Jag älskar ju städer som Prag och Lyon och Paris för deras gamla byggnader och den där charmen som sitter i målade väggar och krokiga gator, men man behöver ju faktiskt inte åka så långt för det. Man är bara hemmablind, det är det som är problemet. Så nu försöker jag verkligen SE på mina städer (Malmö och Ystad) där jag spenderar mest tid och liksom upptäcka dom som om jag var turist och fann allting extremt charmerande.
Och det gör jag ju, egentligen. Finner det charmerande alltså. Vi har precis lika vackra byggnader, precis lika charmiga områden, precis lika krokiga gator att vandra på om man bara vill och om man bara lyfter blicken en liten bit.
Jag ska försöka göra det mer;
att SE min stad och inte bara tåga på, att försöka vara turist i själen och inte bara hemvan. Att stanna upp och se och fotografera och säga åh, det var fint! precis som jag skulle gjort i Prag. Gå in i små affärer som verkar charmiga istället för bara varuhusen, testa nya caféer och ta en annan väg till tåget.
Får för mig att vardagen kan bli lite mer guldbeströdd då?