-VINTIPS I SAMARBETE MED THE WINEAGENCY-
I måndags ville jag fira den här kvinnan lite extra.
Som ni vet är hon någon jag håller nära, och att vi träffades via bloggen är ju bara det i sig ganska häftigt – men hon dundrade rakt in i den där närmsta sfären jag bara håller några få, utvalda och där har hon stannat kvar. Denna kämpe, dessutom, som lever med smärta varje dag året om och trots det har utrymme kvar att ge så mycket till andra; att snickra julklappsträd åt Buse, måla oss påskägg, baka scones när jag ska komma och svänga förbi med en bit morotskaka från Olof Viktors när jag är höggravid och har foglossning och ett hus fullt med flyttkartonger.
Så när jag fick möjligheten att testa det portugisiska Periquita Reserva (som just nu firar 170-års-jubileum för vingården) så kände jag att jag ville fire lite extra jag också, trots att jag och Banditen kanske inte har några 170 år att skryta med.
Så när jag var på Johan P i måndags och fotade delikatesser till deras hemsida så blev jag så himla sugen på att ge Banditen en riktigt god middag, något jag vanligtvis inte lagar och som kunde funka fint till rött. Så jag frågade Joakim (en av ägarna till Johan P och en fantastiskt duktig kock) om han hade några förslag och utan att tveka drog han bort mig till fiskdisken och pekade på de vackert roströda tonfiskbitarna och sa att tonfisk var ett MÅSTE. Jag måste erkänna att jag var lite tveksam, för tonfisk för mig är så himla förknippad med såndär torr på burk ni vet, men han lovade att lätt grillad tonfisk var fantastiskt och att jag a b s o l u t borde göra en sallad på tonfisk, kokt hackat ägg, oliver, tomat och gurka och slunga den i chili-aioli så den blev krämig som en Ceasarsallad.
Jaha, okej. Varför inte testa? Så jag slog till på det.
(Och så köpte jag skaldjur som back up, fallfall det skulle barka åt skogen, för det vet jag att hon gillar. Och det bästa med Johan P är att man kan be dom förbereda typ allt, så dom grillade upp tonfisken åt mig och gav mig sen bara anvisningen att värma den i några få minuter på 200 grader sen när jag kom hem så slapp jag själv försöka få till en perfekt grillad tonfisk. Älskar när en restaurang/butik kan göra så).
Och vet ni?
Det blev SÅ HIMLA GOTT. Alltså verkligen! Utan att skryta för mycket så var det nog topp tre jag ätit på länge, och Periquita Reservans mjuka, runda smak gifte sig utmärkt med tonfisken och kombinationen blev smashing. Så om ni ska servera en lite tyngre fisk eller en köttbit så är Periquita Reserva absolut ett starkt förslag (den har nummer 2560 på Systembolaget och finns som flaska, magnumflaska eller box – mer går att läsa HÄR).
Och nej, lätt grillad, färsk tonfisk är inte i närheten av den där på burk, det vet jag verkligen nu. Så här kommer receptet, för detta M Å S T E ni göra:
Du behöver:
Tonfiskfilé
Romansallad
Oliver
Hårdkokta ägg
Gurka
Tomat
Parmesan
Chili-aioli
(Istället för färska oliver och tomater så körde jag på såndär i olja från delikatessen med oliver, kronärtskocka och soltorkad tomat ni vet, blev super).
GÖR SÅHÄR:
Grilla tonfisken väldigt snabbt; bara kanske 30 sekunder per sida i en riktigt het panna. Den ska INTE vara genomstekt. Koka ägg och hacka. Skölj salladen, dela tomaterna och gurkan. Sen ska detta slungas och jag vet inte hur ni brukar göra men jag stoppade helt sonika ner salladen och gurkan och oliverna och allt utom äggen och tonfisken i en plastpåse, slängde ner några matskedar chili-aioli och skakade runt för kung och fosterland. Ut med det på tallrikar, lägg på lite hackade ägg och hyvlad parmesan och dela till sist tonfisken i två delar och lägg den på salladsbädden. Man dör så gott det är.
(Eller så går ni till Johan P/en fiskrestaurang och ber dom grilla upp tonfisken åt er, sleva upp chili-aioli i en burk och lägga sallad + oliver + det andra i en påse så kan du i princip bara hem och skaka ihop allting sen).
Vi satt länge och åt, doppade färskt bröd i lite olika såser, sörplade vin, pratade och ventilerade sånt som vi behövde bolla mellan varann och fnissa åt. Mannen var mest upptagen med att äta salladen, även han tyckte att den var en enorm hit. Och när vi satt där, en helt vanlig måndag, och åt en riktigt god middag bland levande ljus så slog det mig att det där borde man bannemig göra oftare.
Strössla guld över en måndag, liksom.
Hm, jo, vi kunde ju inte s t r u n t a i back up-maten såklart, trots att tonfisksalladen nu var en sån jättehit. Så den högg vi också in på, trots att vi egentligen var alldeles för mätta (och trots att rödvin och skaldjur inte alls ska gå särskilt bra ihop, det är något med att joden krockar med tanninerna om jag inte har fel för mig, men det gick bra ändå).
Så efter ytterligare en timme såg det ut såhär;
skal precis överallt och i vanlig ordning mest skal på min tallrik (eftersom jag skalar Banditens rånkor etc; när vi käkar skaldjur på restaurang tittar alltid kyparna snopet – min tallrik har ett berg av skal och Nicole har knappt ett enda, som om jag moffat i mig allt själv och hon bara fått lite rester) och ljus som nästan brunnit ner helt i den där ljusstaken hon gett mig efter att ha vetat om att jag trånat efter den i månader. Och där satt vi bland skal och salladsrester och ljus och pratade ännu mer, och letade i skafferiet efter choklad och delade drömmar och gjorde upp planer.
Ja, och så blev alltså en vanlig måndag en alldeles underbart ovanlig en.