När jag väl kom fram till Lund blev jag tilldelad ett rum, en fräsig papperssäck att dra över mig och ett par små tossor (som de av någon konstig anledning envisas med att göra vita vilket jag tycker känns sjukt ologiskt). Jag fick en barnmorska som jag bara minns var brunett och en sjuksköterska (inte läkare, mannen fick rätta mig) som var dansk och som jag inte förstod ett ord av. När hon pratade log jag och nickade artigt, men jag kastade herregud-hjälp-mig-blickar till mannen som bara garvade.
Har ni sett den där reklamen om bropass och svenskarna som inte fattar? Det är jag. Alltså på allvar. Jag trodde först att dansken pratade hittepå-danska i den reklamen vilket mannen tyckte var hysteriskt roligt. Hursomhelst.
Allt från den här punkten och framåt är faktiskt ganska luddigt, men jag har för mig att jag fick ligga ganska länge innan danskan och den söta brunetten förstod att det var läge för smärtstillande. (Tack och lov gick förlossningsbrevet hem, de fattade vem jag var och vad jag behövde). Dansken föreslog Petidin och i det här läget skulle hon ha kunnat föreslå crack tror jag, jag bara nickade ja ja ja och sträckte villigt fram händerna för att sätta kanyl, trots att jag är den mest nålrädda personen i världen.
Ärligt tjejer, den där dunderkanylen i handryggen var nästan värst av allt på hela förlossningen. Topp tre iallafall.
Kanyl i handen för att kunna sätta motdropp om förlossningen skulle ta mindre än sex timmar, och sen fick jag snällt rulla över och visa skinkan för att få en saftig spruta i graviditetsdepåerna. Dansken tryckte in sprutan, tjoffade i mig morfinet och sen tog det vadå? tre minuter? innan jag kände att det inte alls var läge att ligga kvar i sängen utan mer var läge att gå och eh… vomera. Nelly viftade hjälpsamt med en såndär liten kräkpåse med plastkant som de har mängder av i ett förlossningsrum, men jag kände att det jag hade på gång knappast var i storleksordningen kräkpåse utan snarare sopsäck så jag hasade mig så snabbt jag kunde till badrummet, satte på vattenkranen (jodå) och sen exorcistkräktes jag som en galning över typ… allt. Verkligen. Det var liksom halvvägs mot toalettstolen som jag kom på att det där med att böja sig framåt och att vara höggravid inte direkt hörde ihop. Om vi säger så.
Ja.
Det finns dusch i badrummen. Tack och lov. Och trots att jag var påtänd som ett hus var jag mycket noggrann med att släpa ut duschmunstycket och spola hela badrummet (inklusive mig själv) rigoröst i kallt vatten. Värkarna tänkte jag inte riktigt på i detta skede, det var mest jag och duschen och sen en kvarts tandkrämsorgie där jag svor att aldrig mer äta pizza.
Petidinet? Jag ger det +++ av fem möjliga. Fördelen var väl att det tog udden av värkarna en aning. Nackdelen var att det var som världens sämsta tonårsfylla. Man blev sjukt trött och slö och lite snurrig, och jag satt sen mest i sjukhussängen och tittade på Nelly och mannen och sa jaha, det här var ju livat och var nästan lite sur över att jag blev så ofantligt tråkig. När dansken kom in nästa gång för att gräva och kolla läget (4 cm öppen) förstod jag ännu mindre av vad hon sa, så då låg jag mest där och försökte fokusera henne med blicken och sa jag förstår inte alls vad du säger med sluddrig röst och frågade om hon inte hade lite schysstare grejer att bjuda på; nåt man inte blev så snurrig av.
Och sen var det dags att byta arbetslag, och i nästa del kommer ni få höra allt om lustgasen, de två Annorna, de fyra värsta timmarna av hela förlossningen och om barnmorskestudenten hittade Nemo. Eventuellt hinner vi även göra bekantskap med Älskade Ola och hans epidural.
Det här är bra, Emma. Stieg Larssons trilogi är inget i jämförelse. Jag följer med största spänning, även om vi så att säga vet slutet… Kramar Kicki
Jag är mycket tacksam över att du ger oss den här beskrivningen i skriftligt format. Förlossningar etc på film är bara too much. Varför vill man undrar jag?
Onödigt vetande liksom. En del kan man ju hålla lite privat.
Kram Mrs G
Hahhahahaahhaahahahahha, oh mann!! förlåt, man ska väl int skratta men du får det och låta så roligt(och DET brukar förlossnings storyn A L D R I G göra..)
Love it! Speciellt förlossningsbrevet som jag helt missat eftersom jag är en sån ny läsare.
Allt du skriver är så levande och så roligt.
Du är som den där bästa vännen man önskar man hade, allas vår internet-Nelly.
Kram
Ett jättestort PS. Snälla alla, jag vet att man inte ska be om saker i andra personers bloggar men ni kan hjälpa mig få uppleva mitt livs dröm. Rösta på mitt bidrag till Fjällräven Polar 2012 så gör ni mig lyckligast i världen! Kram Kram
http://www.fjallraven.se/friluftsliv/polar/tavling/tavlingsbidrag/bidrag/?uid=707
Kanyler i handryggen är aldrig en hit, glömmer aldrig när jag första gången i mitt liv skulle få en sådan och det gör nog aldrig op-personalen heller för den delen, aj!
Tack för att du är så ärlig och rak och tack för ditt härliga sätt att skriva och beskriva, du är bäst! 🙂
Hahaha, ja, det är upplevelser man aldrig aldrig glömmer, jag lovar!!! Kul att vi får vara med din historia!
Hmpf petedin, sen jag läste Emmas (en av Emmorna här inne) berättelse om hennes första dotter är jag livrädd för petedin. Jag är även rädd för EDA sedan en väninna sa ”det var så skönt med EDA för jag kände ingenting inte ens värkarna eller mina ben”. Så i mitt förlossningsbrev stod det att jag ville ha lustgas, akupunktur, varmt bad (big, huge misstake) och massage.
Undras om du hade samma danska som min väninna hade i maj när jag fick vara med när lilla dockan kom till världen. 🙂
…spänningen är olidlig, haha! Fast vi vet ju hur det slutade dock.
Just bring on the rest of the story!!!
Underbart – vill läsa meeeeer 🙂
Säger som Angela. Bring it on. Vi vill höra mer. Och jag har ändå fött fyra barn. Ska bli spännande att höra din erfarenhet av lustgasen. I loved it. Fast med fyran exorsistkräktes jag av den. Men det var nog mer på grund av att huvudet var nere vid spinae. Vilket den jä… uskan inte fattade. Hon drog ned lustgasen och jag skrek TA HIT BM. HON KOMMER NU!!!. Du är en underbar fotograf. Fantastiska bilder. Även om motivet är vackert, så tror jag att mycket sitter hos den som står bakom kameran. Kram och hoppas ni får en fantastisk helg. /Sahra
He he he – jaha, det här var ju livat 🙂 Detta är som en bra bok (du borde förresten skriva en), väntar med spänning på fortsättningen!
Asså du skriver bara såååå bra!!! Det är underhållande att läsa trots att det är en förlossningsstory! Och DÅ måste de vara bra skrivet! Kramar
Oj oj vad spännande att läsa detta 🙂
Holy mother of…vet inte om jag blir mest avskräckt eller fascinerad av barnafödande – men jag ser verkligen fram emot forsättningen – vill jag lova!
Hehe..fick också petidin. Låg tydligen och vaggade på sidan i sängen och sa ”oj,oj,oj,oj,oj….OJ,OJ,OJ”, osv vid varje värk;) Själv minns jag bara att jag tyckte att det värkte lika mycket, men jag orkade inte röra munnen eller öppna ögonen tillräckligt mycket för att säga till.
Detta och kvaddlar var förövrigt det enda smärtlindrande jag fick. Åsså lite lustgas som inte hjälpte alls (däremot är det helt nödvändigt för mig vid tandläkarbesök modell laga tand!). Kräktes bara av det.
Och nu vill jag höra meeeer. Det är för lite blod och köttslamsor än så länge;)
Kram Susanne
Åh fy sjutton för smärtstillande! Tror bestämt jag ska börja öva sån där paraflaxanding eller vad det nu kan tänkas heta, redan nu, så kan jag vägra lindring när min dag väl kommer… det finns ju inget värre än att få massa meciciner som mand essutom blir lullig eller kräkig av! imponerad över att du överlevde.
Men gu va roligt och intressant att läsa om förlossningen Mera mera!! 🙂
Heeeerrreeemiiinjjeeeee 😀 va du e cool kvinna 😉 hahha
kramis!
Kolla in denna youtube filmen över Danska språket http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk, den är ju bara så klockren och sann för den delen. Jag har jobbat i Köpenhamn i 5 år och, ja det är så det är, mest en massa ljud och halva ord :O)
Kul att läsa din förlossnings berättelse :O)
Ha en mysig fredag!
