Ja. Nu åker jag och mannen och busen på kalas hos Världens Bästa Nelly. Jag har ett tungt paket under armen med något jag vet att hon vill ha och som jag hoppas hon blir sådär alldeles särskilt glad över, och buse har finkläder och tandborste (han älskar sin tandborste). Och såklart; kameran är laddad och redo och jag hoppas ha en himla massa bilder att visa er sen.

Och just det! Nu är Nicoles header färdig. Yay! Den hittar ni här. Jag tycker själv att hon ser alldeles fantastisk ut på den.

Men nu; kalas. Och tårta!

 

Här är några av Nicoles bilder från igår.

Är hon inte vacker så man håller andan litegrann? Jag älskar den här typen av fotograferingar – när jag får vara kreativ och kasta mig in i det och när bilderna blir precis sådär på skärmen timmar efter som de var inne i mitt huvud innan jag startade. Det är nog den bästa känslan som finns.

 

 

Jag har hundratals av Nicole-bilder nu, en hel mapp som ligger och väntar, och jag har klåda i kroppen efter att få sätta mig och pilla med dom allihop –

men de ska egentligen tas i små doser, med små pauser emellan av varm choklad och kyssar från en skäggig och små rundor i trädgården med en buse på ena armen och höstlöv i håret. För mig blir de bättre så. Om jag får se klart emellan.

Idag vankas det ju dessutom kalas hos den jag älskar allra mest; jag ska få ha klänning (jag tar alltid chansen att ha klänning) och komma med prasslande paket och det ska ätas tårta (eller som Nelly själv sa ”Tårtor , cupcakes , cookies – allt i plural och olika varianter och smaker”) och busen ska få mysa med den som såg honom först i livet och jag ska få kramas till armarna domnar.

Ja. Kalas-söndag och bildredigering.

Kunde inte be om mer.

 

Idag har jag varit på Ribban och lekt med Malmös bästa tjejer, alla kategorier, så nu är jag alldeles fladdrig inuti och skrattöm och sådär glad man bara kan bli av människor man tycker ofantligt mycket om. Vi fotograferade mest – jag tog bilder till Nicoles nya header (och fick smeta in henne med kol, tupera hennes hår till oigenkännlighet och peta ner måsfjädrar i det – älskar’t), vi tog bilder till Tindys visitkort och Fru Sederblad förevigade mig när jag iförd paljett-tröja ganska ogenerat tafsade på en grodman. Men mer om det sen.

De ”riktiga” bilder har jag inte ens börjat på ännu, men vi kan ju kika lite på vilka som var med iallafall:

 

 

Nicole, såklart. Här i full färd med att borsta ut min omsorgsfullt gjorda tupering.

 

 

Tindy, min lilla älva i Odd Molly och troligen Malmös mest förvirrade kvinna.

 

 

Fru Sederblad, som är snygg så jag får dåndimpen. Jo, jo.

 

 

Allerums Prästost. Honom tog Sederbladskan med. Hon är smart hon; vet att när man ska träffa en sån som mig är det ju bra att vara förberedd, och att komma med ost i väskan är galet underskattat.

 

 

Och så jag såklart. Här glad på en halv hushållsost och iklädd höstens härligaste shrug från Kyssjohanna.

Så det är det vi har gjort i några timmar. Skrattat, ätit ost, fotograferat, fotograferat, fotograferat och frusit arslet av oss en aning – för idag har det minsann varit full storm och inte alls ens den minsta uns av sommar, så jag har suttit hukad bakom sanddyner och ropat kick ass! åt Nicole och försökt fokusera genom linsen trots att vindtårarna runnit oavbrutet.

 

 

Så för att tina upp oss hamnade vi tillslut på Espresso House där vi drack varmt och pratade mental (o)hälsa och frågade två ordningsvakter om huruvida de skulle hjälpt oss att bära eller inte ifall vi kom kånkandes med en kropp inrullad i en matta. Rent hypotetiskt, alltså. Den långe tyckte att det vore en vansinnigt dålig idé, men den korta av dom såg lite sugen ut faktiskt. Det måste jag säga.

Och nu är jag alltså hemma igen och ska börja med bilderna (Nicoles först tror jag) och sen äta middag med min man och försöka återberätta dagen och inte alls lyckas särskilt bra vilket inte gör ett dugg.

Jo. Härlig lördag. Med Malmös bästa.

 

Nähäpp.
Då åker jag och fotograferar vilda damer då, bland blåst och tång och kullar.

Ses ikväll!

melontvål/claus porto, flamingobody/gardnerandthegang

 

Jag har städat idag.

Snortråkigt, jag vet, men nödvändigt. Så jag har städat och tvättat och tvättat och tvättat (jag skulle aldrig kunnat ana hur mycket man tvättar när man har barn) och tänt doftljus och moppat golv och dammat av mattor och hängt upp tvätt på tork överallt i huset (flamingos-i-hjälm-bodyn från gardnerandthegang! hur söt är den inte?!) och pustat och fluffat kuddar.

Tråkigt? Som f*n. Skönt efteråt? Obeskrivligt.

Nu kan man ju sjunka ner i vardagsrummet och känna sig nöjd med sig själv och äta ost hela kvällen om man nu skulle vilja det. Och så kan man fundera på vad tusan man ger Fru Sederblad som tack för typ årets bästa uppstyrning. Hon har verkligen ordnat för mig idag, för att uttrycka det milt. Och vad ger man för att tacka för nåt sånt? En ponny? Jo. Hon skulle nog bli glad för en ponny. Eller för Andreas Johnson utan permanentat hår, men då börjar vi talla lite på olagligheter och det vet jag inte riktigt om jag är beredd på. Men det tåls att fundera på. Absolut.

Men. Nu tar vi fredag först, va? Den börjar…

…..

NU!