Att snart börja landa i känslan också.

Ja, nu är vi alltså här.

Och VILKEN smidig resa det var igår! Pojkarna var så duktiga att jag knappt kunde tro det själv – man tenderar ju att föreställa sig värsta tänkbara scenario där man svettig försöker sjunga barnvisor för sur tvååring i tre och en halv timme eller så, men ingenting sånt alls blev det. Buse var som bekant inga problem, och Noah satt som ett freakin ljus och tittade på Babyarna, käkade godis, målade i målarbok och klistrade med klistermärken.

Och väl på plats på Rhodos somnade båda pojkarna som stockar i taxin från flygplatsen, så där satt jag och mannen i tystnaden och tittade lite chockat på varann och ryckte på axlarna. Man kunde inte bett om en smidigare resa.

Här bor vi!

Javisst, ni som hängt med ett tag ser att det är samma hotell på Rhodos som vi bodde på sist – när Buse var runt ett och ett halvt tror jag (Lindian Village heter det, ligger i Lindos)? När vi väl bestämde oss för Rhodos fanns det ju liksom inte nån annan plats vi kunde tänka oss vara bättre att bo på helt enkelt, så vi bokade en favorit i repris.

Åh, det är så u n d e r b a r t att vara här att ni fattar inte! Bort med vinterjackor, vardagsstress och kalla händer. Hej värme och sol och stilla vatten.

Här ska vi alltså husera en hel vecka.

En hel vecka med hav och goda middagar och solvarma pojkar och tillsammanstid och allt det där andra som är semester. Man får ju nypa sig i armen ibland känner jag.