Att ha en ny vän här hemma.

    På julafton fick ju Buse en käpphäst av mormor och Sockervadds-Göran. Han älskar den. Inte med samma intensitet som han älskar Koi-Koi såklart (jag menar; Koi-Koi är ju trots allt Koi-Koi) men snäppet under. Onnien är älskad och ska släpas med överallt. Onnien ska med till ICA, onnien ska sova i sängen, onnien […]

Att försöka skapa lite julmystik.

        Idag har jag varit uppe sen 05:00. Jag har känt mig precis som ett barn hela natten; vaknat upprepade gånger för att kolla klockan, sovit så ytligt att jag på något sätt knappt drömt utan bara väntat. Som om Buses iver under gårdagskvällen smittat av sig på mig som en envis […]

Att gnugga sömnen ur ögonen.

      Det är måndag och jag är hemma, knappt vaken, och försöker komma ihåg vad det nu är jag brukar göra när jag ska iväg och jobba. Men framförallt så dröjer jag mig kvar lite på hotellet, vid bilder av mina två på väg ner genom en skymning för att låta Buse ta […]

Att åka hemåt igen.

      Och så var den här resan slut. Som alltid är det med vemod vi ger oss av, packar väskorna, beställer taxi till flygplatsen. Särskilt jag; jag blir så blödig när något tar slut – om så bara en vecka. För det har varit en vecka för oss. Och framförallt en vecka för […]

Att ha årets glasögonbärare hemma. .

              De här bilderna tog jag hemma hos mamma, när Buse stod i djup koncentration och räknade pengar samtidigt som han sportade både mammas glasögon och någon form av sydväst. Jag smäller av så fin han är! Den viktiga minen, envisheten av att ha läsglasögonen kvar på näsan så […]