Sådärja. Då har man gjort en Volvo-film tillsammans med Svåra Lena. Herregud vad jag har skrattat. Totalt improviserad och ogenomtänkt var den, men vi har haft fantastiskt roligt. Och grannfamiljen? Oja. De har stått som klistrade i köksfönstret.

Nu ska det klippas och redigeras och sådär så ni kommer inte få se den på studs, det kommer ju ta ett tag. Men Goran hoppades på att ha en trailer redo kanske redan ikväll och det vore ju fantastiskt. Ännu mer fantastiskt är att jag nu idag har kört en automatare för första gången sen 1999. Det gick… eh… ja. Ni får se sen.

(Tänk att ni snart ska få se mig i rörligt format! Det är lite pirrigt).

Men jag och Svåra Lena har iallafall fått tillfälle att bära hatt idag, och det är inte illa. Det gör man ju ganska sällan i vanliga fall. Jag ser ut som om jag är nån form av eskort som ska ut och jaga fasaner men det gör inget. Det bjuder jag på för Lars.

Nu ska vi äta lunch och tina upp oss lite, för att tramsa runt på gårdsplanen i bara klänning i den här kylan gör ett och annat med kroppstemperaturen.
Men igen; oj vad roligt jag har haft. Oj.

Det blir inte lamm och ägg och vad man nu brukar äta här hemma, utan tortellini med olivolja, vitlök, chili, räkor och mängder av parmesan. Tokgott, sådär så det kittlar i gommen. Och så ser jag Revenge med ett öga – första avsnittet jag nånsin tittat på så jag förstår absolut ingenting mer än att det förmodligen är en serie jag borde gilla.

Möblerna står på tork och även om jag fick ändra planen lite sådär mitt i alltihop så verkar det bli riktigt bra tillslut, och nu väntar glass och en film och allmänt soffhäng.

Fin söndag till er, allihop. Ät nåt gott.