blus tove/custommade, jeans/h&m
Jag sätts på paus när jag är här. Det går inte att förklara det på något annat sätt. Livspaus. Det är som om allting i kroppen bromsas in och saktas av – som om ingenting längre är särskilt bråttom. Som det där lugnet hos gamla tanter som sitter på parkbänkar och håller varann i hand när hösten kommer, de som inte behöver vara på väg eftersom alla vägar redan gåtts. Förstår ni vad jag menar? Semester i ordets renaste form. Lugnare andetag, djupare andetag, axlarna mycket lägre än jag brukar.
Vi gör ingenting särskilt och det är väl en del av det magiska. Äter räkor, dricker vitt vin, vilar fötterna högt i vita soffor. Och kramas. Jag blir aldrig för gammal för att vara min pappas dotter och växer aldrig ifrån känslan i bröstet när han fångar in mig och kramar om tills det knakar mellan revbenen. Aldrig. Så ser vi på senaste episoden av Big in Turkey och han har läsglasögonen på näsan och skrattar bullerskrattet och håller med mig när jag säger det var lite bättre det här avsnittet, tycker jag, och så pratar vi lite mer om livet och mina syskon och hur kul det blir när min bror kommer på tisdag och så säger han att han är stolt över mig, som han alltid gör, och jag viftar bort det med handen men blir berörd, som jag alltid blir.
Och busen kryper runt runt runt på parketten och säger dääää och slår handflatan på allt, och pappa lyfter upp honom med högerhanden – sving säger det bara – och busen skrattar dregel och pappa skrattar buller och då har jag så mycket kärlek i bröstet att det bara inte får plats, och så tänker jag på hur jag inte minns min egen morfar nästan alls – mer än hans flint och det gulmurriga huset och hur jag satt på en matta och lekte med rubiks kub medans han stekte rösti och radion pratade allvar med rullande r.
Men iallafall.
Nu är jag här och nu kan jag slappna av och molnen där ute börjar försvinna och ge plats för sol –
och det finns inte mycket mer att önska av en söndag än just det här.
Familj och räkor och en smula kärlek.
Du skriver så fint att det värker i hjärtat och ögonen fylls av tårar!
<3<3<3
Oh, vad underbart ni har det och det är ni väl värda! 🙂
Blir rörd. Vilka härliga känslor du beskriver! Det är så viktigt för ett barn, hur stort det än är, att få höra att föräldrarna är stolta över en.
Kram Lena
Åh vad härligt med semester!! det behöver vi alla,
att komma bort från vardagen, vare sig man är sjukskriven arbetslös jobbar mm.
Blir alltid lika glad av att titta in hos dig! ska du veta:)
kram kram
<3 x 1000!
Fint ni har det. Njut av att varva ner…<3
Och den snygga kossan på väggen på första bilden? Vem? Vad? Gillar den skarpt!
Eller hur! Det är en Helena Mellin.
Tack!
Så underbar text och så fina bilder <3
Du skriver så fint att tårarna rinner………..
Enormt trevligt föräldrahem ! Och räkorna …mums, jag väntar otâligt pâ augusti dâ jag skall tillbaka till västkusten.Härliga bilder ; noterade att bryggan rasat sâ du kan inte längre ligga pâ mage och fiska krabbor 🙂 Leo har fâtt 4 tänder och vuxit sâ det knakar. Sân tur och glädje att du kan vara hemma och följa hans framsteg med kameran ! Det är en härlig tid.
Salta kramar
Helt rätt. Stäng av batterierna och ta semester! Även en Emma behöver det <3
Ja, Emma du skriver så målande fint..och vilka underbara goa härliga män du omger dig med..din pappa som ser så kramgo och trygg ut, din man som ser så snäll, go och spjuveraktig ut, och din son som är söt som socker och verkar vara en riktigt glad och busig kille..
Inte konstigt att du är som du är (med dessa män omkring dig)..helt underbar!!!
Peeeeuw sitter här med tårar i ögonen..för det är så fint det du skriver! Underbara känslor och härligt med alla fina människor! Betydelsefullt! Kram till dig och njut nu <3
Å Det er så herlig å lese innleggene dine!
Sjeldent å lese noe som skrives så godt.. rett fra hjertet!
Nydelige bilder også
klem fra Line
Jag blir glad av att läsa dina ord. Tack för att du delar med dig!
Vad fint du skriver! Ta ledigt nu och ha det så skönt! Jag börjar jobba i morgon och gråter nästan elefanttårar över det, är liksom inte riktigt klar med semestern än!
Ha det så skönt!
Kram Helena
Du skriver verkligen helt fantastiskt Emma! Beundrar dig!
ps håll i hatten, det blåser verkligen här nu!
Kram
vilken underbar känsla sötnöten!
Ni verkar ha det så himla bra på alla plan 🙂 <3
Kramar Åsa
Låter härligt och ser härligt ut!
Klart som tusan att din pappa är stolt över dig, precis lika stolt som du alltid kommer att vara över Leo.
Det hör liksom till det där med föräldraskapet tror jag.
Fint.
Kram Mrs G
Håller med folk om att det verkligen berör det du skriver, så fint! Livspaus..mm vilket underbart ord! Det vill jag ha mer av, här och nu, med kärleken och barnen.. Tiden går så fort, och det går bara runt runt runt..alldeles för ofta.
Kramar
Du borde bli författare, skiriva böcker som handlar om känslor. Det känns härligt rogivande i kroppen att läsa dina texter. Förlåt men kan inte låta bli att undra var din mamma är? kanske du skrivit om det tidigare men jag är ny läsare på din blogg.
Åh tack <3 Min mamma bor i Ljungby, de har inte varit tillsammans på 30 år eller så 🙂 Och tur är väl det ha ha. Båda lyckligt gifta på varsitt håll.
Det är nog få förunnat att ha en sådan plats att komma till där tiden liksom står still och man befinner sig i en härlig bubbla. Jag älskar min ”bubbel-plats” och allt den för med sig 🙂
Västkusten är något speciellt med sitt hav och friska vindar 😉
Kärlek, du andas ovillkorlig kärlek och därför andas du lugnare. Jag vet precis vad du menar för så känner jag när jag är hemma hos mina föräldrar och hos min extramamma (älskade storasystern).
Havet och dofterna gör det bara lättare att ta in all kärlek.
Fina Emma, njut! <3
Kram
Underbart med kärlek, vila och njuta av det bästa man kan få i livet att få vara med sina käraste, du skriver så rörande fint att det når en pil i mitt hjärta, tack för att du berör !
Vilken fin byrå han har, i huvudtaget ser det väldigt mysigt ut!
Bilden på Leo som tittar ut i fjärran är helt ljuvlig – vilket ljus!
Läser din blogg då och då och tappar andan av ditt sätt att skriva. Du sätter verkligen DET i varje mening och jag fattar inte hur du får till det så bra. Du har talang Emma. Vill aldrig sluta läsa DIG…