Igår styrde jag kosan mot Ystad och mot kvinnan med det där old hollywood-vackra utseendet och lägenheten som badar i ljus oavsett årstid.
Jag pratar såklart om Banditen.
Lite haltande, i kjol och glittrig tröja, tog hon emot mig med en stor kram – det var som att krama ett fågelägg; jag var så rädd att ta i för mycket eller på fel ställe. Hon har ju fortfarande ont efter operationen, stackaren.
Men som hon har varit saknad!
Jag tog med mig lussebullar, en bok från Göran och ett litet bli-snart-bättre-paket bestående av en gammal kartong från Glossybox som jag fyllt med helt onödiga nödvändigheter som doftpinnar, nagellack, parfym och avslappningsserum från Rituals. Banditen smörjde lydigt in avslappningsserumet på tinningarna och försökte hålla sig för skratt när vi följde instruktionerna, och jo – visst kände hon sig lite mer avslappnad efter ett tag.
Kan dock ha varit lussebullarna. Men ändå.
Vi pratade i någon timme;
om vad som har hänt henne och vad som ska hända härnäst – om det finns någon plan framöver för att få bukt med den där tramsande armen och huruvida det var en bar idé om jag hjälpte till eller inte. Vi kom dock fram till att det inte kunde skada med lite rottweiler-fru på sjukvården, så jag utnämnde mig till hennes framtida kompanjon i att se till att saker och ting händer.
Maktlöshet, det hatar jag. Att bara snällt gå och vänta på att någon, kanske, nån gång, stiger upp och tar ansvar och ser till att alla möjligheter har debatterats. Jag skulle vägra att ha det så för mig själv, och därmed också för henne.
Så snart sätter vi lite fart, tycker jag. Ser till att få lite mer långvarig hjälp för den där armen och den där smärtan som alltid, alltid är närvarande.
Och så pratade vi om julen;
om sånt som faktiskt finns att se fram emot och längta efter. Som att hon i år får spendera den hemma,och inte på sjukhus som förra året. Och julfester som vi sagt att vi måste arrangera, julbord som skall gås på och så nån slags adventsfest hemma hos Tindy med julklappsbyte och god mat. Det kommer bli en fin jul. Med så mycket att se fram emot är det lättare att vänta.
Och sen satte jag mig i den lilla bilen och körde hem, lämnade kvar en kram och ett snart och lämnade henne med, vad jag hoppas är, en känsla av att vara älskad.
För det är hon, Banditen.
Ystads finaste.
∞
blus | sheinside jeans | mörka please
klocka | michael kors (födelsedagspresent)
arband med kors | puss.se
buddhahalsband | miOmolly
Det är så härligt att läsa om er fina vänskap. Sitter här med ett stort leende på läpparna och tårar i ögonen. Och ja plocka fram den där råttisen och ge sjukvården vad de tål för att få lindring för en Bandit.
Kram på er båda!
SÅ fint att hon har dig! Sådana vänner behöver man! Vackert skrivet som alltid <3
Ditt sätt att beskriva er vänskap ger en varm och härlig känsla i bröstet. Att få uppleva en sådan fin vänskap är det vackraste som finns! Tack för ditt sätt att skriva och göra oss läsare berörda. Fortsätt ta hand om din bandit, vilken kämpe den tjejen är! Ha en härlig vecka Emma! Kram Angelica
Bra att du tar på dig ansvaret som stor och bufflig vovve. Det är skönt att kunna luta sig tillbaka och låta någon anna styra ett tag, någon annan som kan se möjligheter där man själv inte äns hade kunnat ana att de fanns.
Ni kommer att bli ett toppen team ni två! Och den där armen har säkert oanade talanger. Det gäller bara att någon tar sig tid att hitta dem.
Jag rörs ofta när jag läser din blogg, Emma. Alltid på olika sätt. (Du kanske minns mig som den där läsaren som liknade den varma mystiken i din blick med hon Ellen Pompeo från Grey’s Anatomy.)
