Kvällen på Colorama Gävle igår gick bra – det var fantastiskt roligt att få träffa så många, och jag orerade på om Kalklitir och lite om Kalkstuc och hur man målar och inte och allt såntdär. Och sen lite mingel och så tillbaka till hotellet där jag såg fram emot en hel natts sömn utan avbrott, ni vet hur det är.
Men.
Klockan 00:22, när jag hade sovit ganska exakt i en timme och tio minuter och alltså hunnit götta ner mig lite, så vaknar jag med ett ryck av att brandlarmet går. Och inte bara går, det SKRIKER. Och först så har jag liksom vävt in det i drömmen och drömt att jag öppnat en såndär larmad utrymningsdörr ni vet, så det tog några sekunder att fatta var jag var och att jag inte hade satt igång nåt larm. Men när jag väl hade konstaterat att jag låg i sängen och att det var brandlarmet som gått – tror ni jag studsar upp? Nehejdå. Först konverserar jag lite med mig själv om det verkligen är på riktigt. Sen har jag iallafall ett UNS av vett som säger men Emma, det kanske brinner på riktigt så då drar jag mig ur sängen, fortfarande galet groggy, och letar fram ett par jeans och en tröja och kliver ut i korridoren. Där är fyra andra huvuden som tittar ut med morgonhår från sina dörrar och plirar mot varann och frågar vad står på? och är precis lika puckade som jag är. Om det brinner nånstans, tror vi att vi ska SE det då? I korridoren?
Men jag staplar trots allt iväg för att gå ner till receptionen och kolla så allt är okej, men den enda utvägen jag hittar är hissen och det vet jag iallafall att nån hiss ska man inte ställa sig i om det brinner, så pass mycket hollywoodfilm har jag trots allt sett att jag vet att det är ett big no no. Nånstans i min sömndepraverade hjärna inser jag ju att det måste finnas trappor som leder ut från den här våningen, men jag HITTAR dom inte. Jag står till och med svajande framför ett plakat med utrymningsvägar och ser att den gröna HÄR ÄR DU-pricken är precis bredvid markeringen för utrymningsväg men jag kan inte hitta den trots att korridoren utan överdrift inte är längre än ca 15 m, och trots att jag gick fram och tillbaka tre gånger för att leta, samtidigt som dom andra på våningen fortfarande står i morgonrock och gäspar i dörröppningen – alla utom en som var lite mer råbarkad och tog hissen.
Efter ungefär sju minuter hittade jag trappan vilken inte alls var gömd utan helt enkelt bara inte registrerats i mitt zombie-tillstånd, och vid det läget hade den råbarkade mannen kommit upp till våningen igen för att berätta att AAAALLT VAR LUUUGNT och att det var falskt alarm och att vi kunde gå och lägga oss.
Herregud.
Har människan HELT tappat överlevnadsinstinkten? När alla står och gäspar i korridoren fem våningar upp när brandlarmet tjuter som om det fått betalt, och en annan är så jäkla bakom att man inte ens ser en stor trappuppgång i en korridor på 15 meter. Om det hade brunnit på riktigt hade vi ju aldrig klarat ur det det.
Nä, alltså, NÅN form av primalinstinkter hade jag väl hoppats att jag hade men nehepp.
Jag kan tydligen inte ens hitta en trappa.
Ha, ha :-). God morgon!
Hahhha du är så himla go hahha
/Å
Himla tur de inte brann då ..jag brukar säga att man lär sig nått nytt varje dag så troligen kommer du nästa gång du bor på hotell kolla utrymningsvägar innan du landar på rummet 🙂
hi hi hi hi, en bra start på en ”sleep all night” natt. Uff, bra det ikke var på riktigt!
Og som sagt før, du skriver sååå bra! ser alt for meg 🙂
Ha en super dag! Klemmer
Jösses, men säger som föregående, nu kommer du nog kolla utrymmningsväg vid nästa hotellvistelse,,,,,,,, och jag också efter att ha läst här.
Men du, vääääskan, såå snygg! Varifrån? BMB? Ny modell? Kramar och ha en fin dag
Jaaaa, köpte den i vintras/början på året om jag inte minns fel. Perfekta weekend-bagen. Kram
Är en sån som kollar/ev provgår utrymningsvägar på hotell och färjor innan jag boat in mig. Gör det även på teater och shoppinggallerior men där letar jag bara skyltar.
Men Emma!!Såg ju dig precis nyss!? Stod du i Stockholm o väntade på tåget kl 11:04 ?
Attans att jag hade såååå bråttom till mitt tåg att jag inte hann komma fram ! Ruuusade förbi och ögonvrån så såg jag nån tjusig tjej som liknade dig…. : )
Ha ha jaaaa jag väntade på tåget :))
Tänkte väl det!! Ja ,den chansen kommer nog inte igen i första taget !! snoooopet !
Haha <3
Jag hade också hoppats på någon, men hepp, inte hos mig heller de gånger jag varit utsatt för nån situation som möjligtvis kunnat bringa mig om livet.
Vi kanske inte har blivit utsatta för tillräckligt farliga saker på sista tiden.
Kanske dags att börja utsätta sig lite mer….
Hälsningar
Yohanna
Haha underbara du <3
Haha.. Du ser då till att hålla dig i händelsernas centrum! 😉
Nämen fy farao, så fruktansvärt. Tror jag hade kissat på mig om jag vaknat på det sättet!! Stackare. Och den nattens sömn som säkert var så efterlängtad. Förresten, visst är det väl Buse på bilderna innan, hur söt får man vara?! Många kramar Lisa S
Det är Buse ja <3
Kram
Du får se till att hålla dig nära mig för jag blir en sån där gastapo när det blir allvarliga situationer, kör med järnhand och sätter alla i arbete. Jag har ju tyvärr varit med om lite för många såna saker. 🙁
Önskar jag kunde vara lite lugnare och inte bli så himla kall och ordningsam.
Skönt att det var ett falsklarm!
Haha, det påminner mig om när jag studerade och bodde i studentlägenhetshus tillsammans med många andra nationaliteter. Brandlarmen tjöt i ett där i husen och de stackarna som inte var från Finland hade ju knappt någon aning om vad som var på gång. Mindre trevligt var det ju förstås att tvingas gå ut mitt i natten i kölden för att någon fått för sig att koka mat..
Min mamma har alltid kört stenhårt med att kolla utrymningsvägar när man bor på hotell, är på färjor etc. Tydligen rätt bra att ha det i ryggmärgen ändå… Man är kanske inte så snabbtänkt efter att ha sovit en timme. Och nu menar jag generellt, alltså. Det luriga är väl att det nästan alltid är sådär, det är ju inte på riktigt. Men huva, tänk när det är det.