En av dagarna skulle vi filma i slottet; jag skulle duka upp ett bord med blommor som redan införskaffats och nu stod i hinkar på en vaxad bordsduk nere i slottsköket och väntade på mig, och jag behövde vindruvsklasar.
Kom sa Francesco. Jag hjälper dig.
Och sen körde vi på ringlande vägar till en av odlingarna, där han steg ut med en av sina älskade sekatörer och klippte av klase efter klase trots att han ansåg det vara som att cut off my own fingers på sitt muttrande, italienska sätt.
Enough? frågade han och höll fram plastlådan. Oh ja sa jag. Tänkte att det var bäst att inte pusha det där med de egna fingrarna längre än nödvändigt.
Och slottet? Det var ett riddarslott. Inte ett ljust, romantiskt prinsess-slott, utan ett ganska mörkt och väldigt ståtligt slott med svängda trappor, vackra golv och rustningar som knarrade längs väggarna och gav känslan av att man var iakttagen konstant och hela tiden. Där trängdes tavlor av sen länge döda på väggarna och matsalen var gigantisk och innehöll ett långbord på 30 meter eller så; nästan svindlande att se.
Och jag dukade och vi filmade,
det var inspelningens sista dag och alla var trötta, solen hade äntligen kommit fram och gav värme ute på terrassen och vi hade öppnat dubbeldörrarna ut så ljuset flödade in och gjorde min chockrosa klänning till nån slags effekthöjare; den målade ljuset rosa där det skickades tillbaka och landade på ryggen av Francesco och Maria där de stod och såg ut över vyerna som nykära.
Går man runt och förbi ser man att de blir fotograferade från andra hållet och inte alls är nykära, mer än i varandras personligheter då kanske, men illusionen från baksidan är vacker och jag är så glad att jag hann fånga den.
Och där står vi, allihop, äntligen klara med alla filmer, äntligen helt och totalt fria och nästan berusade av solnedgången och alla intryck. Några minuter senare är slottet uppstädat, vi sitter i bilarna och resans sista kväll ska börja.
Dagen efter åkte vi hem, och nu är vi här som ni vet – tillbaka.
Och det var allt från Toscana för den här gången.
Åhhhhh!!! Jag måste börja spara för att göra min drömresa till Toscana. Har du sett Under Toscanas sol? Om inte, gör det 🙂 Och den där mannen i vit tisha med solbrillor hängande…mums.
underbart underbart underbart!!
De ser verkligen ut som en dröm!!
Magiskt vackert, nästan som i en saga<3
Vilket häftigt äventyr! Och ja, bilden med det rosa skenet är superfin!
Hej du Toscana resenär! Kom själv hem för ca 3 veckor sedan från Florens, Toscana. Fick inspiration att måla om ett rum med kalklitir (nyansen san saccaria) ovanpå en lilarandig tapet. Spacklade lite hål och riven tapet innan. Målade varv 1, såg ut som förväntat. Efter två varv såg det rätt bra ut förutom på två av väggarna. Spaklet verkade lysa igenom. Tänkte att det nog behövdes målas ett tredje varv, men nej det fungerade inte. Efter ett fjärde varv så blev det inte eller bättre, snarare sämre. Det såg ganska ok ut efter två varv (två väggar), tänkte att de övriga två hade målats med för tjock färg (rört om för lite under målningen?). Upplevde att väggarna sög mer färg för varje varv. Vad tror du det var som hände? Vad kan jag göra nu? Frågar dig som är lite av en expert på detta med kalklitir 🙂 Nu ser det flammigt och smutsigt ut överlag, särskilt i skarvarna mellan tapetvåderna 🙁
Åh herregud :/ Spackel kommer att lysa igenom om du inte först grundar på spacklet med akryl. Jag tror att det bästa är att du tar kort och mailar till Kalklitir så kan de kanske hjälpa dig med vad du bör göra. Info@kalklitir.com
Åh, vad du får vara med om massa trevligheter! Bara slottet skulle jag offra min lillfingernagel ( i alla fall halva….om det inte gör för ont) för att få se live. Älskar gamla byggnader.
Kram Linda
Hej Emma!
Tack för tipsen om kalklitir. Har för mig att jag läst att man inte behöver göra så mycket grundarbete, bara måla på. Men vår dotter hade en del riven tapet (efter affischer) och lite småhål (efter spik) som jag spacklade. Läste att i alla fall spikhål ska täckas. Tyvärr framgick det ingenstans att man måste grunda på spacklet med akryl. Inte på inreda.com där jag köpte färgen, ej heller på påsarna 🙂 Man lär sig så länge man lever 🙂 TACK!
Fantastiska bilder Emma! Och vad härligt ni ser ut att ha haft det!! Vilken dröm, att gå där mellan vindruveklasarna! 🙂
Såå otroligt vackra bilder. Vilken resa!!
Det är precis exakt den typen av slott som jag gillar bäst, inte prinsesslotten utan riddarkänslan.
Maria ser ut som om hon hör hemma där i Toscana.
Wow så häftigt!! 😀 Vilket ställe!