Årets sista dag var det strålande sol, och vi bestämde oss för att ta en lång promenad på stranden. Det är ju fantastiskt uppfriskande att strosa tillsammans i vinden och få havsluft och njuta strålar, och visst är vinden rå men det gör inte så mycket. Vi har haft plusgrader sen oktober mer eller mindre så nån riktig kyla är det inte att tala om.
Haggis var med! Det tycker hon om. Spöket vill inte alls gå i blåst och Prosten vill helst gå där Spöket går, se de fick sig en runda på fälten lite senare sen istället.
Titta så vackert!
Någon var inte riktigt klok och adderade vinterbad till sin medelåldersjogging. Du får ingen hjärtattack nu va?! gastade jag nervöst när han dök bland vågorna. Nejdå! ropade han tillbaka.
Och han hade rätt! Han lever ännu.Det hade nog inte jag gjort om jag badat i havet den 31 december.
Och 2020, hörni!
Det är nu det börjar.
Whaaat, han är ju inte redig som badar NU haha. Jag badar ytterst sällan om somrarna så detta skulle jag ju inte ens drömma om. Men det va ju tur han överlevde🤣
Att se Haggis i snön vid Drömmen i tidigare inlägg och här nu vid blåsig kust i vintern…så känns och ser hon ut att vara i sitt rätta klimat…pälsen blir annorlunda och hennes utstrålning går genom bilden på ett annat sätt, underbart att se. Ni två intill varann på bild vid stranden tidigare så fint och talande om Er…♥️ Varm Kram från Ninni.
Mycket härligt att höra du har haft det bra, gullig Haggis ❤️
Det är hardcore-simmare, de överlever allt. Men jag hörde att människor som älskar kylan har en annan känsla. Jag borde testa det, jag älskar temperaturer på -40° 😀
Det er fantastisk vakkert ved kysten i Österlen! Vår strävhårige tax elsker å løpe i motvind slik at ørene flagrer. Hun kjenner muligens at hun er ekstra snabb da? Jeg ønsker deg et godt nytt år og ser frem til følge deg på bloggen i 2020 også 🙂