Var på Vindåkra idag, för att liksom krama ut det sista ur deras 70%-rea. Jag är helt tokig i reor, tokig, och får för mig att jag tjänar så sjukt mycket pengar och vill helst besöka dom så ofta som möjligt för att vara säker på att jag verkligen inte missat något. Det är till och med så illa att jag varje månad lägger undan lite pengar för att kunna gå bananas på reorna de två gånger om året de faktiskt är något att ha. (I och för sig inte så dumt eftersom jag då passar på att köpa de där dyrare sakerna som exempelvis vinterjacka hittade en Chill Norway i år, visar sen som jag kan ha året efter också, och då till 70 % = jag mucho smart). Men iallafall.
Jag börjar bli gammal.
Japp. Så är det. Jag hittade en hög med Please-jeans i en annan modell än de jag redan har och blev alldeles till mig inne i butiken. Pleasejeans till 70% liksom. Som ett kalas för tusan. Så jag rafsade åt mig två storlekar och begav mig in i provrummet och fick med stor möda på mig ett par (stor möda, fick till och med en åder i pannan) och när de äntligen är uppe och jag lyckats knäppa dom och konstaterat att jag iallafall kan andas, tittar jag på mig själv i spegeln och ser lite fundersam ut.
De sitter tight.
Jävligt tight till och med. Jeans töjer ju sig en storlek så det är inte det, men någonstans i bakhuvudet har jag en liten aning om att detta nog egentligen ska vara en såndär loose fit i pojkvänsmodell som jag nu dragit på mig tre storlekar för små och magiskt förvandlat till ett par stuprör. Jag tyckte de var skitsnygga, men tänk om de inte alls skulle sitta sådär. Hur ska man veta det, liksom? Förr i tiden skulle jag a) antingen valt rätt från början eftersom jag hade vetat hur de skulle sitta eller b) skitit i vilket eftersom jag hade tyckt att jag var cool nog att pull it off i vilket fall. Men nu? Nu har jag för fasiken ingen koll alls, jag är trettioett år gammal och står i ett provrum och undrar för mig själv om det är såhär ungdomen ska se ut nu för tiden eftersom jag är högst medveten om att jag inte på något sätt är cool nog att pull off en stuprörsversion av pojkvänsjeans.
Gick ut till mannen i butiken. Undrade om det är såhär de ska se ut, tro? Han såg lika förvirrad ut han, tyckte de var fina. Jag drog lite i skrevet, sa men häng liksom, ska det inte vara nåt häng här? och fick bara en frågande min till svar.
Så jag fick göra som alla de andra tanterna gör när de är ute och handlar. Jag fick hitta den snygga, skinny expedittjejen som doftar persika och studsar när hon går och förbereda mig på ett gapflabb och fråga eeeeh, ska de sitta såhär? eller ska de vara lösa? Loose?
Tydligen ska de sitta precis sådär som de satt på mig. Sa hon iallafall.
Men hon kan ju lika gärna varit snäll, såklart. Så om ni ser mig i tighta pojkvänsjeans framöver så får ni lov att tycka att jag är skitcool. Okej?
Kan-inte-ens-handla-jeans-själv-utan-att-fråga-gammal men skitcool.
Tack.
