Och så blev det fredag istället för torsdag och ännu en vecka har gått sådär otroligt fort att man inte riktigt hänger med, och vinden tar i utanför fönstret som för att påminna om att det är september och golvplankorna här inne börjar bli kalla och kräver strumpor. Det är det jag säger. Snart är det höst.

Imorgon ska jag möta upp mina galningar; jag och Tindy och Nicole och Fru Sederblad ska träffas och hitta på en massa dumheter och få skrattet ur kroppen. Jag ska fotografera Nicoles nya bloggheader och Tindys framtida visitkort, och Sederbladskan ska få hjälpa mig med bilderna till Factory och det hela blir förmodligen en heldag av fotograferande och gapskratt och hjälp-vad-gör-du-nu, och det ska bli så roligt att det inte är klokt.

Men nu väntar ett varmt bad och tre mackor med Grevé och en liten stund med fötterna på soffbordet medan vinden fortsätter där ute. Fredag! Det kan man leva med. Minsann.

 

Det blev en bra dag. Såklart. Med den morgonen är det svårt att få annat.

Jag har pillat med busens kalasinbjudningar och tvättat och rensat undan bland alla papper och satt in saker i pärmar (heja mig) och fnulat på nästa helgs föredrag och gått i raggsockor och helt ohämmat bjudit in mig själv till Fru Sederblad (eller ja; om vi ska vara petiga har jag ju faktiskt bjudit in mig själv till Fru Sederblads man vilket förmodligen är ännu mer märkligt) och som grädde på moset har jag gjort nåt roligt test på datorn och väntar nu på att få höra om jag är vid mina sinnes fulla bruk eller inte. Förmodligen det senare.

 

 

Och så har jag fotograferat världens godaste doftljus åt Nordljus som till min stora lycka tagit in dom i sortimentet (chaien – jag dör litegrann) och så har jag slagit in paket åt Bästaste Nelly som ska ha kalas på söndag (med tårta). Och så kan jag konstatera att Fru Sederblad har rätt när hon skriver på Facebook att jag må ha bjudit in mig själv men att hon inte har svarat. Och då fnissar jag rakt ner i bubbelvattnet så Tooka rycker till fåtöljen.

Och nu?

Nu har jag alltså ensam-hemma-kväll eftersom mannen är iväg på nåt hittepå med de där ST-dagarna. Och ensamtiden ska förvaltas i soffan med återstoden av mina åtta ostar, ett paket kex och House.

Det är ett vinnande koncept, jag säger det. Varför ändra på ett sånt?

säng/hemmabyggd, lyktor och ramar/reunionhome, klänning/magali pascal, pall/dalani

Vissa mornar är bara sådär. Bra. När man vaknar lagom utvilad och hinner dricka sin varma choklad och äta sin frukost innan hela världen vaknar, och när morgonsolen står lågt in genom sovrumsfönstret och flickorna är morgonvarma och det enda som hörs från fönstret på glänt är det avlägsna ljudet från en traktor. Det går inte att slå det; att vakna på rätt sida.

Man är så mycket trevligare som människa då.

 

Men jisses! vad trött jag vart nu.

Efter en dag full med kalaspillande, businesstänkande, nätverkande, hysteriskt roliga telefonsamtal, hemsidesplanerande, busejagande (han är snabb som tusan nu den lille räven) inför-lördags-fixande och en annorlunda inbjudan är jag nu som nån slags seg råtta i kroppen och längtar efter att mannen ska komma hem från sitt ST-mingel och garva åt mina skämt och jaga buse en liten stund, så att jag kan få sitta som om någon hällt ut mig i fåtöljen och äta Emmentaler och oja mig.

Ja.

Det är kväll helt enkelt, en trött sådan, och dags för lite ingenting ett tag.

Och just det! Ni som ska åka tåg från Malmö till Bloggdagen, Iris har knåpat ihop en grupp här.