Tänk.
18 veckor gravid. 4 månader, nästan hälften om man är ivrig och drar ifrån lite.
Den här veckan som gått har kotten gjort sig till känna mer och mer, för varje vecka känns det som om fosterrörelserna blir tydligare och framförallt mer frekventa. Även om det fortfarande kan vara oroväckande tyst en dag eller två så finns det dagar då den lever rövare så mycket att jag tycker att det är märkligt att det inte känns på utsidan.
Jag är introvert, fortfarande. Extremt introvert. Jag är väl inte dundersocial i vanliga fall, men som gravid går jag så mycket in i mig själv att det nästan är snudd på eremitvarning. Jag vill mest ha lugn och ro och mjuka täcken och mogna clementiner och något gott att äta på, så är jag nöjd. Jag blir så trött av allt, ni vet. En dag som idag på Tivoli (bästa dagen, mer om den imorgon) och jag sjunker gärna ner i soffan, snudd på vimmelkantig och halvsover. Som om jag helst vill gå i ide den här perioden och inte ge mig ut bland folk igen förrän kotten är ute och den eremitperioden är över. Jag vill ha familjen nära och hålla mig hemma, allt annat är en liten uppförsbacke. En uppförsbacke som jag dock då och då ger mig på såklart, jag kan ju inte isolera mig helt från mina älskade vänner. Men de förstår tack och lov, skrattar mest åt mig. Och jag är glad över att få vara i halv-ide utan stress över att tvingas vara social varje dag.
Annars inget nytt från förra veckan, tycker jag. Kanske lite mer törstig (är det ens möjligt?) och kanske lite, lite större över kulan.
Annars mår vi fint, kulan och jag. I vår bubbla med clementiner och julmust och nåt gott att äta på.
Så vacker du är!
Förstår det där med att vilja vara hemma med de närmaste. Är själv i v33 nu och helst skulle jag stänga in mig, mannen och vår lilla Leo här hemma, elda brasor, se på filmer, äta en massa gott och bara vara tillsammans.
Du är så fin!
Kan också förstå känslan och så skönt att du kan få lov att vara i din bubbla:-) Jättesöt mage! Kram J
Vad mysigt! Känner igen mig fast jag bara är hälften så långt gången 🙂
Man behöver inte vara gravid för att uppskatta lite lugn och ro. Själv kör jag hermit-style året om. (När inte världen utanför står och bankar på ytterdörren vill säga…)
Förstår precis vad du menar!
Vi väntar just nu på vår tredje(rätt tidigt skede dock) och jag upplever nästan att
den där isoleringen eskalerar för varje graviditet. Det är som att jag försvinner
minut ett när befruktning skett. Men det finns ju ett härligt lugn i det som är så himla
befriande att kapitulera för en stund, en period av livet.
Mår du bra rent sinnligt av hormonerna?
(Jag blir tyvärr som ett vrak)
Strålande är du i alla fall, eremit eller ej 😉
Åh vad tråkigt att du mår dåligt <3 jag mår hur bra som helst, tack och lov. Lite extra lipig vid reklamfilmer och tv-program men vem är inte det 😉
Åh alltså, kan aldrig sluta förundras över hur vackert du skriver! Blir alltid lika glad över att kika in här, så mysigt & juligt <3
Kram,
Line – http://themanylivesofline.blogspot.se/
Så fin du är!
Fina fina du! Kram Lisa S