Att ha firat Busen, del 2.

Livet

 

 

Tillslut började det, till busens stora förtjusning, fyllas på med folk. Och alla var där.

 

 

Nelly och Tindy och Svåra Lena och Nicole och Mathilda och Saba och Marie med sin Folkpartist såklart, och så Miso som konstigt nog inte lyckades fastna på en enda bild.

 

 

Och Fru Sederblad var förstås också med och var typ snyggast i stan, och Tooka trivdes som fisken i vattnet bland alla dessa människor som kommit för att klappa bara henne.

Det var självklart enbart därför alla var här.

 

 

Och farmor och farfar var också där, och mormor och Göran. Busen fick sitta mitt i uppståndelsen och vinka åt alla som drottningen och kasta tårta till hundarna och vara sådär lycklig som man bara kan vara när man är ett år gammal och har sitt allra första kalas. Med nästan bara flickor närvarande för övrigt.

 

 

Mormor (min mamma) fick Tooka-kärlek. Det fanns så det räckte till alla menade Tooka. Hon är fin på det sättet, hon.

 

Och så var det dags att öppna paket!

Bara kartongerna är ju vansinnigt spännande för en buse. Han satt på golvet och slog på alla paket och utstötte glada tillrop och viftade med presentsnöret.

 

 

Och han fick världens bästa paket. Gåvagnar och byggklossar och pipande flygplan och böcker och resväskor och magisaker och robotar och kläder och en alldeles egen pekbok som Nicole gjort bara till honom, och en jacka (råcool, inklusive en matchande jacka till mamma – jag ska visa sen) och badleksaker och en beskrivning på hur tuppen låter i olika länder. Galet.

 

 

Och sen blev det kväll hipp som happ och mörkt, och busen gick och la sig och gästerna åkte hem – men Tindy och Fru Sederblad och Nicole stannade kvar i några timmar och pratade väsentligheter och var peppande och drack vin, och vi kom fram till en massa saker och ingenting samtidigt och det finns ingenting som är så skönt som just det där; att kunna prata av sig och bolla runt och få skratta ur sig stress som pärlor ur kroppen.

Och sen kramades även vi hejdå och det var natti natti och jag gick till sängs –

så vansinnigt tacksam över alla dessa fina människor jag har i mitt liv.

Och just det! Vinnarna i Pleasejeans-tävlingen är klara! Ni hittar dom här, och även i själva inlägget här där de har gratulerat i kommentarsfältet. Grattis!

Att kunna vinna (nästan) vad du vill från KyssJohanna.

Tävlingar

 

 

Vad sägs om att kunna vinna nästan precis vad du vill inne hos KyssJohanna? Inte illa, va?

Nä precis.

Så var nu med och tävla om att kunna vinna precis vad du vill ur KyssJohannas sortiment – till ett värde upp till 1500 kr! Snacka om att man kan ro hem något riktigt tjusigt då. Och det enda du behöver göra för att ha en chans att vinna är följande:

1. Gilla KyssJohanna på Facebook här, eller signa upp dig till deras nyhetsbrev här (nästan längst ner på sidan).

2. Gå in på deras hemsida och leta upp vad du skulle vilja få hem om du vann. De enda restriktionerna du har är att det får kosta max 1500 kr – bortsett från det kan du gå helt bananas. KyssJohanna har märken som Lotta Jewellery, Givenchy, Minnetonka, House of Harlow och så vidare så du kan nog vara ganska säker på att hitta nåt du tycker om. Klistra in länken på det du valt i en kommentar här nere och

3. motivera varför du valt just det.

Det var allt!

Tävlingen pågår till och med den 21 oktober klockan 14:00. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

(Denna tävling är i samarbete med KyssJohanna).

Att ha firat Busen, del 1.

Livet, Silkesapan

 

 

Men oj! vilket kalas vi hade igår!

Det var så trevligt och det blev så fasligt mycket bilder att jag nog får dela upp kvällen i två delar om ni inte ska somna av kavalkaderna.

 

 

Det var Ida (Bara Fika) som hade gjort festens cupcakes och ja – ni ser ju. Så vansinnigt duktig tjej! Jag var helt stum när jag packade upp dom. Och till Busen hade hon gjort en liten minitårta som var så söt att jag smällde av litegrann, den fick stå på ett eget kakfat och vara ljuvlig tills Leo drog händerna i den.

