Att ha något att säga.

Ja. Såhär låter det mest hela dagen hemma hos oss nu för tiden. Som sagt; man borde kanske testa det där. Det känns väldigt terapeutiskt. Notera ådern i pannan! Och de ökända långkalsongerna.

Att visa det finaste som finns.

Fyra gånger om dagen dör jag söt-döden litegrann, för då är silkesapan nyvaken och sömnmosig och ser ut såhär: Nästan så man önskar att han ska sova mest hela tiden så att man kan väcka honom en gång i kvarten och bara titta ihjäl sig på alla dessa varenånsomsanåt-miner. Inget slår det här. Inget.

Att inte alltid förstå.

Jag förstår det inte. Visst. Jag har en snygg man, absolut (han är handplockad, hemklickad). Och jag är väl inte så skabbig jag heller. Jag är ganska nöjd (livet blir roligare när man är nöjd). Men ändå! Att. det. kunde. komma. ut. nåt. såhär. ljuvligt. Nä. Jag fattar det inte.

Att gå i rasande fart.

Tänk. Det var bara 4 månader sen han föddes. Fyra. Nu skrattar han med ljud, griper efter fingergrodor och älskar sin Bumbo. Ofattbart.

Att ha ett framtida modelejon.

Nu är vi uppe och käkar söndagsfrukost och Leo sportar ett par tossor som inte är av denna värld. De kom på posten från en av mina samarbetspartners från jobbet och fick mig att skratta hejdlöst. På är de ännu bättre; de får honom att se ut som en nyrik ryss som köpt sig en […]