Oj. Vilket dilemma den här tjejen har. För att ni inte ska känna att det mesta blivit sagt (jag tenderar ju att bli jäkligt långdragen) kommer jag ikväll att vända på steken och låta er svara först.
Vad tycker ni? Hur gör man när det blir såhär?
Oj. Vilket dilemma den här tjejen har. För att ni inte ska känna att det mesta blivit sagt (jag tenderar ju att bli jäkligt långdragen) kommer jag ikväll att vända på steken och låta er svara först.
Vad tycker ni? Hur gör man när det blir såhär?
Rakt på sak helt enkelt.
Tala om för de berörda hur ni/din pojkvän känner och mår och säg att ni vill lösa problemet, det viktiga är att de förstår att han mår dåligt av situationen.
Händer inget så undvik dem helt enkelt. Hårda ord men jag väljer att citera min kloka mor, varför ska din sambo/du må dåligt för att hans släkt ska må bra?
Människor som suger energi ur och gör att man mår dåligt ska man undvika, släkt eller inte – så är det.
Hoppas mina tips kan hjälpa och att det löser sig, det viktigaste är att man är ärlig mot alla berörda inklusive sig själv.
Stor kram
Jeg er helt enig med Maria. Det er ikke rettferdig at de skal få bestemme hvordan julen skal feires uten at dere har noe å si. Sitt ned med dem å si hvordan dere føler det (selv om det er vanskelig for samboeren din) for hvis dere ikke gjør det nå kommer det aldri til å bli bedre.
Man må selv si ifra om hvordan man ønsker å ha det, for det er ingen andre som passer på deres behov. Og det er lov å være ærlig!
Jag tror att ni alla skulle må bäst av att undvika släkten – åtminstone ett tag. Ta ett avbrott från dem, stiga åt sidan ett tag. Förstår att det känns viktigt med rötter och släktband – men det ska inte vara på bekostad av att man mår bra! Så, undvik de som är er nära på grund av blodsband i jul och umgås kanske istället med dem som är er nära för att ni själva valt det, för att de får er att må bra – era vänner etc. Alternativt, res bort över julen, det är ju en självklar ursäkt för att inte behöva fira med släkten samtidigt som ni tar kontroll över er egen situation. Kanske kan de båda trätande sidorna med lite perspektiv förstå att situationen är ohållbar för din sambo och dig?
Om inte sambon själv vill tala om detta med sin familj så tycker jag att du ska göra det. Berätta hur det är, hur han mår och hur de får honom att må. Sedan väljer ni!
Vi har själv blivit uteslutna efter att ha förlorat en son (mycket märkligt jag vet) och vi har valt att inte åka dit. Vi har pratat om det, berättat hur vi upplevt allt, lagt alla kort på bordet och sedan höll vi oss undan. Inte för att detta har hjälpt alls, men vi fick ett par års andrum, att känna efter och stärka vår familj. Det behövs.
Det är vidrigt när vuxna människor beter sig så här! Jag hoppas verkligen att ni får tala ut om det här innan jul så att ni åtminstone slipper ett par stressmoment!
Om ni har blivit uteslutna från vissa delar av julfirandet så kan dom ju inte ta för givet att ni kan då det passar dom? Tycker det vore starkt av dig om du pratar med hans mammas sida, sådana här situationer brukar bli outtalade. Det här reder inte till sig av sig självt. Om dom inte förstår och gör något för att förändra situationen så tycker jag att ni ska gå eran egen väg, utan hans släkt. Kanske inte helt ordagrant men på era villkor.
Släkt är viktigt och det är otroligt laddat det här, men jag tycker iaf att ni ska börja med att ta upp en diskution. Funkar det inte så är det väl tyvärr bara att acceptera hur det är och veta att ni gjort vad ni kunnat. Ni har inte gjort något fel. Kanske kan släkten på din sida vara den starkaste länken?
För mig har familj och släkt aldrig varit superviktigt. De viktigaste personerna är för mig de som faktiskt gör sig förtjänt av min kärlek, omsorg och respekt.
Och jag tror att det är det som är grunden till en bra relation. Om de uteslutit er och sedan blir sura över att ni valt bort, då är i min värld respekten inte ömsesidig. Att välja när det passar? Varför ska det vara ett privilegium endast de har?
Jag hade antagligen tagit diskussionen med sambons mamma själv. Sån är jag, han har inte rätten att berätta för mig hur mina relationer med andra människor skall vara- även om det är hans mamma så har ju ni en egen relation (bra eller dålig).
Prata genom det, ta en paus från varandra denna julen, fira med dem som ger er glädje och kärlek.
Njut och kasta bort det dåliga samvetet, ni bestämmer över ert liv och lycka!
Hejsan
Egentligen är det bara sambon själv som kan ta uti med sina problem med släkten. Egentligen. Jag tror inte att det är någon bra idé att du pratar med hans mamma. Inte i detta skedet.