Kram
Väntar med spänning på del tre 🙂
haha..kaskad-vomeringen minns jag mkt väl,, jag tog dock bara lustgas..mest för att jag ville vara så klar som möjligt..men jeeez vilka mängder det kan komma..;-) på tidigare bilder har jag tyckt Leo är en kopia av sin far men nu..Han är Dig upp i dagen! Vacker som få! :))
Ohh vad jag känner igen mig! Födde min Neo 28 juli i Lund OCH råkade också ut för en danska … man känner sig så jäkla utsatt i denna situation och vill ju verkligen förstå… hade också jätte svårt att förstå henne. Kanske samma danska, ”min” hette Mette, ljust långt hår. Skulle tippa på att hon är i 30årsåldern.
Ett annat sammanträffande är att jag också var inlagd på 44an, dock pga högt blodtryck istället.
Väntar spänt på fortsättningen!
Älskar din skildring o väntar m spänning på fortsättningen 🙂
Oh My, min fredagskväll är gjord!
Vänta med del 3 tills jag hämtat chipset för detta verkar ju snaskigt värre:-)
Kram M
Annie, jag spydde som en gris utan någon som helst smärtlindring. Det trycker liksom på i ALLA ändar…
Underbart!!! Du är för skön! fatta vilket jobb att jobba på förlossning. De måste skratta ihjäl sig varje dag eller??? 🙂
Ja, herre jäklars! Den där kanylen i handryggen ÄR det värsta av allt. Jag gjorde misstaget (andra förlossningen) att säga att jag inte gillar nålar, precis innan min sjuksköterska skulle sätta kanylen. Så efter tre försök med ”lirk-lirk” å ”jamen-ta-du-å-gräv-liiite-längre-ner-i-handbenet-gööör-det-bara” så gav hon upp, stackaren. Blåmärket som jag fick på handen hade jag kvar i tre veckor. Kändes som om någon slagit mig med en hammare på handen och det såg ut som det också. Bokstavligen. Hon som senare skulle sätta droppet i armvecket hade nog inte heller en bra dag för det var samma visa där (fastän att man typ kan träffa mina vener från månen eftersom de bara står rakt ut) och efteråt var jag helt blå där också. Såg ut som en narc i flera veckor. Sexy….
Iallafall.
En härlig fredagskväll önskar jag dig och din bedårande lilla silkesapa
KRAM
Det låter sååå jobbigt! Fy! Nu blir jag inte alls sugen på att skaffa barn… 🙁 Men jag får väl hoppas att det går lika fort när det är min tur som det gjorde för min mamma, 1,5 timma efter att vattnet gått var jag ute! =)
Nej nej inte bli avskräckt! Det är inte så farligt. Jag kunde ju blogga under tiden 🙂
Hahaha åå vad jag garvar! Jag ser ett fyllo – typ Robert Gustavsson full – framför mig hahaha!
Men detta Petidin, har aldrig hört talas om.. Typ morfin fast ändå inte eller? Vad kan man jämföra med, alvedon eller voltaren eller epidural?
Var det bra eller dåligt att inte minnas så mycket? Tycker du det är tråkigt eller var det värt det pga av smärtminskningen?
Ser fram emot nästa del!
Och UNDERBART foto på Leo! Rama in!
♥
Morfin. Och det är helt klart värt att vara luddig tycker jag, för det fanns inte en chans i världen att jag skulle fött utan bedövning. Men det är jag – många klarar av det hur bra som helst.
Kram
Underbart att läsa din förlossningshistoria. Du är den bästa skribent jag vet.
Herreguuud! Du skulle kunna bli författare, det är roligt och spännande på en och samma gång. På många plan kan jag dessutom känna igen mig själv (har gjort det 4ggr och jag kan säga att ingen förlossning är den andra lik) .Ska bli kul att få ta del av resten av din berättelse….. /cissi
Åh huvaligen, använder dom Petidin än?! Jag fick det för snart 13 år sedan vid första förlossningen och det var fanimej det värsta jag varit med om! Hade precis lika ont, men låg där dom en dregglande dåre. Totalt borta i skallen. Och så spydde jag som en tok med……
När jag fick lilla killen för 3 år sedan tog jag med Petidin i förlossningsbrevet som det enda dom INTE fick ge mig.
Däremot så tokgillar jag akupunktur, lustgas och epidural:)
Oj, oj, oj…. Och sånt här läser jag!?!
Inte gravid…än, men ösnkar och bli en dag. tror jag. Nu är jag inte lika säker längre. ;o)
Kram