Igår var vi bjudna till Kalklitir-familjen på middag och planering och allmänt ”det-var-för-längesen”-kramande.
Vi har ju blivit vänner genom åren och jag tycker så mycket om de där islänningarna; deras humor och värme och öppenhet, och hur de alltid har en slags aura av självklarhet runt sig. Som om dörren alltid är öppen på något vis.
Och så bor dom så fantastiskt vackert också.
I ett hav av Kalklitirmjuka väggar och alla nyanser av grått, och med stearinljus precis överallt. Direkt man stiger in blir man lugn.
Vi strosade runt i lägenheten och pratade och stod i arbetsrummet och planerade över färgkartor. Jag vill ju ha en speciell typ av nyans till det nya vardagsrummet, en nyans som inte finns än, så vi bestämde oss för att göra en – Audur och jag. Eller ja, det är mest hon som gör. Jag försöker förklara vad jag är ute efter och bläddrar i tidningar för att hitta bilder och säger kanske om vi mixar den med den? Hon är den som vet vad hon håller på med och ser till att det blir fantastiskt.
Och jag tror att vi kom på det igår. Jag är så förväntansfull på att få se den uppmålad på färgprov.
Och så blev vi bjudna på mat. Och herregud vilken mat.
Gratinerade havskräftor med mängder av vitlök, fluffigt bröd, sallad. Det var en dröm för ett preggo kan jag säga. Och att sitta nersjunken i en stol vid ett långbord med en stor isländsk familj man tycker så himla mycket om och med sin man på ena sidan och en havskräfta i munnen – det var inte särskilt jobbigt kan jag säga. Inte jobbigt alls. Så lite jobbigt att tiden bara rusade innan vi kom på att vi var tvungna att gå och suckande fick kramas hejdå.
Så det gjorde vi igår.
Spenderade fredagen i ett regnigt Landskrona bland Kalklitir, nya nyanser och en familj att tycka om.
Spännande att få fram en egen färg 🙂
Har du varit inne på onödigt snyggt eller bara över nätet? Jag körde bort till henne igår och jiiiises va mycket fina saker hon har!! Roligare att känna och klämma och lukta i verkligheten än att bara kolla nätet. Jag skulle kunna gå där i timmar ändå butiken va ganska liten 😀
Ha en härlig lördag!!
http://lotte4.blogspot.se
Bara nätet, det är lite för långt från Malmö tyvärr 🙁
Jag tänkte när ni körde till drömmen, eller ni kanske kör E4 (?) istället för 23an…
Ja det är inte på vägen tyvärr :S
Ja, det där med att bara sjunka ner och och bara vara och äta och njuta i trevligt sällskap och i en vacker miljö som man dånar är väl bland det bästa som finns… 😉
Kram
Petronella
Tänk om man fick föda barn i en sådan miljö som tända ljus behagliga gjordnära färger vatten som porlar tyst någonstans skulle ge ett naturligt avslappnad lugn , man slappnar av på det sättet som gör att en (normal) förlossning skulle vara som en härlig resa man mins med glädje 🙂 Undrar varför det inte är så på våra förlossningsrum redan ? OK det är inte alls som förr i tiden med steril sjukhusmiljö, usch så hemskt, dom måste ha haft det mammorna .
Kom att tänka på det när du skrev att man blev såå… lugn av att stiga i hos dina vänner kalkarna :))
Åhhhh härliga fredag såååå mysigt!
Vilket underbart hem och ljus kan verkligen skapa mysig stämning!
Jag är helt tokig i ljus och tänder alltid massa ljus varje kväll 🙂
Hej Emma, du har väl fått nog så många kommentarer redan, men oj vad fint ert nya hem ser ut och jag kan föreställa mig så vackert det kommer bli med kalklitir på väggarna och med era fina möbler och din inredningsådra. Riktigt glad för er skull, vilken vår ni går till mötes! Vänliga hälsningar Frida
Ahhh. Havskräftor
kramis
http://mickandialog.wordpress.com
MARYLYN MOROT
Åh, blir varm. En öppen dörr, alltid välkommen, god mat, sällskap. Det är islänningars sätt bara & det jag saknar hemifrån. Det är liksom inte på samma sätt i Sverige. Det där med att boka upp sig… Att man nästan är oförskämd när man dyker upp oanmäld… Nä, värme, öppna dörrar, alltid välkommen är mer min grej… Skulle kanske måla lite med kalklitir 🙂
Du tar så fina bilder Emma, stämningen lyser genom till mig på andra sidan skärmen. Den första bilden får mig att tänka på London… Kram