Att vara aningens sned.

Jaha här står jag och kråmar mig kan man ju tycka.

Men jag kråmar mig inte med vilje, jag är sådär sned nu. Hosta och diskbråck går inte riktigt hand i hand och nu har jag lyckats hosta mig ur led fullständigt. Ser ganska festligt ut.

Men det är okej, det gör inte så jätteont. Jag har bara svårt för att ta mig i och ur sittande positioner och det kan man ju leva med. Är jag bara stilla är det inga problem. Och ikväll ska jag försöka tappa upp ett riktigt hett bad och se om jag kan stänga in mig där en kvart eller så, innan Buse bankar på dörren och ropar

mamma! jau onno komma in!

Då är det bara att börja fylla på med kallt vatten och snällt lyfta ner honom i badet.

Ja. Ni vet hur det är.

Tant är däremot inte så sned.

Inte för att det skulle skapa några problem i hennes fall; hon rör ju sig så lite som möjligt när vädret är som det är.

Både hon och Tooka spenderar mest tiden såhär, och undviker i högsta möjliga mån att gå utanför dörren när regnet strilar och vinden ligger i.

För det är sånt väder det blev idag, efter morgonens sol. Sitta-inne-och-redigera-väder som kräver en hel del varmt att dricka och lite musik som får en att bli lycklig inombords och känna sig som om man åker i en öppen bil i strålande solsken längs en landsväg; på väg ner mot havet med nån kvinna man tycker fasligt mycket om och skrattar för mycket med.

Som den HÄR låten. Den gör sånt med mig.

Japp.

Sånt där väder är det. Gråmulet, så att ljuset blir liksom fluffigt och mättat, som om det sågs genom myggnät.

Men nu ska jag ta mig sneda rygg och släpa runt mig lite här hemma så det lossnar. Och se om jag kan smyga igång det där badet. Ta ett glas vin, kanske. Det är ju trots allt torsdag och det regnar och en pasta med vitlök och olivolja väntar på att skapas där ute i köket.

Så får det bli.

∞

tröja | sheinside
sjal | gammal
jeans | stylelevel