saker jag vill se mer av.
Jag såg en stressad pappa påväg till skolan idag. Han och den lilla dottern stannade vid ett träd. Och han förevisade videkisarna för henne. Hans stora fingrar klappade den lilla kisen. Och han talade i sånt där fånigt högt läge. Ursött.
Skolavslutningen inför sommarlovet när man sjunger ”Den blomstertid nu kommer”. Jag blir alltid rörd och tårögd. Vackra barn i sina finaste klänningar som redan ramlat och fått sommarknän och som ser så där underbart lyckliga ut för nu ska det lekas hela sommaren. Jag älskar det!