 

 

klänning/provrummet

 

Att ha cupcakesen klara till kalaset var kanon, då hade jag tid till en himla massa andra saker istället. Som att pussa Buse och fästa upp alla pompoms som trillat ner under natten och hälla upp skålar med godsaker och försöka hålla mig själv lugn. Jag blir alltid stressad när vi väntar gäster, vet inte varför. Jag blir som en gammal tant som går runt och ojar sig och flyttar på saker.

 

 

Busen blir däremot inte alls stressad när det vankas besök. Det har han fått från sin pappa. Och dagen till ära hade han typ världens finaste tröja som han fått i födelsedagspresent av Pavvis och hennes Lekkär. Hur tjusig som helst.

 

 

Och här är dom. Södra Sveriges fulaste cakepops. Jamen ni ser ju, det ser ju för tusan ut som om nån gnagt på dom! Det var absolut första och sista gången jag bakade detta hittepå – men alla tyckte att de supergoda så det vägde väl upp lite det faktum att jag svedde varenda finger i tillverkningen och att de ser ut som om de är gjorda av en förskoleklass.

 

 

Och fem minuter innan gästerna kom såg det ut såhär. Japp. Stress-svettig mamma hårfönar Rapunzeltvättad saluki i hallen för glatta livet. Tooka tyckte nämligen att det var en strålande idé att rymma och rulla sig i gödsel ungefär samtidigt som de första bilarna började rulla in på gårdsplanen, och i hysterin hittade jag inte hundschampoot utan fick svälja hårt och löddra in hundkraken i lyxigt Rapunzel-kit med vårdande efterbehandling. Häpp.

(Hon är nu en mycket väldoftande och fluffig saluki med stuns i pälsen. Om ni undrar).

Och sen kom gästerna och busen hade high life, men det får vi ta i nästa inlägg. Nu är det dags för frukost!

Att ha lite lugn före stormen.

Livet

 

 

Cupcakesen är uppställda, busen är badad, pompomen dinglar lyckligt från taket och jag har bränt i princip vartenda finger på smält choklad i tillverkningen av vad som utan tvekan är södra Sveriges absolut fulaste cakepops. Ja. Så kan det gå.

Men idag är busens kalasdag och alldeles strax är huset fullt av älskade vänner och det finns inget bättre för hjärtat än just det. Så cakepopsen kan ta sig nånstans för nu vankas det fest!

Banne mig.

 

Att göra egna pompoms.

Livet

 

 

Phu. Nu har jag pimpat vardagsrummet med fluff och är redo för kalas! Pompoms är vrålenkelt att göra, egentligen, och inte särskilt tidskrävande och jag älskar de där små svävande bollarna.

Du behöver:

Silkespapper (finns på ex Panduro)
Mjuk ståltråd eller liknande
Sax
Ev handduk

 

 

Hur man gör?

Här har jag försökt sätta ihop en liten steg-för-steg-guide:

 

 

Veckla ut silkespappersarken så att de är utfällda och ligger ovanpå varann. Jag har alltid en handduk under för det blir så fasligt mycket spill, och med en handduk kan man bara lyfta upp spillet sen och … hrm… skaka ut det nån annanstans.

 

 

Vik arken på mitten och klipp med en sax längs den vikta delen.

 

 

Vrid arken och klipp på mitten igen, så att du får två rektangelformade högar.

 

 

Ta en av högarna och vik en ca 1-2 cm bred kant. Av någon anledning ser det ut som om jag inte har några tummar på de här bilderna, men det har jag. Jag lovar.

 

 

Fortsätt ”på andra sidan”. Hänger ni med? Kolla på pappret så fattar ni. Vik en sida, vänd, vik igen, vänd, vik, vänd, vik. Tillslut ska ni bara ha en bred remsa.

 

 

Jamen titta, där är ju tummen! Men iallafall. Hitta mitten på ert lilla dragspel.

 

 

Surra ståltråden runt mitten (inte för hårt, behövs bara ett löst tryck) och klipp av tråden när den är i den längden som du vill ha den för att kunna hänga upp pompomen.

 

 

Klipp kanterna antingen spetsiga eller runda beroende på vilken form ni vill ha på pompomen. Jag gillar spetsiga.

 

 

Börja sen med att dra ett papper i taget försiktigt in mot mitten (vik inte mot den delen som tråden går ”upp” ifrån, utan mot den motsatta). Gör samma sak på båda sidor, blad för blad, och du kommer se din pompom växa fram.

 

 

Fluffa till den och voilá! Du har gjort en egen pompom!

Nu ska jag ge mig på den där maräng-choklad-kakan och ha fredag. Minsann.

Ses imorgon, allihop!