Tänka sig. Nu har vi trillat ner under tresifferstrecket och har bara 99 dagar kvar (förutsatt att han föds när han ska såklart, men med tanke på vilken genpool han stöpts i så betvivlar jag starkt att det här är en herre som tänker komma ut på Dagen D) och på mer än ett sätt är det fortfarande overkligt.
Jag vet att många blivande mammor talar om den där enorma kärleken till sitt barn från dag 1; hur de är uppfyllda av moderskärlek så snart de ser de där två strecken och förstår att det är på riktigt. Så var det inte för mig. Blev jag förväntansfull? Ja. Förstod jag det? Inte det minsta. De första månaderna gick jag runt i någon slags… Jag vet inte. Visst kände jag något, men det var nog snarare en enorm drift att beskydda snarare än det var kärlek. Vi pratade en hel del om det där, jag och mannen, och som jag förklarade det för honom; jag vet inte vem det är jag har där inne – så hur ska jag veta vem det är jag älskar? För det var så det var. Först kom beskyddarinstinkten, inte kärleken. Men sen.
Nånstans mellan att jag låg på en brits med mannens hand i min och fick veta att det var en Leo och den där första gången jag kände hur han på riktigt rörde sig, smög den sig på. Kärleken. Den där lilla fjädern som singlar ner och känns i varje del av kroppen och lägger ett lugn man aldrig haft nånstans där revbenen möts under hjärtat. Och efter att ha fått se honom på 3D-bilderna och haft skrattet bubblande i bröstet under hela undersökningen eftersom han är så fantastiskt vacker där inne utan att ens veta om det själv, satte den verkligen rot. Den är inte våldsam och himlatormande som den där tonårsförälskelsen man hade när man satt i fönsterbleck och rökte och skrev meningar man aldrig fick ihop till en pojke man en gång kysst – nej. I mitt fall är den mer beslutsam och seg och trädaktig; den är orubblig och tung som sten under vatten, och inte lik någonting annat. Jag är annars en sån som älskar upp-och-ner och med ett ord på varje rad, en sån som inte behöver höra ”hoppa” för att kasta mig, men för Leo? För honom är jag ankrad på lugna vatten. Stabil. För första gången i livet tyglad.
Och ja. Den känslan var värd att vänta på.
Du kommer bli en fantastisk mamma <3
Och inte vilka dagar som helst, 99 underbara sommar och sensommardagar att längta och ha det bra i väntan på något alldeles speciellt.
Kram Mrs G
fint Emma…
Känslan är stoooor….. =)) Tänk 99 dagar… Wow….
//Carin
Dina ord tog andan ur mig, sitter och kippar med tårarna droppande på skrivbordet – vet inte om det för att jag kände och känner likadant för min dotter och det du skriver är så vackert så det gör ont… Tack!
Ang ”friggebodsbygget”
Vi börjar om, hade skrivit men det försvann 😉
Det känns som att grannen jävlas pga trädet.
Det finns ngt som heter Arborist som beskär träd för att ljus ska komma in, de är fantastiskt duktiga och har räddat 100-åriga träd, då de vill se det leva kvar, men samtidigt släppa igenom ljus.
När det kommer till det s.k friggebodsbygget, ser iof mer ut som en minivilla i mina ögon, får den ej byggas närmre än 4,5 meter från grannens tomt om jag ej minns fel. Så kolla vad det är som gäller för en friggebod, dessutom bör den väl ha ett max mått, som den där överskrider med hästlängder.
Stadsbyggnadskontoret tror jag hjälper till, å de slutar nog med att de får riva hela chabraket.
Så, erbjud grannen en arborist som beskär trädet, som de själva bekostar givetvis, då dem störs av det, och ta fram svart på vitt ang. friggebodsbygge, funkar det inte, så anmäl dom för fel.
Jag jobbar på ett arkitektkontor
Lite info från nätet.
Maxyta: 15 kvadratmeter (sedan 1 januari 2008).