Ni måste prata själva i lugn och ro och bestämma hur ni vill att era jular ska se ut. Ni ska skaffa er egna traditioner och om ni har barn är det extra viktigt.
Jag tror inte på att diskutera som om din familjs sätt är det enda rätta även om du tycker det. Kan bli motsatt effekt.
I lugn och ro diskuterar ni hur NI vill ha era jular och så gör ni så. Men då gäller det att ge och ta från båda. Om sen någon släkting har åsikter är det enkelt att säga att ni vill fira på ert sätt precis som dom firar på sitt sätt.
Min man och jag bjöd in alla till oss på julafton för att slippa fara runt. De som ville och kunde kom andra inte.
Massor med arbete men bra för oss och senare för våra barn
Låt inte julen bli ett problem utan förstå att det kanske tar lite tid för din sambo att blir en julälskande person. Kanske blir han det aldrig men kommer att göra så gott han kan för din skull.
Lycka till!
Håller med dom ovan här!.. Har själv lite av samma problem, man är inte tillräcklig o aldrig e dom nöjda och sen e d myke tycka synd! Så rekommenderar att stärka er familj, alltså se först till era behov så att ni mår bra:)! Man kan ju pröva ti prata ut med dom inblandade annars kommer det vara en sur grund man står på å inte äkta glädje som man känner, blir lite som ett korthus…å så måste man väl acceptera att vissa människor, släkt eller inte ser bara situationen från deras synpunkt, å inte tar ansvar för sitt handlande.. Så gör sånt ni tycker om o gläds åt:)! Låt inte släkten förstöra det för er, ha förståelse o visa kärlek i er lilla familj! Hoppas allt löser sej till det bästa, kram!
Jag känner igen mig detta!
Mm släkt kommer ej överens med varandra. Min sambos släkt kommer ute överdels med varandra. Och till råga på allt så kommer inte våra familjer överens.
Så hur gör vi?
Jo, vi skiner i det! Eller iaf jag. Min sambo försöker hålla god ton till det hela, men jag vet att det såklart tär på hinom.
I år har jag bjudit ALLA! Och de som inte kommer får skylla sig själva, och de som kommer låter jag ej förstöra min jul. De tvingas till att bete sig mot varandra helt enkelt.
Det viktigaste för mig är att jag och min sambo har en mysig jul tillsammans. Ingen får förstöra min jul! De som inte kan ta sig i kragen kan få vara för dig själva och se hur kul det blir!
Visst är familjen viktig, men man kan inte rå för vilka som är en släktingar, men däremot kan man välja vänner. Så jag skapar min egen familj 🙂
Lycka till! Och låt INGEN tjurpuppa (som oftast är osams med någon, men kommer inte ihåg varför för det var en piss-sak för tio år sen som utlöste det hela) förstöra Er jul!
Kram Linnéa
Jag tänkte samma att kanske ordna nått julfirande själva. Eller kanske umgås med din släkt då finns det ju en anledning att tacka nej. Men det utgår inte ur brevet hur din släktsituation ser ut. Jag vet dock inte om det skulle hjälpa om du skulle gå in och föra hans talan då detta kan resultera i en ännu värre situation än det redan är. Det beror ju helt på hur hans släkt reagerar på kritik. Om det är någon som skulle säga nått så måste han nog göra det själv. Men en timeout för honom kan vara som en boost så han kanske hinner reflektera över att det går att ha en trevlig jul utan utanförskap. Kanske ni kör varannan jul om det går alltså. Eller att ni gör en resa som någon sa.
Hoppas ni hittar ett sätt så alla mår bra.
Gud så jobbigt för er.
Jag förstår att det måste vara oerhört påfrestande att se hur din sambo lider och lusten att prata med hans familj måste vara enorm.
Dock tycker jag att du skall undvika det, inte göra något som inte är din sambos vilja…för då hamnar han liksom utanför igen på något vänster. Han måste få välja.
Däremot tycker jag att du skall fråga honom hur han vill att du skall hantera detta. vad behöver han från DIG? Kanske kan han inte svara men då har du frågat. Sedan så kan du bara på alla sätt finnas för honom. Inte tycka synd om (så han märker det), inte prata skit om hans släkt utan tvärtom försöka lyfta fram goda saker i ljuset. Det är sådant man vill höra om sin familj även om man själv är besviken. Sedan så tycker jag att ni skall uppmuntra en god relation så gott ni kan. Om ni inte vill vara där…skicka julbukett eller något liknande. Ring på julafton o.s.v.
Endast kärlek kan lösa konflikter. Mer och mer kärlek. Också i er relation.Även när han är lättretlig. Fråga honom hur han vill att julen skall vara och försök komma överens om något som ändå känns okej. Vid något annat tillfälle kanske det känns bättre för honom att prata med hans mamma men låt det bero nu.
