
Som ni vet har jag ju haft gardinerna i vardagsrummet neddragna sen vi kom hem från BB, typ. De fönsterna frontar nämligen grannens middagsbord och med tanke på hur ofta man går med tuttarna ute i början när man ammar tyckte jag att det var ett smidigt sätt att behålla grannsämjan på. Jag är ju en ganska klok kvinna emellanåt. Men.
I helgen hade vi besök.
Inför besöket tyckte jag att det kunde vara trevligt om vardagsrummet kanske inte såg ut som nån form av bunker, så jag hissade upp gardinerna. Hade då inte en tanke på att det, efter 4 månaders mörkläggning, numera sitter så djupt rotat i mig att ingen ser in att det faktiskt var bäddat för katastrof.
(Detta kommer låta lite sjukt, okej? Men det är såna vi är): I söndags kväll tyckte jag att det var en ypperlig idé att ställa mig framför min man, dra upp tröjan över magen, säga hööööö och flärpa ut hela post-preggo-fladdret till allmän beskådan. Fråga mig inte varför. För att det är en rubbad sak att göra? Vi skrattar åt sånt. Men iallafall. Vem sitter med full insyn rakt in i vardagsrummet och har middagsbjudning? Hm?
Just det.
(Och sen toppar jag det hela med att tre timmar senare böja mig fram och dra av mig jeansen vilket innebär att jag fullmoonar grannen. Alltså verkligen. Vi pratar blommiga-grannypants-mooningen de grande. Fi fan. Nu är gardinerna nere för fem år framåt).

Är det bara jag som inte kommer in på hotmail idag?