Det är inte bra att vara hemma. Man ser en massa saker man får för sig att man måste göra om. Idag fick jag en sån enorm lust att göra nåt nytt att jag började möblera om vardagsrummet. En och en halv timme senare hade jag flyttat på allt bara för att konstatera att det var mycket bättre innan. Såklart. Så då fick jag släpa tillbaka allt och nu är jag väl ungefär 2 cm från ett ryggskott men den där göra-om-lusten har iallafall fått sitt för ett tag. Att flytta soffor kan ha den effekten.

Silkesapan är skitnöjd här hemma. Han har lärt sig att rulla över från mage på rygg och roar sig gladeligen med det, så jag sitter bredvid och vänder honom; han rullar över, jag vänder tillbaka. Förutom det garvar han mest och gör den där fågelgrejen när han formar munnen som en näbb och säger höööööö och då är han så söt att jag smäller av litegrann.

Man vänjer sig fort vid att vara hemma. Farligt fort. Det är nåt annat att pussa på en mjuk, dreglande bebis än att åka Sverige runt och hålla koll på 80 säljare.

Jag bara säger det.

Bilder: Nyblom Kollén

Ja jag vet – det är hundra år kvar. Men när jag satt och gick igenom katalogen hos Nyblom Kollén för att välja vinsten till Bloggeventet sög det till rejält i sommardelen av magen. Jag menar; kolla bara! Bryggor och saltstänk och soliga verandor och blekta tyger; man kan ju riktigt känna doften av hallon och tjära och solvarm asfalt och jag vill att det nu genast på momangen ska bli senaugusti så jag kan vara på västkusten och Wallaprassla och visa silkesapan alla krabbor som gömmer sig under bryggorna.

Mhm. Erkänn. Ni blir lite sugna, ni också.
Trots att det är ett halvår kvar.