Men du är också hans familj nu. Och i den familjen är han inte utanför. Det är fint.
Jag hoppas så att det löser sig för er. All värme och kärlek som jag bara kan frambringa, till er.
Kramar
Julen är inte en tid för krav och måsten. Gör det bästa av situationen i år, det som är bäst för er alltså inte för någon annan. Nästa år bjuder ni i god tid in alla ni vill träffa till julen (måste inte vara just på julafton) och de som inte vill komma kan gärna låta bli. Man blir inte mindre släkt för det, och det finns ingen poäng i att fara och flänga runt om det ändå bara gör en ledsen och stressad.
Och jag tycker dårå inte att du ska gå bakom ryggen på din sambo för att prata vett med hans släkt, det är inte schysst. Däremot spontant ringa och luska lite med svärmor kan man göra, ni är ju också släkt, nästan! 🙂
Åh, vad jag känner igen mig. Jag själv har samma dilemma. Varje jul har varit en plåga för mig, man ska vara överallt (har skilda föräldrar + sambons familj) och får någon mindre tid än den andre så blir det ett jäkla liv. Oftast spelas det på mitt samvete, ”ska din lillasyster behöva fira julen helt själv” osv. och det tär! Det vill jag lova. Men i år har jag bestämt mig för att sätta mig själv (och min sambo) i första rummet och det ska inte bli en jul som bara går ut på att sitta i en bil för att göra alla andra till lags. I år tänker jag fira jul hemma hos min pappa och min släkt där, för de får mig att må bra och det är just det man ska göra under julen.
Jag tror helt enkelt att man behöver dra en gräns. Fundera på vad man själv mår bäst av och sedan göra så. Om folk blir sura eller arga så får man se det som att de inte bryr sig tillräckligt mycket för att förstå, utan mest tänker på sig själva. Det är självklart jättesvårt och man kommer säkerligen att såra någon eller några, men man kan inte alltid bara se efter andras behov. JAG ÄR VÄRD ATT PRIORITERAS!
Hoppas ni kan lösa det på något bra sätt så att det blir en trivsam jul för alla inblandade och att din sambo kan få några stenar lyfta från sina axlar. Kram
Sk*t i släkten from nu och åk utomlands istället (om ekonomin tillåter). Annars kan man ju tälta eller nåt annat… 😉
Aj vad jobbigt. Och antagligen inte helt ovanligt.
Jag tycker det allra viktigaste är s- om Lena här ovan skriver – att ni två sätter er ner och funderar tillsammans hur NI vill fira julen. Ni är ju en familj själva. Hur vill ni ha det? Vad vill ni göra? Vad vill ni inte. Sedan så utgår ni från det.
Angående huruvida du skall prata med hans familj eller inte, så tycker jag det är svårt. Egentligen så tycker jag det bästa är att vara öppen o ärlig som några här nämner, men samtidigt så undrar jag om det inte är din sambos sak att själv prata med sin släkt. Vill han inte det, så kanske du får låta det vara just nu – och istället fokusera på vad ni två vill göra?
Hej! Säger som några ovan. Fundera först ut tillsammans hur NI vill fira jul. Sen kör ni på den linjen. Ett samtal med berörda släktdelar kan ni ta sen efter jul kanske när känslorna inte är så svajiga. Sen ska du absolut INTE tala med de här släktingarna hur din sambo har det. Det måste han göra själv. Annars är kanske risken att det blir helt fel. Däremot kan du ju berätta hur DU känner. För du är ju faktiskt en del av detta.
Men som sagt det är jobbigt att ta fajten. känner ni er inte trygga med vad ni tycker och känner så vänta tills ni är starka nog. tills dess välj ett bättre alternativ för er. Fira själva kanske? Eller med några vänner?
Lycka till och god jul!
Jag vet inget värre än familjeråd och ”nu ska vi sitta ner allihopa och lösa det här”. Funkar för vissa men inte för mig. Jag hade sagt till sambon att det här är hans familj och han får välja hur vi ska angripa eller inte angripa problemet. Vill han älta och problemlösa – fine! Annars hade jag stöttat, peppat och tagit in på SPA hela julen i Varberg.
(Sopa under mattan is my middle name – men så löser tiden väldigt mycket också….)
Lycka till!
Det här känner jag igen mig i. Min familj är ett evigt problem och det blir alltid drama när vi träffas. Lilla syster som jag är är det ofta jag som blir det svarta fåret :O(
I år har jag för första gången bestämt mig för att satsa på mig själv och göra min jul så trevlig som möjligt. Då väljer jag att fira den med mina fina svärisar :O)
Efter många års hopp och många tårar så får jag nu acceptera att min familj är som den är och vi (jag och mina systrar) kan inte komma överens. Och det är så skönt att ha fått den insikten och att jag har gjort mitt var.
