Något av det bästa med att bo på hotell måste nog ändå vara maten.
Om den är bra, vill säga.
Bara det där att kunna ha varje kväll som en date night, fast med Buse, att kunna vandra tillsammans ner till restaurangen (eller äta nang som den lille mannen i hatt och badbyxor säger) och slå sig ner vid ett bord och ha tid.
Ja, så mycket tid man nu har med en tvååring vid bordet.
Men ni fattar.
Det är ju annorlunda att åka med små barn; ett helt annat sätt att resa än när man bara är två. Jag säger inte att det är bättre, inte heller att det är sämre – bara annorlunda.
Visst, på den tiden innan man hade barn kunde man ju läsa en pocketbok om dagen i solstolen och slumra till med jämna mellanrum, man kunde ha långa konversationer utan avbrott och man badade precis när man kände för det.
Nu?
Nu har jag kanske hunnit läsa fem, sex sidor i min Kepler och spenderat timmar i barnpoolen med att leka båt genom att dra Buse runt, runt i cirklar och säga mröööööööm i mitt försök att låta som en fräsig yacht. Och slumra? Det gör man inte. Även om det är mannen som är motorbåt för stunden ligger man ändå där, vaken, och lyssnar med ena örat på det där älskade skrattet som studsar mellan solstolarna och tillbaka igen.
Men man får ju så mycket annat.
Det är svårt att förklara, men det där skrattet han har, den där glädjen över precis allting man gör och som han får vara med om – det är där det ligger. Belöningen. Eller egentligen är belöning fel ord, för det är ingen uppoffring; bara en slags konstant sökande efter att varje dag göra honom så lycklig man bara kan med det man har. Om det sen innebär att vara motorbåt eller att sitta med ena skinkan på stolen och den andra på språng under middagen för att fånga vältande juiceglas och räk-kladdiga fingrar så låt så vara.
Vi behöver inte äta i timmar längre. Vi behöver bara sitta ner så länge en tvååring orkar hålla springet i benen i schack och växla leende blickar med varann över bordet när han kommer med sina iakttagelser och sin förtjusning.
Vi hittar tiden till varann ändå, tar oss tiden.
När han har somnat liggande på sidan i hotellsängen med lockarna utslagna på kudden och Koi-Koi i ett tryggt grepp under armen sitter mannen och jag på terrassen med mina fötter i hans knä och pratar.
Om kärleken, om livet. Om vad som varit vackert med dagen och hur bra det känns i magen att ha en så trött och tillfreds liten Buse på armlängds avstånd – en mjukvarm liten kropp med långa ögonfransar som skälver i sömnen och läppar som plutar som om de fastnat precis innan en puss som aldrig kom.
Så ja, det är annorlunda. Resorna, livet.
Inte bättre, inte sämre, bara något helt annat.
Som en slags karbonkopia av det som var innan; bara målad med starkare färger.
∞
tulip dress | chillnorway
skor | chie mihara (gamla)
Jag frossar i din ord E, så fint radar de upp sig och beskriver den där fina känslan.
Åh Emma, man märker verkligen när du har haft tid att njuta av, och förälska dig lite extra i livet. Det är då du skriver sånt som känns <3
God jul i förskott!
Tack! Orden kommer lättare när jag är ledig, svårt att hitta dom på samma sätt efter en arbetsdag <3
Jag hoppas verkligen du använder alla dina fantastiska sätt att forma orden på precis rätt sätt i rätt stund till en mycket vacker bok ngn gång…Skulle kunna få vem som helst att stanna upp för en sekund och se det vackra i livet…
Dina ord träffar hjärtat och jag önskar att alla barn hade det som Buse, kärlek i massor. Din beskrivning andas kärlek. Till mannen, Buse, livet och att göra erfarenheter. Njut på!
Men ååå vad underbart du skriver, du har verkligen den gåvan. Jag har läst om och om igen, lett igenkännande och bara älskat känslan dina ord får mig att känna. För precis så ä det ju!
Det är inte bättre, inte sämre utan bara något helt annat.
Fast mer på något härligt sätt!
Njut av ledigheten, imorgon börjar min och det ska bli härligt!
