Buse älskar Alfons Åberg.
Och Pippi och Håkan Hellström. Men mest Alfons.
Så har man en Buse bredvid sig när man surfar på Inreda.com får man räkna med att ett eller annat Alfonsrelaterat hamnar i kundvagnen. Som ett pussel eller en bok, eller som den här gången – ett hett älskat Alfonsparaply som ska vara uppfällt hela tiden och överallt och dras med sig i hela huset, inklusive sängen. (Hittade det här).
Mitt Alfons-najany! säger Buse stolt och håller det över sig som en liten gubbe på en busshållsplats som väntar på regn. Jag ska hau det på dagis.
Ibland är de mest oväntade saker de mest uppskattade.
Åh, han är så söt. Klart han ska ha ett Alfonsparaply 🙂 Jag hade ett med Pippi när jag var liten..
Nu har jag äntligen tagit mig samma och bokat en tid hos din bästa Böddi, hoppas han kan göra underverk med mitt Svinto-hår 🙂
Underbart! Min Elliot är också tokig i Alfons:)
Har mejlat dig en bild på en härligt, kramig och enorm Alfonsdocka, vet inte om du sett den? Kramar!
Jag har tre barn och funderar jättemycket på det här med konsumtion. Jag tycker t.ex
att det är viktigt att stävja det där med leksaker och märken på dagis för att inte bidra till att människor uppmärksammas för sina saker utan för sin person. Och så tänker jag mycket på vårt ansvar för kommande generationer och hur vi ska konsumera för att jorden ska finnas kvar
Jag blir nyfiken på hur du tänker i dessa frågor i din roll som förälder.
Jag tänker att jag och min man uppfostrar vår son med den kärlek och den metodik som vi kan stå för, efter bästa förmåga.
Tack för svar. Det skulle vara intressant att höra dig utveckla ämnet någon gång och höra hur du resonerar i dessa frågor.
Underbart att Buse har samma faiblesse som min nu 39-årige son hade som liten. Kvalité står sej. Hurra!
Gulle! 🙂
ja nog för att jag inte är skrockfull, men om man är det så har jag för mig att paraply inomhus betyder otur, eller regn eller något sådant! =) ja, otroligt irrelevant information men bara något som jag kom att tänka på! kram!