Att fira vardagskärleken.

 
AT2B1907

 

 

Såhär ser det ut på vårt köksbord just nu.

Världens vackraste vas (som egentligen är en kruka, men jag stoppade en vas i den så gick det finemang att även ha blommor i) fylld med igårköpta rosor från mannen. Han gör sånt då och då.

Överraskar med blommor eller något han vet att jag tittat på eller köper med något hem som jag tycker om. Trots att han inte behöver. Och igår kom han alltså hem med ett fång pudriga rosor, bara för att det var lördag och bara för att fira den där vardagskärleken.

(Vasen/krukan köpte jag till personalrabatt här).

 
 

vdg

 
 

Men han behöver ju egentligen inte göra sånt.

För det är just vardagen i vår kärlek som jag älskar. Lunket. Att vår kärlek är okomplicerad och utan vassa kanter;

att vi lever tillsammans, och kan göra det.

Att grunden i oss är så lugn och gemensam och på väg åt samma håll. Att det största är att dela kudde på kvällen, mitt öra mot hans bröst, framför ett avsnitt av vilken serie vi nu än blivit besatta av. Att han vet vilken yoghurt jag äter, vilket lösgodis jag plockar i påsen, hur min röst låter när jag är stressad.

Att han gräver gropar i vår trädgård åt mina rosor som jag köpt och vill plantera nu på direkten.

 
 

AT2B1920

 
 

Då behövs det inte så mycket annat.

Inte sant?

När allting annat fungerar, alla de där kanske vardagliga sakerna som jag en gång i tiden skydde för att jag trodde att jag behövde något annat. När jag trodde att passion och flidderfladder och sömnlösa nätter höll mig vid liv mer än något annat; när jag var ung och rastlös och mest ville bort och ut och iväg nån annanstans.

Men nu vet jag.

Det är grunden som är livet för mig. Förmågan att leva tillsammans. Och den där kärleken som växer med tjock stam

istället för att blomma som vildrosor.

 

slut

14 kommentarer till “Att fira vardagskärleken.

  1. Åhh..så vackert beskrivet..visst är det så..
    Man sökte det där spännande ouppnåeliga..men i slutändan finner man tvåsamhet med den som jordar en 🙂
    Så vackert beskrivet av dig!
    Kram Åsa

  2. Underbart! Känner igen mig själv hur jag var innan, dvs jag var likadan förr, som du också var förr! Men som tur är har jag också mig mognat! Det är riktig kärlek det ni har!! Passion är lätt att förväxla med riktig kärlek, men är jobbigt på det sättet du beskriver! (Tycker jag i alla fall!!). Kram o tack för att vi får läsa dina fina ord!! Lisa S i H-viken

  3. Du skriver så himla vackert! Vad gör du för honom? 🙂 Vågar man fråga det? Jag skulle behöva lite inspiration…! 🙂 Ska snart bli sambo och han är så där mysigt romantisk som din man. Spontant vardagsromantisk. Men jag känner att jag är sämre på den biten, haha 🙂

    1. Vad jag gör? Jag älskar honom 🙂
      Nä men jag är noga med att varje dag berätta vad han betyder. Säga det. För det är viktigt att höra. Och sen är jag nog ganska bra på att inte låta det bli slentrian. Jag försöker flera gånger i veckan se till att vi gör något lite utöver det vanliga. En extra god middag, en utflykt, en datenight och så vidare.

  4. Så vackra ord. Känner igen och de slår an i mig. Jag som föll handlöst för bredaxlade äventyrare med bus i blicken har äntligen vågat stanna kvar hos en ärlig å harmonisk man som älskar mig villkorslöst. Så tacksam, oändligt tacksam för att jag får dela liv med en stark man som vågar vara i sin sårbarhet, med ett helt öppet hjärta. Visste inte att man kunde mötas så djupt.

  5. Jag var precis likadan när jag var yngre….lite fladdrig och trodde att allt var mycket bättre på andra sidan. Men nu förmodligen med att man blivit äldre så är det sådana vardaglia saker som göra mig glad och som får mig varm och glad. Ha en fin måndag. Kram Annika

  6. Han verkar helt fantastisk, liksom du! Jag tror verkligen på de där ”små” sakerna- överraskningarna och omtanken- som i det långa loppet blir stora och viktiga för att relationen ska fortsätta utvecklas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg