
Sådärja. Då sitter man äntligen i bilen på väg till Västkusten och vädret är på sitt allra bästa humör. Och här ovan ser ni den; skönheten jag ska få låna i en vecka (eller ja; initialt i en vecka – Svåra Lena har lovat att ställa upp på att göra en Volvo-video på måndag, det kan bli episkt). Det är en riktigt stor bil, för övrigt. Typ två gånger högre än mig. Och så är det en automatare. Automatare! Lars har verkligen vida överskattat min körförmåga. Och Volvo har vida överskattat min intelligens; jag fick inte ens upp bakluckan i morse. Jag stod där och slet lite diskret (ni vet hur det är; grannen tittar genom köksfönstret och tror att man har köpt en ny snordyr bil och man vill ju vara cool liksom, inte en idiot som inte får upp bakluckan). Så jag fick låtsas att jag skulle gå och hämta nåt, istället, så fick mannen följa med ut och låtsas hjälpa till att bära det tunga. Han fick såklart upp bakluckan på en gång. (Lars! Ett litet tips på produktutveckling; om man gör en nyckelknippa med en knapp med en bild som illustrerar hur en baklucka öppnas – då är det fiffigt om den faktiskt öppnas när man trycker på den knappen). Men! Underbar bil. Vacker. Med hörlurar! Som jag inte klurat ut vad de är till för ännu, men det ger sig väl.

Så passade jag på att ta en sneak peak-bild på vardagsrummet innan vi drog. Det har ju hänt lite. Igen. Lyktan har kommit ner bland annat och det är en faslig blandning stilar jag fått ihop nu. Crossover kan man ju säga om man är snäll. Eller sinnessjuk. Om man är mindre snäll. Men jag gillar’t!
Ses snart igen, när vi är framme.