Så mitt tips är kort och gott, gör det som är bäst för er så er familj mår bra :O)
Kram
Nej, jag tycker inte att du ska prata med hans släkt. Det är hans problem att lösa. Däremot håller jag med Annika om att du däremot kan stötta honom i hans beslut i hur han vill tackla problemet. Att du sen kanske med tiden får över honom på din linje kan vi ju prata tyst om 😉
I övrigt, var tydliga mot släkten att nu vill vi göra så här (ex.vis fira med din släkt) vi får se hur det blir nästa år.
Jag är själv skilsmässobarn och det har alltid varit varannan jul, så är det även för mina barn. Vi delar inte upp själva julhelgen utan har mitt ex barnen julhelgen firar vi Lill-jul nyårshelgen.
Och lev inte för andras skull. Trust me, ingen blir lyckligare över att ni viker er dubbla för omgivningen. Mer ego!
Och släkt är viktig för dig. För honom är den också viktig, men på ett annat sätt och kanske lite på distans. Och blod gör ingen familj. Familj är de som är nära. Om det då är grannen, lillasyster eller brevbäraren är åtminstone för mig oväsentligt.
Stötta din sambo och gör egna traditioner som gör ER lyckliga så ska du se att det ordnar sig. Även om det kan ta tid och du känner det som att du får bita dig i tungan många gånger. Kram och hoppas ni får en fridfull, lugn och harmonisk jul.
Jag tror att de flesta känner igen sig på ett eller annat sätt. Jag tror också på att vara så rak som möjligt. Vad kan bli sämre liksom. Ta hand om varandra.
Du och din familj är nr 1. Ni ska absolut inte anpassa er för att andra vill det! Gör det bästa av julen tillsammans och boka av ALLA. Sätt ner foten. Som mamma kan jag inte förstå hur man kan bete sig så tanklöst som vissa föräldrar gör. Vad kan vara så hemskt att man inte kan lösa, vi lever, vad vi vet, en gång och då ska vi ta till vara på detta!!!!
Vår tid är dyrbar, var rädd om den och i det här fallet måste ni vara själviska, ni ska också må bra! Lycka till och förhoppningar om att ni trots att får en god jul!
Jag förstår att du vill väl, men det här är hans puck. Jag råder dig att inte lägga dig i. Om han förstås inte har gett dig klartecken för att han kanske känner att det är skönt att slippa ta den konflikten. Annars – han reder ut det där när han är mogen. Att inte fira jul med släkten är inte särskilt märkvärdigt tycker jag. Jag är ändå starkt traditionsbunden. Men livet är för kort att fira med människor som man inte tycker om. Bara för att man är släkt behöver man inte älska varandra. Hur harmoniskt och lättsamt och kärleksfullt blir det. Att snabblösa någon konflikt två veckor innan jul bara för att oohh vi måste fira jul med släkten för så är det bara är inget att rekommendera. Jobbar ni på att lösa den där konflikten så kanske nästa år. /Sahra
Åh vad jag känner igen mig! Av egen erfarenhet kan jag väl säga att blod inte alltid är tjockare än vatten. Att man ska göra det som är bäst för en själv och sin egen familj. Det gjorde jag och ångrar mig inte!
Livet är för kort, de ska tänka på sig själva, det är ingen annan som gör det åt en! De ska fira jul precis som de vill, vill de vara för sig själva så ska de vara det och that’s it! Kanske lättast? Det går ju alltid att skylla på att man vill skapa egna traditioner och det kanske vore skönast när det verkar vara så struligt. Känner så väl igen mig i att flänga och fara, i år är det nog sista året vi gör det, är dödstrött på att försöka pleasa alla, nu har vi en egen liten familj och dags att skapa egna traditioner.
Säger som många andra. Hur vill NI ha det? Ni är ju en egen ”familj” och ni ska göra det som känns rätt för er.
Usch å fy vad tråkigt!!!
Som jag ser det finns det inte så himla många scenarion här.
1. Du har talat med din sambo om att ni ska ta en diskussion med hans familj, han säger nej. Då är det alltså inget alternativ enligt mig. Det måste ju vara hans ”call” liksom. Däremot är det ju inte ok att han ska gå runt och vara deppad över det heller utan ni måste ju tala igenom det här ordentligt sinsemellan. Kanske han behöver en påminnelse om att hans humör påverkar dig/er andra (har ni barn är ju detta ännu viktigare). Det finns ju en chans att han därefter blir positivt inställd till ett samtal med släkten.
2. Om han beslutar sig för att ett samtal kanske är av godo trots allt så måste ni ju besluta om huruvida ni bör ha det samtalet nu före jul, eller efter. Förmodligen är det bättre att ta det efter julen, så ni inte är lika stressade och uppladdade.
