Igår hade busen sin första cykeltur med pappa.
Bara runt huset i och för sig, men ändå. Uggla var med och hjälmen var på och jag stod krokig som en gammal ek i köket med ena handen på köksbordet och sa naaaaaw och fotograferade och kände mig så märkligt stolt över att vi faktiskt skapat en liten pojke som sitter i en cykelstol i en hjälm med brandgula flammor och håller en uggla.
Det är så stort på nåt vis.
Och ryggen? Jodå. Efter en natts sömn (och gårdagens el-session) är den mer samarbetsvillig men jag vet att om någon timme är jag sammanpressad igen, så även den här dagen spenderar jag liggande i soffan. Imorgon går ju mannen tillbaka till jobbet och jag har en tung buse att lyfta så det gäller att hämta mig så mycket jag bara kan tills dess.
Och just det! Min leverans från Reunion Home kommer ju ikväll och den är jag så spänd över att jag kan storkna. Ni kommer förstå varför sen.
Men nu blir det varm choklad, brud i Beverly Hills och croissanter. Är det söndag så är det.
Men vad kul:-) här har vi inte kommit så långt än men hoppas kunna köpa sadel och sånt snart. Tyckte han det bra kul?
Visst är det stort. Den lille skiten som just nu leker med pappas jobbkläder har vi liksom skapat…. Och vad tiden går fort. Snart är dom ju 1 år.
Kram
Hihiii! Visst er det stort! Alt barna gjør for første gang, er stort. Jeg har 3 barn, og alt føles like fantastisk hver eneste gang. Det er vel bare noe som ligger i oss som foreldre, at vi blir aldeles overbegeistret over våre barn. Men sånn skal det jo være!
Jeg håper ryggen blir bedre snart, alt blir jo bedre med varm sjokolade og croissanter!
Ha en deilig sofa-søndag:)
Så skönt att det är bättre med din rygg och gullenuttepluttcyklist junior <3 🙂
Vilken sötnos =)
Men du, ät voltaren. Då försvinner all värk jättefort och du kan lyfta och snurra på ditt barn typ direkt. Och sant är det också, för det har jag sett på reklamen 😉
Åh vilken söting! Vi ska testa med Nils idag- om det går.. Köpte hjäkm i förrigår men han blev tokig i affären när vi provade den.. Ska bli kul, jag saknar att cykla. Kram ida
Cykelturspremiär! Han måste ha varit överlycklig!
Är så spänd och nyfiken så jag vet inte vad på det där paketet du fått!
Kram,
Judita
Den blicken – stolt och förväntansfull, och lite läskigt 🙂 Kram Marthina
Så söt:-), tänk att han precis var en liten bebis och nu kan han åka cykel, tiden går fort..:-). Kram Sarah
Sötis!!!!!!!!
Hus, hoppas du kan vila bort det så mycket som möjligt idag!
Tjoho! Han ser för härlig ut, kram
Det är nåt visst med första cykelturen och visst får man va stolt över sina skapelser 🙂
Ang. ryggen, har du testat en osteopat nån gång? Det finns en man i Höllviken som är en djävul på att fixa snea ryggar, bäcken osv han heter Richard Lincoln och finns på Toppengallerians ovanvåning. Vet några som fått sitt mångåriga lidande bortblåst av den mannen och sånt gillas ju! Kan ju va ett allternativ till el i röven 😀
Skönt att ha ugglan att hålla sig i när det är premiärtur. Krya på din rygg.
Anita
Det finns ett skimmer av din pappas attityd över Leo, coolt förväntans…Minsann,när det gäller, kan Leo styra sina känslor ! Sâ himmla duktigt ! Men sâ sitter han pâ Pappas cykel med Ugglan…det du ! Det är ett stort mirakel att kunna skapa ett barn där allting sitter pâ sin plats, alltsâ inget pekfinger har hamnat pâ huvudet utan sitter fast pâ handen. Det är sâ perfekt ! Att det dessutom är trevligt att tillverka ett barn är naturens fiffiga hormonlek med oss för att frâmja mânniskorsläktet. Tänk om det var nâgot hemsk som man blev sjuk av , som illasmakande medicin, som man kräktes av !!! Dâ hade det inte blivit mânga barn i världen och demografisiffrorna hade klart sagt ifrân.
Istället kommer man hem fran sjukhuset med en litet rynkigt knyte (ett förklâtt underbarn), som föräldrarna vakar över dag och natt med dyrkande ögon tills det mäter 1.75m …:) Moder Natur kan sin sak.
Han set mäkta stolt ut!
Kram Lena
Det är ju fantastiskt..men är det inte lite otäckt också Emma? Jag känner mig så rädd för att skaffa barn, så rädd för att älska någon mer än livet självt. För tänk om något händer den där lilla varelsen som man älskar mer än man någonsin älskat innan. Hur överlever man det? Jag vet att det kanske låter jättekonstigt men jag är jätterädd för att älska så mycket.
Så gulligt! 🙂
Men va jobbigt för dig att ha så ont i ryggen! Hoppas det ger sig snart.
Kram Malin
gullunge!!
Nawww sötnöten då så fin han är i sin hjälm.
Ser verkligen så nöjd och tillfreds ut där i cyklisten.
Blir ju onekligen nyfiken på ditt paket. 😉
Kram och hoppas ryggen blir bättre
Så fin han är! Och koncentrerad:) Hoppas ni har haft en fin dag (och att ryggen blir bättre).
Kramar!
Men det är ju så stort! Med cykelhjälmen! Vår trea ligger någon månad före er misstänker jag, men inte när det gäller att sitta bak på cykeln, han totalvägrar både hjälm och cykelsitsen…hmmm får snart göra ett nytt försök när jag ser detta ser jag:)
Caroline
Första gången på en cykel är en speciell känsla.
Kram och hoppas att ryggen ger med sig snart!
Men gulle!!
Han ser förväntansfull ut, och mycket tillitsfull! Jag skulle vara shittless om jag satt fast i en cykelstol sådär, utan kontroll!!
Så rart, och med uggla!! Underbar bild.