Ordet ”frilufsande” är ganska laddat för mig;
laddat med bilder av pretentiösa långvandringar i fjällen, tältande, vindjackor och fotriktiga skor. Men det behöver ju inte alls vara så, egentligen. Att frilufsa kan ju lika gärna vara att packa in familjen i bilen och köra till stranden när det är vinter för att spendera en timme med att leta snäckor, njuta av kvällsljuset och få lite rosor på kinderna. Så när jag blev tillfrågad att vara ambassadör för Barnängens Hela Sverige Frilufsar (<– länk) så blev det rätt just för att det inte nödvändigtvis handlar om de där avancerade vandringarna i fjällen, utan även om vad man kan göra en helt vanlig söndag med två små barn utan att slå knut på sig själv fullständigt.
Så hur frilufsar vi då?
Är vi i Drömmen är ju varje dag ett frilufsande mer eller mindre; det fiskas och plockas svamp och byggs träbåtar och allt det där andra ni vet. Är vi hemma så är en favorit precis det ni ser på bilderna; stranden.
Vi har ju havet här, strax intill, och det är lika vackert en iskall februaridag som en ljummen julikväll.
Så varför inte ta tillvara på det?
Buse ville plocka snäckor (och skräp, han är väldigt inne på att plocka skräp på grund av förskolan) och Noah, som kanske inte direkt är en frilufsare i själen, är ändå nöjd om han blir inpackad och får ströva fritt och kanske får se en fågel då och då att ropa efter.
Och Tooka, ja. Hon fick lite extra kvalitetstid de gamla damen.
Man kan leta efter mjukt rundade stenar eller snäckor…
… hitta en båt som är spännande…
… och lyssna på hur vågorna slår in.
Och där har ni det – vår version av frilufsande. Kanske inte så uppstyrt eller med en mil av vandring inkluderat, men det vackra bor oftast i det enkla och en promenad på en folktom strand när solen därpå väg ner kan vara precis vad som behövs för själen (och för spring i barnben).
För mer tips och inspiration på frilufsande kan ni kika in HÄR.
Det behöver ju inte vara så stort för att vara en njutning.
I samarbete med Barnängen
Tack tack Emma, Dina bilder och ord gav mig idag vad jag behöver…det jag längtar efter att få uppleva…genom det här fina inlägget gav Du mig möjligheten, att komma nära det jag behöver idag…tack ❤️. Min barndom är fylld av upplevelser av naturen nära omkring mig. Något jag tagit med mig in i Livet vidare genom åren. Det vackra underbara finns nära…bara man lyfter blicken…ser, lyssnar…
I gemenskap som allena…efter vad själen är i behov av.
Och lena stenar är sköna att ha i sin hand 😉. Liksom minnen, att bära med sig genom Livet.
Ljusa Kramar från Ninni.
Å.. havet..
Saknar det från Göteborgslivet..
Här i skogarna av Hälsingland får vi njuta Ljusnan istället.
Så fint det ser ut 🙂
Så rätt! Att bara komma ut i naturen är en upplevelse och en lisa för själen, för stora och för små!
Men exakt! Och man avskräcks ju lätt av det ”invecklade”. Vi har verkligen börjat med det enkla, men börjar känna oss redo för lite större äventyr… 🙂 Att vara ute med barnen har gett oss mycket värdefull tillsammans-tid och många fina samtal. Önskar att vi hade börjat med mer sånt tidigare!