3. Om det slutar med att ni inte talar med dem, eller med att samtalet går åt pipan så är det inte mer med den saken. Släkten är inte det enda alternativet och är verkligen inte detsamma som att ha ”den bästa julen”. Jag växte upp med jular hemma med bara mina föräldrar och syskon och det tyckte vi var helt fantastiskt mysigt. Aldrig, aldrig tänkte vi oss jul på något annat sätt. Men det förutsätter ju att din sambo kan släppa sin önskan om något annat. För i slutändan är det just detta allt handlar om; han måste antingen lösa detta eller lära sig att leva med det. Ditt jobb blir att stötta och hjälpa honom på vägen.
Hoppas allt löser sig till det bästa!
Ja, väldigt mkt klokt är sagt redan. Man skulle vilja veta mer för att kunna ge något mer råd än dem du fått. Tänker tex då på din sambo.. sliter det mest på honom ”hela situatonen” eller känslan av att han/ni blivit uteslutna på vissa delar? Och vem vet? Kanske han också kommer sakna att hoppa över julafton helt med dem? Låter kanske helt galet men tänker att om han är uppväxt med en sådan jul hela sin uppväxt så kanske en liiiiiten del av honom oxå kommer sakna det. Nära släkt kan ju allt som oftas framkalla hatkärlek. Men ABSOLUT ska ni såklart vara ego och tänka på ert bästa. Ni två kanske ska prata mer om det tillsammans. Kram på er i alla fall och hoppas hoppas ni hittar någon bra lösning!!!
Fira julen själva, skapa era egna små traditioner!
Jag har själv varit i den situationen där man ska välja och åka vartannat år för att fira jul. För ett par år sedan så bestämde jag mig. Det fick vara slut på ångestladdade jular och långa bilresor med små barn i dessutom! Nu har vi haft de mest härliga och avslappnade jular med egna små påhitt som återkommer varje år. Prova! Konflikten i sig får du nog vänta med tills mannen ger klartecken och känner sig mogen.
Hoppas att allt löser sig till det bästa och att ni får en fin jul. //Frida
Blod är tjockare än vatten..eller? Jag tycker inte man ska tolerera vilken skit som helst bara för att det är ens familj/släkt. Dock är det ett beslut sambon måste ta, då det är hans familj. Försöka att vara där och stötta, peppa och pusha är det ”enda” man kan göra. Man måste tyvärr våga ställa krav även på sina egna föräldrar om de inte agerar på ett vettigt sätt. Bjud in till ER jul, där alla är välkomna och de som är bittra nog att stanna hemma får således fira julen på egen hand. Om din sambo pallar, ”take a stand”. Bilda er egen familj och bygg vidare på det, livet är för kort för att inte vara lycklig!
Tycker dock att ”många” gnäller men aldrig gör ngt åt det. Den här mamma är si, den här systern gör så. OKej, har du sagt ngt då? Näe, okej men hur i hela hel*etet ska personen i fråga veta vad du känner eller tycker då? (bara för att man själv tycker att allt är solklart betyder inte det att det är solklart för den andra parten) Problem blir inte mindre för att man ignorerar dem. Och ja visst, man riskerar att stå där ”själv” efteråt. Men är det så farligt då, att stå utan människor som behandlar en dåligt? Personligen är jag helt ensam än omger mig med människor som inte bryr sig om mig på riktigt!
Tyvärr beter sig inte föräldrar mer vuxet och moget än sina barn..
Lycka till!
Ja fy vad svårt det är att förena släkter ibland! Jag tillhör dem som inte anser att släkten nödvändigtvis är det viktigaste, jag har själv en enormt tajt familj med föräldrar och bror (och vi har nästan alltid firat jul bara vi fyra när jag var liten) men har inte umgåtts speciellt mkt med övrig släkt. Nu har jag dok gift mig med en man vars mamma anser att släkten är ALLT. Helst ska man umgås varje dag och det är väl egentligen mitt fel (ja så känns det) att vi inte bor grannar med dem utan 35 mil bort (tack o lov). De är dessutom väldigt annorlunda mot min familj.
Som TUR är så har min man en väldigt krass inställning till sin familj och har väl alltid haft ett visst avståndstagande (även innan vi träffades). Han umgås hellre med min familj än sin egen eftersom han tycker att de är mer lika honom. Men det blir ju ändå skitjobbigt vid alla högtider då hans släkt ska ha stora tillställningar och vi istället ”smiter” till mina föräldrar. Och ni kan ju gissa vem som får skulden för detta, eller i alla fall känns det som om det är mitt ”fel”.
Mannen har inget som helst dåligt samvete och tycker inte alls det är lika jobbigt som jag utan bara konstaterar att ”ja ja nu blev det så här”. Så egentligen är det knäppt att jag ältar för det är ju hans familj…
Ja ja. Vart ville jag komma med detta? Hmm. Förmodligen att jag tycker att man ska göra det som känns bäst för den egna familjen (mamma, pappa, barn om man ska generalisera) och inte vad övriga släkten tycker och tänker.
Så lätt att säga men svårt i praktiken…
Lycka till!