Tror verkligen inte du behöver förklara, *ler*….dom flesta av oss har nog barn och vet allt det självklara i den glädjen. Ta till vara på småbarnsåren nu bara (men det gör du ju!) för det blir inte samma när de blir större. Jag tyckte bästa tiden var 2-6 år, sen blir det inte lika enkelt längre. Kram på dig! =)
Du skriver så otroligt vackert! Kram!
Så vackert skrivet…bara en sak som förbryllar mig…vad är ”nang”?
Om jag förstått det rätt så är nang = restaurang =)
Ha ha ja, Buse förkortar restaurang till nang 🙂
Såklart
Haha! Älskar hur han har med sig sin kanin ”hela tiden” (vet ju inte jag men)… Och du är ju så fin och ni verkar ha det så härligt! 🙂
Så fint du skriver.. Är en fröjd att läsa din blogg :)!
Så vackra ni är<3
Och precis så är det! Vi var iväg för en månad sedan och det är så annorlunda men fortfarande så himla bra. Att ha en liten skatt i centrum.
Kram fredrika
Åh så fint och klockrent beskrivet om att resa med barn!
Har läst din blogg dagligen i många år! komenterar sällan bloggar, jag har tre barn som jag älskar över mitt förstånd!alla tre lika mycke! men idag ville jag komentera! varför vet jag inte, en känsla antagligen, den vilkorslösa kärleken kanske? i detta fall till min älskade Tom! vår bebis hemma, skogis+ragdoll kisse som lämnade mig fort i söndags, 3:e advent. Den kärleken var så villkårslös, rip!
Men åh, så hemskt! <3
Han är ju bara förjäkla söt din unge! 😀
Du sätter så oerhört vackra ord på hur det är att vara förälder!
Tack!
Vilken underbar semester ni har 🙂 Å Busen han är ju såååå söt.
Älskar ditt sätt du skriver på.
Kram Pia
Jag säger som första personen som kommenterade; jag frossar i dina ord.
Vackert, Emma.
Åh, så underbart vackert skrivet. Sitter här alldeles tårögd och minns den tiden när mina fyra fina flickor var små…Man ska passa på att njuta varenda dag, då småbarnstiden går så fasligt fort. Idag verkar många inte ha tid för sina små barn, klagar mest över allt som är jobbigt och lämnar mer än gärna sina barn till mor/farföräldrar och åker själva på semester. Synd, tycker jag
Alltså Emma, jag kommenterar oerhört sällan även om jag kikar in på din blogg nästan dagligen.
Men det något med dig och orden som bara blir helt magiskt.
Du vänder och vrider och uttrycker dig på ett sätt som gör att jag själv kan känna varenda liten känsla i min egen kropp. Ögonen tåras, jag ryser och lever mig in varenda stavelse.
Skulle du skriva en roman, så skulle den blir min absoluta favorit alla kategorier.
Ha en underbar semester!
Julkram!!!
Så vackert! Vackra bilder. Vacker miljö. Vacker kärlek. Vackra ord. Älskar att jag får ta del av det!
Kram Lena
Inte bättre, inte sämre, bara något helt annat.
Magiska ord och tack för att du delar med dig och sätter ord på sånt en annan har svårt för – älskar att sitta och läsa dina inlägg, just idag så läser jag inlägget om och om igen – det är ju precis så där livet är med barn. Inte bättre inte sämre bara något annat <3 tack Emma och ha en underbar fortsatt resa och njut som bara Ni kan
Peeuw lipfaktor på det inlägget! Så vackert och sant.. Jag har ju tre egna och två bonus och den där känslan de ger i hjärtat är obeskrivlig♡ Så fint skrivet Emma!
Säger precis som de flesta andra här innan mig. Du har ett helt fantastisk sätt att uttycka de känslor som bor i många av oss med barn men som är svåra att beskriva och få på pränt. Du skriver helt enkelt magiskt och jag ser fram emot att läsa en boka av dig i framtiden, när du hittar tiden och inspirationen.
KRAM!!
Säger som så många före mig, så vackert Emma! Reser för första gången utomlands med vår lilla snutta i september och har ju insett att den resan kommer att bli olika alla före henne. Men längtar så till att få se henne upptäcka allt nytt och se allt genom hennes ögon! Kram på er alla tre
Så vackert! Du beskriver det så vackert. Det är en fröjd att titta in här och läsa dina underbara rader.
Jag tror ni är världens bästa föräldrar.