Att vänta besök.

Livet


kjol/Ewa i Walla

Ja, det vankas ju hemma hos-besök idag och jag är färdig med pyntandet och sitter nu utslagen i en fåtölj och dricker té och bläddrar i tidningar. De kommer runt tio och jag kommer vara flaxnervös och prata för högt och fösa runt dom i huset som en skock får och sen ska jag iväg på en ögonfransförlängning jag spontanköpte på Groupon för några veckor sen och nu inte minns vilken tid det var (ögonfransförlängning liksom, kan bli spännande – bara jag inte ser ut som en dragshowartist när de är klara) och sen ska vi ta helg. På riktigt.

Så idag kanske jag inte hinner titta in förrän ikväll igen. Men nu vet ni iallafall vad jag har för mig här hemma.

Att ha huvudet fullt.

Livet


Ni som har mig på Instagram och Facebook såg denna igår – älskar den.

Alltså. Nu tänker jag inte städa mer på typ tio år. Minst. Jag är helt slut. Och mellan mattskakandet och fönsterputsandet har jag försökt svara på mail men jag tror att jag kan ha glömt hälften för det är en bisvärm i huvudet nu med planering och packning och sen det där andra jag håller på med – som om du har mailat och inte fått svar så kommer det. Hoppas jag. Annars får du maila igen och skälla lite på mig för då har det bara försvunnit ur min skalle.

Men åter till städandet,alltså.
Aldrig mer. Eller ja, aldrig mer på tio år iallafall. Phu.

Att börja få resfeber.

Big in Turkey

Sommarfavoriter från Beautyplanet.

När mitt paket med åker-aldrig-utan-favoriter damp ner i brevlådan och jag radade upp dom på byrån blev det med ens så förbaskat verkligt. Om sex dagar står jag på en flygplats i ottan med dom andra och är på väg ner till Turkiet för att spela in webbtv. Egenproducerad, egenplanerad webbtv. Är det inte galet?

Och då finns dom där. Fjärilarna. Och bland dom även ett litet, litet stråk av läskighet som en svag skugga åt det roligt-nervösa, som lite skräck i all förtjusning. Men då minns jag att jag har världens bästa läsare, och att ni hejar på.

Och då känns det bara förtjusning igen, inget annat.

Att göra sig redo.

Livet

Idag ska jag försöka fixa iordning här hemma så att det iallafall litegrann ser ut som et hem som lämpar sig för hemma-hos-reportage. Just nu – not so much. Jag har mjukisdjur och babybyxor och resväskor och plastpåsar och salukisar precis överallt och det går väl inte riktigt för sig, så idag blir det till att röja lite (= stuva in allting i skåp och med våld stänga dörren). Tyvärr är det riktigt vackert väder också vilket gör att jag helst skulle vilja ligga som en padda på terrassen och sippa iste och bläddra i tidningar, men hey – bara att göra’t. Det är ju skönt när det är färdigt.

Så nu ska jag dricka en energidryck och stretcha lite, eller nåt. Sen jäklar.

Att ha en bebis som nästan kryper.

Silkesapan

Nu har vi kommit hem och jag har redan kastat mig ut och grillat – det blev pitabröd fyllda med grillad kyckling, feta, tomat och sweet honey bbq-sås och det var vansinnigt gott, så gott att vi klämde fyra stycken på raken och nu knappt kan röra oss.

Och vår bebis har nästan börjat krypa! Nästan. Vi har suttit på golvet med tårar i ögonen och ylat som idioter och klappat händerna medan han snabbt avverkat flera meter parkett i sin jakt på fjärrkontrollen eller pappas glasögon. Han liksom hasar sig fram, det är inte regelrätt krypande, men ändå! Meter av förflyttande. Det är så stort att det inte går att ta på.

Så det kommer vi göra ikväll. Se vår son nästan krypa, äta Ben&Jerrys smuldegspajsglass och
njuta av att vara hemma igen.