Kram Maria
För att förklara lite.
Hans humör under julen blir skit. Han är lätt irriterad och surmulen. :(Hans mammas sida att lösa saker är att ignorera men snacka skit/beklaga sig. Det är alltid fruktansvärt synd om just dom, dom är ju perfekta. Kraven finns alltid på oss men aldrig på dom. vi ska komma, vi ska finna oss i vad dom har bestämt. vi ska rätta in oss i ledet som tennsoldater. Att ryta ifrån och slå näven i bordet, det är mer min melodi men den melodin är inte omtyckt på den sidan. Jag firar mer än gärna jul med min sida och det gör han också men då blir det en massa prat om att vi gillar min sida bättre än hans. Rena rama barntramset. 🙁 Tack för era råd
Måste tillägga ytterligare en sak 😉 Folk beter sig mot en som man tillåter dem att bete sig, tyvärr så även familj. Och jag har även erfarenhet med problematiska familjekonstallationer, tro mig. I’ve sooooo been there..the deluxe version! :S Ni kommer heller aldrig kunna ändra dem om de inte vill ändra sig själva. Utgå från HUR NI VILL HA DET, och agera därefter. Kommer din man/sambo må sämre av att ryta ifrån kanske det dessvärre inte ”är värt det”. Men mår han så dåligt som det går och situationen inte är hållbar, ni vill inte leva så här i fortsättningen, så utgår från det målet och agera mot det. Lycka till, vet verkligen hur komplicerat allt kan vara!
Lättare sagt än gjort, men vad vill NI? Ingen inblandad mår i det långa loppet bra av att några gör något som de egentligen inte vill. Ni mår dåligt som känner er uteslutna alt. bara får komma när det passar. De håller på med något destruktivt, som begär att ni ska rätta er efter dem.
Att du ska tala med hans mamma tycker jag inte verkar som någon direkt bra idé, men jag känner ju inte henne å andra sidan och jag vet inte hur hon skulle reagera.
Jag tycker ni ska göra det ni känner passar er, strunta i släkten. Blod är bara tjockare än vatten om man vill. Kärlek och respekt är värt tusen gånger mer!
Åh gör det som känns bäst för er och för er relation.
Skit i allas förväntningar och krav, det är deras problem inte ert.
Det viktigaste med julen, traditioner eller i vardagen för den delen är att man går på sin magkänsla och följer de intentioner man själv har.
Njut och känn inget dåligt samvete.
Kram Mrs G
Acceptera att din sambo känner som han gör i detta. Han skall inte behöva vrida ut och in på sig själv för sin sk släkt. Ej heller (sorry) för att du skall bli nöjd. Ibland måste man bara gilla gälet….
Lycka till!
Skaffa egna traditioner.
Vill ni vara med din släkt och de med er, så var det!
”Måste” ni vara med hans familj? Vill man verkligen fira med människor som utesluter en ur visa delar.
Jag kan hålla med om att släkten är ett viktigt band som man absolut inte ska kapa.
MEN inte träffas, på grund av just släktskapet, bara för att man ”ska” om det jobbiga väger över glädjen.
Jag är inte alls släktbunden, min mans familjen firar nästan namnsdagar med släkt träff. Så där blev det minst sagt kollision!
I år firar vi hemma hos oss. De som vill, från bägge släkter, är välkomna!! Men vi åker ingenstans och de som stannar hemma hos sig känner vi inget agg mot överhuvudtaget!
En så jobbig situation ni har!
Men: du kan inte lösa din sambos problem åt honom. Detta är något som, vad det verkar, har pågått en lång tid innan ni träffades och jag har svårt att tro att ett ”prat-ut” mellan dig och hans mamma skulle hjälpa. I värsta fall kan det infektera saken ytterligare.
Jag tycker att det låter som att ni, du och din sambo, bör prata ut. Hur vill ni ha det? Du säger att din sambo låtsas som ingenting och ändå märker du att han mår dåligt och är lättretlig. Har ni pratat om hur detta faktiskt tär på ER relation? För det tror jag att det riskerar att göra i längden. Ha ett eget prat-ut, ni två. Nu hör ni hemma med varandra. Ni kan göra era egna val kring hur ni vill ha det. Skapa era egna traditioner. Som varken behöver handla om hans trasiga-flänga-hit-och-dit-jul eller din egen släkt-jul.
Jag tycker själv att detta med familj och ursprung är viktigt, särskilt om man har barn, men inte till priset av vad som helst.
Mitt råd är att välj varandra och fokusera på framtiden, inte på det som har varit.
Hoppas att det ordnar sig för er!
Alltså, först tror jag att du och din sambo måste bestämma hur NI VILL fira er jul. Vad ska era traditioner etc innehålla. Vilka människor VILL ni ha omkring er. Är det familjen, eller är det bara ni själva?