Idag rörs jag av vilken fin vän du är och hur värdefullt och viktigt det känns, trots att det inte är just min vän du är. Jag rörs och värms för Banditens skull, och önskar att alla fick åtminstone en sådan där människa i sitt liv, som du, som ställer ned båda benen när de egna kanske vacklar en smula. Ni bor båda långt bort från mig och vi känner inte alls varandra, men den omtanke och det mod du fäster hos Banditen känns som en seger. En seger för alla vänskapsband och all medmänsklighet som behövs, som redan finns och som ska komma att byggas.
Trots att det inte är just min vän du är (jag är lyckligt lottad med egna) så lägger sig din givmildhet som bomullstussar runt min bröstkorg, och skänker trygghet till de relationer som är just mina egna. Tänk, vilken skatt!
Så jag rörs för Banditen och för dig, för all sann vänskap runtom oss och för din förmåga att sätta ord på den till alla oss som läser.
//Nellebo
Sann vänskap är bland det bästa som finns! Ser ut som att ni fick en riktigt fin stund tillsammans.
Kram
Rebecca
http://pilotfrun.se
Rottweiler-fru, det tror jag är grejeeen..jajjemän!
På dom bara, på dom!!
Fin vän du är Emma <3
Kram å
Fin vänskap ni har,ni verkar båda vara fina och omtänksamma.
Så vårda det!bra att du ställer upp runt allt det där med armen =)
Så fin du är i kalla vinter färger (blå blusen) som passar dig bäst och speciellt
till den snygga rödbruna hårfärgen, och jag älskar 70 tals frisyren.
Supersnyggt!
PS det stämmer att du har Ellen Pompeo blicken =)
Ha en bra dag!
Kramar
Vilket underbart skåp på första bilden, och bilden överhuvudtaget, super mysigt och fint! Gillar verkligen dessa ”vardagsbilder” man får liksom följa med i era liv på ett intressant och inspirerande sätt ☆
Vänskap är det finaste!
och att uttrycka den som du gör, gör att den sprids 🙂
Kram Malin
Varje gång jag klagar på min värk så tänker jag på den söta och sen orkar jag en sväng till. Jag tycker det är bra att du följer med och ryter till lite, tar över hennes röst när hon inte orkar ryta längre. Det är kärlek det.
Hon bor som hon är – vackert!
Kram
Åh vad jag känner med henne, att ha ont, att inte veta…Stackars liten. Tur ni har varandra som kan peppa och ge kärlek i tid och otid:-)
Kram Jess
http://www.annorlundaunderbara.com
Här är resultatet !
Vad fint skrivet! underbart det är att läsa om vänskap 🙂
kramar
Vilken otroligt vacker vänskap ni har! Och vilken snygg tvätt på dessa please, hur är dessa i stl, har du xs här? Ps vilket ljuvligt skåp på första bilden. Kramar
Äääälskar den tvätten, så snyggt gråblå liksom. Jag har xxs här, efter ett par dagar är de nu perfekta (just nu de enda byxor jag har på mig, typ). Skåpet är ett jättevackert loppisfynd som Banditen har målat.
Kram
Loppisfynd-härligt att få fixa med och ingen har ett likadant.
Färgen var ljuvlig på pleasen, mina har gått hål på,jättegamla o välanvända. Men jag har tvättat dem för varmt o tumlat de tidigare för att få de mindre (funkade) jag hade s men har xs på mina gul/beiga. Så dessa är lika stora som de tidigare i jeanstyg? Blir nog kanske xs då. Tack för snabbt svar gulligaste!
Ja precis – samma som vanliga jeanstygsplease 🙂
Både banditens hem och banditen själv ser så vänliga och mjuka ut! Och buss på dem bara, stackars människa att behöva ha det så. Tur hon har dig som vän, du brukar kunna få fart på saker och ting! Kram
Åh, va skönt att höra dig nämna Tindy. Har inte hört så mycket om henne på lång tid och var lite rädd att hon blivit borttappad.
Banditen kan säkert behöva en bundsförvant i sin sjukdom, och du blir säkert en ypperlig sådan. Kram till både dig och Banditen!