Ja jag har ju varit osedvanligt busy idag. Men inte bara med allvarsamma saker, utan en hel del egenflärd också. Som att träffa den här kvinnan; Harpa, som är Böddis fru och som har en liten nagelhörna på salongen. Hon skulle nämligen få fixa tjusiga naglar på mig. Hitte-på-naglar. Det har jag aldrig haft innan.

Så hon filade och donade och hade sig och såg till att mina naglar blev precis sådär som jag försökte förklara för henne. Och om det blev bra?

Om det blev! Wau wau wau! Jag har aldrig velat ha hitte-på-naglar innan eftersom jag mest tyckt att det set tjockt och liksom… tja… hitte-på ut. Men så såg jag hennes sist jag var där och de såg ju inte alls fejk ut så nu har jag ett par jag också. Ett par hitte-på-naglar som är dunderstarka och som man kan göra roliga ljud mot bordsskivor med och som ser förbaskat ickefejk ut för att vara just på låtsas. Hon är nagel-bäst, Harpa.

Sandaler/Friis & Company

Och det var inte bara händerna och luggen som fick sig en omgång – jag blev med mycket franska fötter också. Så nu kan jag och mina hobbitstumpar glida runt och känns oss påkostade i Turkiet.

Och sen var jag bara tvungen att gå in till La Lujo. Åh. Detta underbara ställe. Jag hade liksom bestämt mig för att det nog skulle sitta bra med en mors dag-present lite såhär innan resan och jag hade en bestämd känsla av att jag nog fattades ett par skor. Uj uj uj vad det var svårt att välja.

Så jag provade typ alla paren i butiken ungefär tre gånger. Sen såg jag den här helt fantastiska, orange:a Michael Kors-väskan och bara dog litegrann och stod och tallade på den och andades tungt som förstaklassens snuskgubbe och var nära att bli med väska istället.

Men jag sansade mig och höll mig till planen och kom därifrån med ett par jag faktiskt till och med kan gå i. Kors i taket liksom. Vilka? Det får ni se sen när jag har nåt tjusigare på mig att visa dom till än just mjukisbyxor som jag sportar nu.  Och nu är jag hemma igen och ska roa våra gäster och imorgon –

tja, imorgon hörs vi först när jag är i Turkiet. Yaaaay!

Om jag hade varit en politiker hade det här kunnas säljas dyrt till Aftonbladet. Men nu är jag ingen politiker, bara en kvinna som har en isländsk tjej hukandes över mina fötter. Jag ska tydligen få nån fräsig tågrej, förstår ni.

Inga konstigheter.

Ja. Idag skulle jag vilja passa på att be om ursäkt i förväg för dåligt uppdaterande på bloggen. Den här dagen är så galen att ni anar inte – det är som om jag klämt in en veckas saker på en dag bara för att hinna med det innan resan. Först ska jag till Böddi och fixa luggen och hans fru som har ett bord i salongen ska ta hand om mina naglar (som just nu ser ut som om jag varit i någon form av vildsint barfight), sen ska jag vaska fram en turkisk medborgare, försöka hitta ett par skor, hitta en varmvattenbereds-person som kan tala om för oss vad vi ska göra då vår varmvattenberedare oh so lägligt tydligen gick ur tiden igår, gå till tandläkaren, vara på möte hos en PR-byrå, guida Inredningsfrun som kommer till stan, åka med henne tillbaka till Böddi för att styra upp även hennes hår innan resan och sen slutligen och förhoppningsvis kunna ta oss tillbaka hem där Malena med flera redan kommer att vänta. Och växla pengar! Jag måste växla pengar också.

Och sen! Sen kan jag blogga.
(Ska förstås försöka få in nån skakig mobilbloggning under tiden, men ni fattar).

Häpp, häpp. Bara att tuta och köra.

Japp, det är vi det. Semesterfirare. Nu är nämligen mannen hemma och ledig (jag minns den känslan) och vi ska spendera en vecka tillsammans i Turkiet och även om jag ska filma mycket så är vi trots allt där tillsammans. Så vi startar semesterfirandet med grillad lax, tomat och mögelost – det är så ljummet ute att det nästan inte känns som Sverige och gräset kittlar under fötterna och Silkesapan skrattar så man blir lite yr och jag spelar den här och sjunger med och får semesterfeeling; på alla sätt det bara går är det sommar.

Semesterfirare. Det är vi det.

Okej, nu är jag kanske den enda förstagångsmamman i världen som inte visste om det här, men skit samma. Nu ska jag dela med mig av nåt vansinnigt fiffigt! Ni vet det där idiotiska pillet med att få ner välling i nappflaskan utan att drössla det överallt (vilket dessutom blir som typ klister på köksbänken)? Hm? Jag har svorit som tusan över det där, men när jag var hemma hos Inredningsfrun så bara trollade hon fram värsta lösningen på det problemet:

Tadaaaaa! En avskuren petflaska tjoff ner i nappflaskan bara och så vips är problemet löst!
(Jo jo. Jag känner mig ju inte alls dum nu som ställt flaskan i vasken och försökt precisionsströssla välling i en månad – ni luttrade flerbarnsmammor eller ni smartare förstagångsföräldrar som redan klurat ut detta behöver inte garva sådär rått).

Lösning på ett av de världsliga problemen kan nu alltså räknas som avklarad.