Sen tror jag också att ni borde sätta er ner och prata med hans familj. Det kan ju faktiskt vara så enkelt att de inte riktigt förstår vad de gör och hur det påverkar er. Hur han och du mår av deras beteende. Är själv skilsmässobarn och vet att ibland halkar man liksom imellan, man känner sig utanför fast det inte var ”andra sidans” intentioner. De kanske bara ”kör på” och inte riktigt inser vad de gör och hur de gör det. Ibland kan det vara bra att slänga upp alla kort på bordet.
Om det sen visar sig att de är sådana i varje fall så skit helt enkelt i dem för att tala klarspråk. Säg att ni firar er jul på ert sätt. Det sättet som är bra för er helt enkelt. Kanske kan de som vill komma.
Vi har i alla år åkt runt till tre olika familjer, min mamma, min pappa och min mans föräldrar på tre dagar (julafton, juldag och annandag) med tre julfiranden, tre tomtar etc. Förra året var vårt första år med eget hus. Då fanns det ingen tvekan, vi var hemma och de som ville komma fick komma. Min mamma, bror med familj var här julafton och juldag och min pappas med famil annandag. Mannens familj ville inte komma ända hit – så skit i dem!
Det blir samma sak i år. Bra så och alla är nöjda och glada hoppas jag.
Kram och hoppas det reder ut sig
Hej!
Jag är lite i samma sits som din sambo, min släkt har ett väldigt speciellt sett att se på saker och vara mot varandra.
Jag har utan resultat och gehör försökt prata med dom under fleraårs tid och tro mig då jag säger att jag gråtit många tårar över detta…
Men, så som jag löst det och som fungerar för mig är att jag helt enkelt har slutat se dem som min släkt/familj. Numer väljer jag att se dem som ytliga bekanta som jag nu och då ”måste” umgås med. Och när vi ses? Tja, då är jag artig och trevlig, men aldrig någonsin mer än så. För mig handlade det om att ändra inställning till vätan relation, och sedan dess har det (från min sida) aldrig varit ett problem.
låt aldrig någon ta din energi som inte är värd den, utan prioritera den familjen ni väljer och som ger er energi och kärlek tillbaka!
Stor kram till dig och jag hoppas ni hittar ert sätt!
Hon skulle kunna, lite trevande själv försöka bli, kanske inte vän men på god fot med sin svärmor och skapa en egen relation dem två emellan. Svärmor kanske skulle uppskatta den gesten och i förlängningen själv ”tänka på” sonen och svärdottern.
En god start kanske kunde varaatt bjuda ut svärmor på fika och en promenad och ”bara vara” tillsammans.
Däremot ska hon nog vara försiktig med att ta upp känsliga saker såsom julfirandet utan att ha fått helt 100% ok från sambon.
Om det inte är pajkastning och sandlådenivå hade jag avvaktat med att prata med hans mamma själv, har själv gjort det och det blev katastrof. För även om man får ut vad man känner för stunden är det som oftast påverkat av massor med känslor som (troligtvis) inte är 100% genomtänkt. Prata med din man om att du inte heller mår bra av det som händer så kan ni säkert se till att få er jul som ni vill ha den och ta itu med släkten efter, när det inte är lika rykande hett och laddat.
Mitt råd är att göra det ni själva mår bra av. Man ska aldrig leva genom någon annan, för någon annans skull, på deras villkor, för att de ska må bra. Då mår man själv dåligt. Lyssna till era egna hjärtan och utgå från dem. Betyder det att ni måste bryta med era släktingar, hur nära släkt ni än må vara, ja då är det så. Blod är absolut inte tjockare än vatten och ert psykiska välmående är det absolut viktigaste. Man ska omge sig av människor man har ett genuint utbyte av – inte några egocentriska energitjuvar som aldrig nånsin kan rucka på sina egna villkor.
Jag har själv brutit med de personer som borde stå mig närmast näst efter min man och mina tre barn. Och jag mår så ofantligt mycket bättre sen dess. Det är som om jag fått mitt liv (tillbaka). Jag är äntligen mig själv.
Lyssna till er själva nu och åtgå från det utan att rucka på er övertygelse om vad som är rätt för just er två.
Lycka till.
Oj!
Både jag och min sambo har haft separerade föräldrar.
När vi fick barn (redan efter 1 år tillsammans…!!;)..), sade vi ifrån. Vi tänkte INTE flänga runt som galningar under julen.
De som önskade fira med oss och sina barnbarn, var hjärtligt välkomna hem till oss. Annars fick det vara!
Kom de fick de hålla god min och hålla sams!
Kontentan blev att vi hade alla hos oss, och det var hur mysigt som helst.
Bra lösning enligt oss:)
Idag lever inte Tommys pappa, och våra mammor kommer när de har möjlighet.
Kram Susanne
Året har fler dagar än jul. För att besöka släktingar finns det mer än 300 dagar tillgodo.