Maxhöjd: 3 meter till taknock.
Avstånd: Minst 4,5 meter till annan fastighet eller tomtgräns.
Om du vill bygga närmare tomtgränsen än 4,5 meter krävs ett tillstånd från den berörda grannen. Ta det gärna skriftligt.
Om din bod är större än tio kvadratmeter och placeras närmare ett annat hus än fyra meter finns särskilda regler för att förhindra spridning av brand mellan byggnader.
Kolla på http://www.boverket.se
Kram Åsa
Vackert…. exakt så där är det, kärleken till sina barn är trygg och orubblig.
Hoppas att det löser sig i den hypotetiska friggebodsfrågan.
Vad söt han är Leo!
När han föds kommer du känna igen honom.
Vi gjorde ju 3D UL när vi väntade Agnes, idag 6 mån, och hon var sig så himla lik från UL bilderna att vi blev fulla i skratt.
Det är så häftligt att man kan få se sitt barn innan det är fött.
Ha nu härliga 99 dagar till han behagar titta ut!
Spännande! Vi ser fram emot att få se lilla Leobönan <3
Kramar!!!
99 kommer att bli 00 innan Du hinner blinka. Klappa på magen från mig!
Kram
Vackert. På många sätt…. Både att du tänker efter och känner och att du dessutom delar med dig här på bloggen.
Jag har ju inga barn själv, har aldrig varit gravid så jag kan inte ens föreställa mig, jag är förundrad över hela grejen med gravida och mammor, men har ju haft den bästa själv. 🙂
Så tack för att jag får följa med din resa, lite på avstånd. Vem vet, nästa gång är det kanske min tur?
Önskar dig en fin dag i solen, och bjuder dig gärna på en fika på Pronto någon dag. 🙂
kram
Fint! ♥
Vackert skrivet..
Jag förstår känslan precis..och det blir större,på ett häftigt men på samma gång skrämmande vis.
Kärlek som är explosiv och stillsam på samma gång,en oro som växer sig större för varje dag som barnet blir äldre och ett kroniskt tillstånd av dåligt samvete.
MEN det är bra känslor.
Känslor en bra föräldrar ”ska” känna.
Vi fick första barnet i slutet av November och det är mycket häftigt ni har att vänta(jag antar att alla säger exakt samma)
snart är ni där.
Fint skrivet!
Det kom et veldig hormonrush samtidig med melken, ca 3 dager etter fødselen, og DA skjønte jeg hva man mente med morsfølelse, at de handler om MER en kjærlighet;-)
Din text får mina ögon att tåras. Tack! Min babystrology-mätare skulle visa 83 dagar idag (om jag skulle ha en blogg) 🙂
Jag tycker det har varit svårt att våga älska knyttet i magen, men bara därför att jag hela tiden har en oro över att något ska hända. Men med varje dag som bebin växer och rörelserna känns allt mer och mer så blir min kärlek större och större. Vi har valt att inte ta redan på kön, vilket ju gör det svårare att veta vem det är som bor därinne, men vem det än är så är personen mycket älskad redan nu. Undrar hur man ska orka vänta 83+/-14 dagarna till 🙂
Kram!
Han är väldigt lik er båda på något sätt!
Tack emma! Du satte orden på plats! Är gravid i vecka 36. Precis den kärleken som du beskriver är så sann!!! Tårarna bara sprutar!!!! Du är helt fantastisk!!!!
Otroligt fint beskrivet… Har följt din blogg en tid och varit gravid under tiden. För 3,5 vecka sedan valde vår dotter att titta ut 2 veckor före bf så vi blev lite förvånade. Kan säga att jag blev tårögd av det här inlägget för det stämmer så väldigt bra. Kände precis som du när jag var preggo och nu, när hon äntligen är här, blir man mer och mer kär för varje sekund. Ni har en enorm upplevelse framför er, med förlossning och allt -helt galet häftigt!
🙂
Mvh/Ida