Att ha sovit som medvetslösa.

Herregud vad vi har sovit.

12 timmar ungefär, hela högen. Det var som att släcka en lampa i den här familjen igår och när vi vaknade i morse var det med en viss förvåning – ojdå, det var en del. Men så skönt! Det behövdes.

Idag är jag piggare än på länge.

Igår åkte vi till Emporia för att fixa lite saker vi fattades inför resan. Buse var fab som alltid. Alltså; den ungen är så söt ibland att mitt hjärta stannar – särskilt är han stolt bär hatt och matchar det med korallfärgade små sneakers. Dör.

(Hatten hittade jag på Lindex, halsduken är en Zara, koftan finns här, byxorna är från barnbutiken på Limhamn och skorna fann jag ju i Ystad).

Och sen åkte jag vidare in till stan för att möta två personer jag tycker så vansinnigt mycket om, men inte har möjlighet att träffa lika ofta längre:

Svåra Lena!

Som kommit ner till Malmö för ESC och nu satt hemma hos Mathilda och gjorde sig galaredo i regnbågsfärgade armband och lila löshår. Som jag saknat den kvinnan! Men hon pluggar ju på universitet nu och det är bra, väldigt bra, men ändå. Hon skulle gärna fått bo kvar nere i Malmö tycker jag ändå.

Och Mathilda som är så överjordiskt vacker och sprang runt med värmespolar och hällde upp skumpa och försökte lära mig allt om schlager. Jag tittar ju inte, vet ingenting, har inte en aning. Nämen har du INTE HÖRT Österrikes bidrag?! kunde de säga och stirra storögt på mig. Och nej, det har jag inte. Jag har nog inte ens hört det svenska, kanske bara på radion utan att veta om det. Och så blev det ett bråttom, bråttom att leta fram bra spellistor fulla med schlager så att jag iallafall hade lite schlagerstomme om jag nu skulle hänga med de där två under timmarna innan det brakade loss i Köpenhamn.

Så vi satt där i några timmar;

drack skumpa och lyssnade på schlager och pratade om såna saker som man bara kan prata om när man inte har några väggar för varann – och så väntade vi på Carl-Otto som också skulle komma och vara gala! och som jag saknar som tusan, han också.

Men jag var tvungen att kila vidare innan han kom, kramade om de där två starka, underbara kvinnorna och begav mig gågatan fram i duggregn, fast besluten om att skaffa värmespolar och plugga lite schlager till nästa år.

Några timmar med såna som fattats mig, det var vad som behövdes. Och sisådär tolv timmars sömn i ett svep.