Fruktansvärt trist och jobbigt att ha ”samvetsoket” på sina axlar. Att trippa på tå för släkt som förvantar sig att man ska tossa runt med barn och hundar. Nej, säg ifrån. Basta!
I år har vi bestämt att INTE flänga runt och för första gången känns det här med julen mysigt.
Dörren är öppen för den som vill jula med oss. Ska bli såååå skönt!
Kram!
Jag tycker att väldigt mycket klokt blivit sagt.
Jag kan nu bara bidra med hur jag skulle göra. Och jag skulle faktiskt ställa vissa krav på min man. Om han hade problem med sin familj han kom ifrån, som gick ut över den familj vi skapat tillsammans, skulle jag kräva att han tog tag i det. För det är inte ok. (Speciellt inte om man har barn, men det vet jag ju inte om ni har. Har man det så överför man ju problemen i ytterligare en generation, och såna här mönster är till för att brytas.) Min man skulle få ta tag i problemen med hans släkt, självklart skulle jag stå bakom honom och stötta honom, men jag tror att man inte kan lösa någon annans problem åt dem.
Nu är inte det här helt hypotetiskt för mig, utan vi har haft stora problem med delar av släkten genom åren. Både på hans och min sida. Inte som rör just julen, utan hela livet. Vi har valt att ta hand om varandra och vår egen familj. Vi backar upp varandra och håller ihop, och har valt bort delar av släkt som har bränt sina broar från alla håll. Blod är absolut inte tjockare än vatten, och det viktigaste är att omge sig med människor och situationer som berikar livet och ger glädje. Livet är för kort för att slösas bort på motsatsen.
Se till att ta KONTROLL över situationen. Kontroll = ni bestämmer själva hur ni vill fira julen. Förmedla detta till berörda parter och stå sedan fast vid det. Hur ni än gör kommer ni inte att göra alla nöjda, men ni kan åtminstone göra er själva nöjda. Som det är nu blir ni utnyttjade som redskap för andras strider. Att ta kontroll över den här situationen innebär att ni låter andra ta de beslut som de nu begär att ni ska ta. Förmodligen kommer ni hitta en lösning som känns ”rättvis” inte bara för er, utan även för andra och i slutändan kanske alla blir nöjda :o)
Lycka till!
/Eva
hej! måste vara superduperjobbigt! vill du ha kärlek på julen så umgås med dem som ger kärlek och skippa resten. tyvärr är det sällan man har tur att ha go stämning hos båda halvors släkt och jag gissar att man får vara glad om den ena fungerar till fullo. och den andra halvan kan säkerligen fyllas upp med härliga goa vänner som förmodligen inte heller har toppenstämning på alla fronter. Bara för att man är släkt så betyder inte det att man måste umgås. Men goa vänner ska man umgås med oavsett man är släkt med dem eller inte 🙂 kramis o lycka till!
Det finns en anledning till att filmen ”Tomten är far till alla barnen” finns… Nä problem med släkten är så vanligt och det blir så jobbigt i juletider. Vad som hänt i detta hus eller i vart fall i våra liv, är att jag och maken beslöt oss för att det var dags att ta kommando. Vi bestämde oss först här hemma om hur vi skulle vilja att julafton var för oss och sen när förfrågningarna kom sa vi bara att vi ska fira julen själva (ett svar som ingen hade förväntat sig). När påtryckningarna kom, stod jag på mig och när frågorna om varför kom sa jag varför. Jag svävar just nu på moln och känner mig lätt i sinnet, liksom stolt och lycklig över att jag just gör som jag vill och inte som alla andra vill att jag ska göra för det som är bäst för dem är inte bäst för oss. Detta beslut är fattat utan att vara så där jätte -i -luven på varandra.
Det går ju aldrig att veta när man ska fullföja det som man bara hittills gått och tänkt, men inte sagt rakt ut. Men när det händer, går det knappt att beskriva hur mycket tyngder som lyfts bort. Egentligen kan man aldrig veta hur budskapet ska tas emot, men det är kanke inte ens ansvar om man sagt det på ett någorlunda bra sätt för alla är vi ibland rädda och har begränsningar för hur vi ska ta olika budskap vi får från andra.
Det är svårt att ge något bra svar för hur och när man ska säga något utan istället kan man tänka ”hur länge vill jag må dåligt över det här?” Då blir det lite lättare att bli handlingskraftig för om man är av den typen som har svårt att stå upp för sig själv och tycker att konflikter är en smula jobbiga så kan det tyvärr ta en tid att komma till skott.
Lycka till! Det är det värt 🙂
Så där höll vi på i flera år…. MEN sen den dagen jag satte ner foten och sa NEJ så har julen blivit trevlig igen. Vi bestämde kort och gott att vi är hemma och dom som vill är välkomna. Helt underbart faktiskt, vi har det såååå mysigt! Lugnt, skönt ingen hysteri och oro över hur dagen ska bli.